QlaraBesked – målbilders betydelse för utveckling

Fiskeredskap

Himlen är klarblå och luften kylig när jag springer längs havet. Reflekterar över hur min enmansjuristfirmam kunde bli en advokatbyrå med fyra jurister och två kontor (snart kanske tre kontor och fem jurister).

Antagligen var det flera faktorer – men mentorsprogrammet QlaraBesked hade en avgörande betydelse. När jag kommer hem tar jag fram skrivboken som vi använde i QlaraBesked.

Sköllen den 4 juni 2008

– fokus

– affärsmässighet

– att bli företagare

Hur stor är min ideella kvot? Hur känns det att säga nej?

Det finns bara två måsten

1. Man måste dö

2. Man måste välja – även att inte välja är ett val.

Mentor

– äldre vis person som kan förmedla kunskap till någon annan

– det är adeptens resa som är huvudsaken. Adepten sätter agendan.

Självbild

Mina styrkor som jag just då såg dem; initiativrik, kreativ, lätt att lära, driftig, social

Mina utvecklingsbara sidor som jag uppfattade dem just då: stresskänslig, vill för mycket, otålig, dålig självkänsla, skygglappar, lyssnandet

Mona Odhnoff Sundström uppmanade oss att utveckla våra styrkor för att bli talanger istället för att irritera oss på hur vi upplevde oss själva.

Vi fick i uppdrag att beskriva var vi var och vad vi ville med mentorsprogrammet;

”2004 startade jag Juristfirman Annika Larsson. 2005 tog jag inititativet till Qlaramässan. 2006 köpte jag kontorsfastighet i Hammenhög som jag successivt förbättrat. 2007 anställde jag sekreterare och drev ideellt kompanjen ”Ja till Österlen- Nej till skifferbrytning”.

Under 2008 har diskussion förts om att i samarbete med en Stockholmsadvokat utveckla en större advokatbyrå. Dessutom har jag en affärsidé som är en innovation inom juridiken.

Sommaren 2008 kommer jag att söka inträde i advokatsamfundet och har anställt en tillfällig sekreterare.

Hösten 2008 har jag avsatt tid till att ta reda på vad jag verkligen vill med livet.

Grunden finns att bygga ett stabilt företag. Jag är beredd att omvärdera alla mina erfarenheter. Det finns nästan inga förändringar som jag inte är beredd att göra.

Av min mentor förväntar jag mig klokskap, öppenhet och livserfarenhet av att bygga företag.”

Vi fick också i uppgift att skriva en motivering till utmärkelsen ”Österlens mest framgångsrika entreprenör”. Vi skulle tänka oss att vi själva fick detta pris. Så här skrev jag; ”Annika Larsson har på kort tid etablerat en advokatbyrå med rykte i hela Sverige om att ha hög servicegrad och kvalitet. Byrån är en bra arbetsplats med fokus på medarbetarnas hälsa och att de mår bra. Annika är en god ledare, inspirerande, kreativ, positiv och framförallt balanserad genom att hon tagit sitt eget välbefinnande på största allvar.”

Vid det här tillfället kände jag mig allt annat än balanserad. Bara några veckor tidigare hade jag och min man berättat för våra barn att vi skulle skiljas. Jag var medveten om att min produktivitet skulle sjunka därför hade jag talat med min sekreterare och hon hade gått vidare till ett säkrare arbete på Handelsbanken. Min tillvaro var så instabil som den bara kunde bli. Just då kändes det som att springa i vattensjuk mark. Inte en enda grästuva var säker nog att trampa på. Jag var beredd på att skorna skulle bli blöta. Ändå hoppade jag förtvivlat mellan grästuvorna. 

När vi skulle välja foto som symboliserade vad vi kände valde jag en bild med en person som hoppade rakt ut i luften. Och det var verkligen så det kändes. Jag hade ingen aning om var jag skulle bo i framtiden, jag oroade mig för hur jag skulle lyckas lösa bodelningen och barnens boende.

Samtidigt var jag i en unik situation. Hur ofta har vi möjlighet att börja om vårt liv från grunden? Det fanns inte något som höll mig kvar. Alla förändringar kunde prövas. Den här gången ville jag göra rätt – jag ville omge mig med de bästa rådgivarna. Jag ville ge mig tid att reflektera och skapa min drömtillvaro. Den sommaren satt jag under äppelträdet och drack rött te på kvällarna. Jag tog cykeln till stranden. Jag försökte hitta det enkla, avskalade livet. 2007 hade jag läst boken ”Munken som sålde sin Ferrari”. Nu valde jag att börja leva efter råden i boken fullt ut. Det var ett experiment – hur ofta har vi möjlighet att pröva ett helt nytt liv? 

Under året som följde tillät jag mig att pröva och utvärdera. Jag flyttade ifrån hemmet jag byggt upp och under mer än 20 års tid, bodde en kort tid i Hammenhög innan jag flyttade både mig och byrån till Ystad i januari för att i april maj flytta tillbaka oss till Hammenhög igen. Företaget bytte namn – från enskild firma till aktiebolag, från jurist till advokat – och slutligen fick jag infallet att byta efternamn också. Jag ville bryta med det gamla och invanda. Valet stod mellan att ta tillbaka mitt flicknamn ”Andersson” – eller göra något nytt. Det blev ett  ”hitteponamn” – Andebark.

Mitt liv var egentligen ett helvete. Jag bestämde mig för att det var ok att vara ledsen i ett år. Men sedan fick det vara nog! Jag skapade en målbild – en stor härlig fest. När livet kändes som tuffast var jag i festen. Fantiserade om vilka människor som skulle vara på festen, hur det skulle kännas att skratta med mina vänner. Kände känslan av att sjunga – glädjen i rummet. För mig själv satte jag upp vad som skulle vara klart innan festen; hemsidan, skylt på huset, rätt personal…

Just då när jag började fantisera om allt detta var det just bara en fantasi – och väldigt, väldigt osannolik med de förutsättningar jag hade.

Men den 9 juli 2009 avtäckte min mentor, advokaten Lars-Erik Ström skylten ”Advokatbyrån.nu” på huset. Samtidigt kunde vi presentera vår nya hemsida! Det blev en helt underbar fest – med mer tal än jag drömt om. Det kom fler vänner än jag i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig – och det blev en ännu mer fantastisk dag än jag hade kunnat fantisera ihop!

När jag idag läser texterna som vi skrev den där allra första dagen med QlaraBesked ser jag hur mycket de påverkade mig omedvetet. Under hela mentorsprogrammet blev vi uppmuntrade att tänka stort och skriva ner våra tankar. Vi fick jobba med målbilder fram till 2013. Med spänd förväntan ser jag fram emot 2013 … mina målbilder var osannolika då… och är det väl delvis fortfarande… men det omöjliga har ju blivit möjligt flera gånger innan 😉