Diskussioner i lunchrummet

… lunchrum… egentligen är det ett kombinerat kök, bibliotek, föreläsningslokal… Ska försöka få upp en bild. Lokalen är helt underbar,…

Men nu var det inte det jag skulle skriva om… behöver den här stunden att landa – få ur mig alla tankar.

Samtalen vid lunchen handlade om jämställdhet. Caroline berättade att hon blivit uppringd av en rikskänd politiker. Eftersom vi har sekretess uttalar vi oss aldrig i klientärenden. Han hade då sagt “Lilla flicka, vet du vem jag är…”

Det finns två saker i detta uttalande som gör mig förbannad:

1) Det saknar fullständigt betydelse om så självaste Obama skulle ringa. Här gör vi inte skillnad på folk och folk!!! Vår sekretess gäller oavsett vem det är som vill veta något.

2) “Lilla flicka!!!!” Hur ofta har vi fått höra det? Skulle någon komma på att säga “Lilla pojke” till en 25 årig jurist??? Mitt första arbete efter tingstjänstgöringen var på Sparbanken Syds familjerättsavdelning. Mina kollegor var inte jurister. Jag var egentligen överkvalificerad för tjänsten då jag hade hyfsade universitetsbetyg och notariebetyg. Att hitta arbete på Österlen var stört omöjligt 1994. Jag blev inkallad till min kollega för att bevittna ett testamente till en äldre man. Den äldre mannen frågade om jag fick göra sådant? (För att vara testamentsvittne måste man ha fyllt 15 år… och jag tror inte att jag såg ut som en 14 åring.) Fortfarande är jag övertygad om att han inte skulle sagt så till en jämngammal kille.

Just nu upprör de här frågorna mig. Kanske för att jag som ambassadör för kvinnors företagande blir mer observant på hur män är de som får mest media utrymme. Men gårdagens diskussioner på mentorsprogrammet Ruben gör givetvis också att jag för tillfället är mer lyhörd.

Hm… tankarna utrensade… nu åter en djupdykning i akterna!!! Just nu är det två dödsbon som ligger överst på skrivbordet.

3 Comments

  1. Funderar också ofta på de här frågorna och har många gånger tänkt att en kvinna som blir nedlåtande behandlad av en man egentligen aldrig borde låta det bara gå förbi obesvarat!
    Varför inte konfrontera honom direkt med den fråga du själv ställer här?
    Alltså, fråga den politiker “som ju alla naturligtvis vet vem det är”:
    -“Skulle du säga ´lilla gossen´om jag vore en man?”
    De män som har den attityden har ju för det första en viss brist på intelligens, vilket ju naturligtvis innebär att det inte borde vara svårt att få övertaget i en diskussion.
    För det andra har jag alltid betraktat den kategorin män som rädda! Rädda om den maktposition de tror att de har som män! Varför då inte ställa den frågan också rakt i ansiktet på dem? :
    -“Varför antar du den överlägsna attityden mot mig? Är det för att jag är kvinna? Tror du inte att en kvinna kan vara intelligent nog att föra en diskussion med dig på en likvärdig nivå?”
    Inte vet jag, men kanske kanske kan man få åtminstone några män att inse att kvinnorna besitter minst halva hjärnkapaciteten i vårt samhälle. Det vore ju idiotiskt att inte utnyttja det! 🙂
    /HP

  2. 1. Tycker att det är ganska tråkigt att människor beter sig som Du beskriver i nådens år 2011.
    2. En del människor använder någonform av härskarteknik för att “sätta sig” på andra människor.
    3. De både män och kvinnor som handlar på ett sådant sätt har en “primathjärna” som jag ser det och det är inget att lägga energi på, de är tidstjuvar tycker jag, bättre är då att försöka omge sig med vänligt sinnade individer som ger en energi och input.
    4. Jag försöker varje dag behandla varje individ, stor som liten, “hög som låg” på exakt samma sätt som jag själv bli behandlad och respekterad.
    5. De män som också behandlar kvinnor respektlöst som Du beskriver visar att de har ännu mindre mellan öronen.
    6.Jag tycker att det är väldigt attraktivt om man kan ha ett samtal med en glad trevlig, tänkande, kännande kvinna med ett skarpt intellekt.
    /A.

Comments are closed.