Att vara företagare

Mina tankar är i föredraget som jag ska hålla på Småföretagardagarna. Hur ska jag lyckas beskriva den hopplöshet man känner som småföretagare när man får ett myndighetsbrev?

Det som berör mig mest väntar jag ofta med att skriva om här på bloggen. Det kommer liksom för nära. Bakåt kan jag se att de inlägg som jag skrivit i affekt inte varit så kloka (framförallt hände detta på tiden när jag bloggade på Ambassaden för kvinnors företagande). 

Fortfarande mår jag väldigt dåligt när jag tänker tillbaka på vissa myndighetskontakter. Kanske frågar du dig varför jag då väljer att skriva om det.

Den 2 februari ska jag berätta om mina upplevelser på Småföretagardagarna. När de ringde och frågade tänkte jag “Ja, äntligen. Kanske kan min berättelse bidra till en förändring.” Jag tackade glatt ja och kände att uppgiften var viktig. Nu närmar sig tiden och jag ska senast denna vecka skriva ner vad jag ska prata om.

Det känns som en jätteprocess – just för att kontakten med vissa myndigheter fått mig att må så dåligt. Ska jag kunna prata om det så måste jag ju även klara av att skriva om det. Kanske hoppas jag också på lite av det stöd jag kände på ambassadörsbloggen när jag bloggade där.

Det här inlägget är skrivit mellan möten jag haft idag. Inser att det kommer ta mig tid att komma ner till kärnan. Under året som gått har jag fokuserat på det positiva och förträngt det som känts hopplöst och jobbigt. Det har helt enkelt inte funnits vare sig tid eller energi. Om jag tillåtit mig att ta in och analysera breven från kommun och myndigheter skulle jag nog ha gett upp för länge sedan.

Det är så svårt att förklara – och jag inser att jag ska låta detta bli en bearbetning. Genom bloggen hoppas jag komma ner till kärnan.

Men först förbereda nästa klientmöte. Här behöver jag verkligen vara taggad! Fokus!!!!