Det blir mörkare för varje dag (så jag tar ett av gårdagens foto när jag unnade mig en senare morgonpromenad än idag). Även om det krävs allt större ansträngning för att lämna den varma sängen och ge mig ut i mörker och blåst så kommer jag ut. Den där halvtimmen för mig själv har blivit nödvändig för att jag ska kunna vara effektiv under dagen. Det är en stund när alla tankar får tid att landa. När de otänkta tankarna ”ploppar upp” från ingenstans.
Just nu handlar mycket om hur jag ska handleda de biträdande juristerna på bästa sätt. Visionen är att skapa en av Sveriges bästa arbetsplatsen för biträdande jurister. Här vill jag bidra till att utveckla Sveriges bästa advokater inom humanjuridik. Hur lär vi på bästa sätt ut hur man hanterar människor i kris – för väldigt mycket handlar om att just det. Om du är misstänkt för ett brott för första gången mår du i regel inte bra. Att ha tagit beslutet att skiljas men inte veta hur du ska gå vidare. Bråk om barnen där du känner rädslan för att förlora kontakten med dem. En nära anhörig som plötsligt avlidit. Konflikter med syskon om arvet efter föräldrarna.
Situationerna är många där klienten mår väldigt dåligt psykiskt. Att bena upp situationen och se var vi kan ha framgång rättsligt är en utmaning när klienten är övertygad om att han/hon har rätt och vill driva frågan till varje pris.
Som jurist vet du var du skall hitta information. Du kan lära dig att processa – men hur lär du dig att lirka fram bra förlikningar så att parterna kommer överens?
Ingenstans i utbildningen får vi lära oss att tala – framställningsteknik, kroppsspråk. Detaljer som är oerhört viktiga både för att skapa trygghet för klienten och för att få framgång i domstol och i förhandlingar med motparter.
När jag började min tingstjänstgöring var jag full av tillit. Under hela skoltiden hade jag alltid fått beröm för min språkliga förmåga. Under alla skolår var det bara en enda uppsats som jag inte hade fått högsta betyget på. Juristutbildningen hade jag klarat av på mindre än fyra år med extra poäng (förutom första året läste jag motsvarande 1,5 kurs per termin – och spetsade). Mitt självförtroende var gott. Men det försvann snabbt på tingsrätten.
Protokollen var bara ett rött streck och fullständigt omskrivna. Aldrig beröm för något som gjorts bra. Bara kritik och råd om hur saker skulle kunnat ha gjorts bättre. Jag tror inte att detta är en bra väg för att få människor att växa. Jag tror att det skapas en hård yta med en liten människa inuti som aldrig är riktigt nöjd med sig själv.
Här vill jag göra något annat. Här vill jag lyfta människor i en positiv anda – samtidigt som vi hjälper dem att utvecklas genom bra handledning. Men hur lyckas man med det?
Den satsning vi gjort är vild – för att vi skall lyckas är det nödvändigt att vi får ekonomin att gå ihop. Samtidigt som jag vill skapa trygghet och ett bra klimat att utvecklas i vill jag få in ett personligt ansvarstagande för de individuella mål som satts upp utan att skapa stress. Jag vill lära juristerna att tänka som en företagare för att steget till att starta eget inte skall bli så stort.
Det är en svår balansgång. Ingenstans har jag hittat någon som gjort samma sak.
I dag ska jag träffa psykologistudenterna från Lund. I sin utbildning gör de handledaruppdrag. Det skall bli spännande att se hur de kan hjälpa mig att utveckla nya arbetsformer för att stötta juristerna i deras utveckling.