I vissa fall berör klientkontakten mig lite extra. Några sådana kontakter är som försvarare för polska killar som var misstänkta för smuggling. Då jag i detta fall inte har fullmakt att skriva om ärendet bygger nedanstående på erfarenheter från flera uppdrag som försvarare i liknande situationer. Men för att göra det mer läsvänligt har jag satt ihop mina erfarenheter till en fantasibild.
Tänk dig att du och dina kompisar är på väg till Norge för att jobba. Ni vet inte hur länge ni ska stanna och ni har köpt på er den ranson av alkohol som ni är övertygade om att ni har rätt att ta in i Sverige.
När ni kommer till gränskontrollen blir ni stoppade i tullen. Du förstår inte språket. Förhöret äger rum med en tolk närvarande per telefon. Sedan anhålls du och placeras i ett låst rum.
De frågar om konsulatet skall kontakta din familj och upplyser dig om att svenska staten inte tar något ansvar för din bil.
Dagen efter förs du i handbojor till tingsrätten. Låses in i en cell. Strax innan häktningsförhandlingen får du träffa din advokat tillsammans med en tolk. Eftersom det ofta är flera häktningsförhandlingar efter varandra är det kort om tid. Försvararen har förhoppningsvis – men inte alltid – fått del av en häktningspromemoria. Snabbt försöker advokaten både sätta sig in i ditt fall och förklara det svenska rättssystemet för dig.
Kanske är du upprörd. Kanske är oron för vad som händer med bilen större än vad som händer med dig. Kanske är det viktigaste för dig att komma i kontakt med din familj.
Det skulle inte förvåna mig om du upplever att häktningsförhandlingen klaras av som på löpande band. (Mer om det i senare inlägg).
Sedan talar du några korta ord med din advokat, får ett visitkort och förs till häktet. Tolken hastar vidare till nästa möte med en advokat som behöver tala med sin klient.
Kanske talar du med din försvarare per telefon. Kanske förs du vidare till ett häkte längre bort – då häktesplatserna i Skåne inte räcker. (Sydsvenskan sommaren 2010, DN 15 februari 2012)
Efter några dagar hålls det polisförhör. Förhoppningsvis är din försvarare närvarande personligen. Du får återigen svara på frågor. Kanske är förundersökningen klar så att du får gå igenom den med din försvarare och tolk.
Ytterligare väntan. Stämningsansökan. Möte med din försvarare och tolk. Och så en huvudförhandling där de flesta döms till fängelse.
En del av fängelsestraffet är avtjänat genom tiden i häktet. Resterande börjar du avtjäna omgående.
Hela situationen är förvirrande. Och jag kan förstå om den misstänkte känner sig utlämnad även om det finns en advokat vid hans sida.
Sett i det här perspektivet undrar jag om fängelse är det bästa straffet.
