En bloggande advokat

Så härligt att äta lunch med kollegorna i Hammenhög! Jag tror vi har världens bästa lunchrum. Den senaste tiden känns det som om jag bara farit omkring och sällan har kunnat vara på plats på lunchen.

Diskussionen kom in på mitt bloggande – att jag varit mindre personlig. Jo, det har nog varit en medveten förändring. Många tycker det är märkligt att jag som advokat vågar vara så personlig – att den inte stämmer in med rollen. Rätt eller fel? Men hur det än är så är jag ju en vanlig människa i grunden.

Sen kväll på kontoret. Olyckliga omständigheter har gjort att arbetsbelastningen är extremt hög för tillfället. Fram till dess jag åker till Barcelona måste jag skära bort allt som inte är absolut nödvändigt i mitt liv. När kalendern är fulltecknad är det viktigt att ha ett lockande mål!

Och så klart kan man fråga sig varför jag då bloggar – men det har nog blivit min avkoppling;) Nu åter till ärendehögarna!

Email

Ändring av reglerna om laglott

I blogginlägget den 24 februari skrev jag att jag tror att laglotten kommer att förändras.

Varför det? Ja, som jag skrivit i ett tidigare inlägg tror jag att vi kommer att påverkas av reglerna i andra länder.

Ett annat skäl är att familjesituationen ser annorlunda ut idag än tidigare.

Längre tillbaka i tiden var jordegendomar viktiga för släktens välmående. Vanligtvis tog äldste sonen över gården. Mor och far bodde kvar på undantag. Ogifta syskon stannade kvar hemma och arbetade som oavlönade pigor och drängar mot mat och husrum. När far i huset dog togs gården över av äldste sonen som kände ett ansvar för fastrar och farbröder på gården.

Jorden var släktens trygghet och det var viktigt att jorden stannade i familjen.

Hur ser det ut idag? Idag är antalet kärnfamiljer betydligt färre. De geografiska avstånden mellan familjens medlemmar allt större. Allt som oftast träffar jag klienter som inte har någon kontakt med sina barn – ibland har det skett en medveten brytning från någons sida.

Det är inte ovanligt att fastigheten utgör en avsevärd del av makarnas förmögenhetsmassa. Om de saknar gemensamma barn kan det vara så att en utbetalning av laglott omöjliggör för den efterlevande att bo kvar i den gemensamma bostaden.

Vad var grundtanken med laglotten från början?

Idag ifrågasätter jag om laglotten skyddar det mest skyddsvärda intresset?

Email

Skadeståndsansvar för föräldrar

Visste du att du kan bli solidariskt skadeståndsskyldig med ditt barn om barnet begår brott? Det har nu kommit ett hovrättsavgörande där en förälders skadeståndsskyldighet sätts ner till noll kronor av följande skäl

1) de i god tid innan det aktuella brottet vid flera tillfällen aktivt sökt hjälp

2) att de på egen hand i stor omfattning vidtagit åtgärder som rimligen kan begäras av dem

Domen väcker tankar. Som den är formulerad krävs det en hel del för att föräldrar inte ska bli skadestånsskyldiga.

Klistrar in referatet från Karnov här:

Föräldrars skadeståndsskyldighet jämkas till noll

Dottern, som var 15 år när brottet begicks, dömdes för bl.a. rån, misshandel och stöld. Dottern var sedan tidigare placerad i ett hem för vård och boende med stöd av 4 kap 1 § socialtjänstlagen och socialnämnden hade upprättat ett ungdomskontrakt. De planerade åtgärderna ansågs tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt återfallet i brott. Hennes föräldrar skulle enligt domen solidariskt med henne utge skadestånd till målsägande. Hovrätten prövar skadeståndsfrågan och finner att föräldrarna aktivt sökt hjälp hos socialtjänst och skola samt vidtagit andra åtgärder som rimligen kan begäras. Det är uppenbart oskäligt att de solidariskt med henne ska betala skadestånd. Skadeståndsskyldigheten jämkas till noll.

 

Email

Den särskilde företrädarens roll

Vad är bäst för barnet – en synlig eller osynlig särskild företrädare?

Jag tror det beror på barnets ålder och mognad.

När det gäller ett litet barn tror jag att Kristianstadsmodellen är bättre. Kanske skulle barnet och trygghetspersonen ta en taxi till polisförhöret medan den särskilde företrädaren körde efter i egen bil? Alternativt att den särskilde företrädaren utfärdar en fullmakt för trygghetspersonen eller socialtjänsten att transportera barnet till polisstationen/barnahuset.  När det gäller ett litet barn tror jag att för många kontakter kan förvirra.

När det gäller lite äldre barn (från 10-års ålder) tror jag att det är bra att de får hälsa på den särskilde företrädaren, att det skapas ett förtroende. Beslutet om att en särskild företrädare har utsetts skickas hem till föräldrarna. Jag tror att ett äldre barn har ett behov av att förstå vad som händer. Här tror jag också att det är viktigt att skapa en trygg relation mellan barnet och den särskilde företrädaren.

När det gäller hur barnet skall hämtas kommer jag ta upp den här diskussionen med lagmannen i Ystads tingsrätt. Efter att ha hört diskussionen i Kristianstad är jag av uppfattningen att taxi skall användas. Förslagsvis kör den särskilde företrädaren till skola/dagis med ersättning för tidsspillan. Från skola/dagis tur och retur till polisstationen anser jag att taxi skall användas. Om den särskilde företrädaren åker med i taxibilen skall ersättning utgå som för arbetstid medan det borde vara tidsspillan om den särskilde företrädaren inte åker i samma fordon.

Här vore det intressant att ta del av erfarenheter från andra domsagor!

Det första inlägget i inläggsserien läser du här>>

Email

Den särskilde företrädarens roll i Ystad, forts

Ofta hämtas barnet diskret så att vi träffas en stund i ett lärarrum. Här gäller det att snabbt skapa ett förtroende, en trygghet och tillit. Presentera mig på ett enkelt sätt utan att väcka oro. Här försöker jag undvika nämna ordet polis. Jag vill inte ge mig in i några diskussioner om vad som ska hända. Det är viktigt att inte påverka barnet.

Schemat är ofta tight. Poliserna sitter antagligen i förhör innan vi kommer.

Någon från skolan som känner barnet följer med. Ibland har de matpaket med som barnet kan äta efter förhöret.

Vi låter barnet välja hur vi ska sitta i bilen. Det enklaste är om både barnet och den som följer med från skolan sitter bak. Då blir min roll lite mer undanskymd. Trygghetspersonen kan prata som vanligt med barnet medan jag koncentrerar mig på att avpassa hastigheten efter tidsschemat. Ofta får jag köra långsammare för att inte komma fram för tidigt. Genom korta sms har jag kontakt med polisen så att de kan vara förberedda när vi kommer. Öppna för oss. Ta emot barnet på rätt sätt.

Just mötena är viktiga för utgången av förhöret. Här är jag tacksam över att jag har egna barn och att jag varit ledare inom föreningslivet.

Barn kan vägra följa med, vägra att prata. Att skapa en god stämning kan vara avgörande.

I Ystads domsaga får den särskilde företrädaren en synlig roll för barnet.

Nästa inlägg i inläggsserien om Särskilt Företrädande för barn läser du här>>
Det första inlägget i inläggsserien läser du här>>

Email

Söndagstankar om blogg och annat

Det har varit en helg med mycket jobbtankar – tyvärr… Men jag har prioriterat tid vid havet. En lång gråmulen och blåsig vandring i går. Och både löparrunda och promenad idag. Det är som om min kropp behöver ännu mer solljus och rörelse när jobbet kräver mitt engageman. Och jag inbillar mig att jag tänker klarare efter en rörelsepaus. En del av mina tankar är i bloggen.

Den senaste veckan är det som om antalet besökare exploderat. Redan under lördagen passerade vi veckorekordet. Tävlingsmänniskan i mig älskar att följa statistiken.

Samtidigt funderar jag  – vad är det som gör att allt fler hittar till sidan.

Den senaste tiden har jag haft fler inlägg om juridik och färre om träning och tankar. Är det vad läsaren vill ha?

Eller är det porträttet i Dagens Juridik som har fått fler att hitta sidan. Det enda sättet att få svar är att våga fråga – så jättetacksam för dina kommentarer till varför du går in och läser på min blogg. Vad vill du ha mer av? Vad vill du ha mindre av?

Ännu är bloggandet ett experimenterande för att hitta en röd tråd.

Email

Att bli häktad för smuggling

I vissa fall berör klientkontakten mig lite extra. Några sådana kontakter är som försvarare för polska killar som var misstänkta för smuggling. Då jag i detta fall inte har fullmakt att skriva om ärendet bygger nedanstående på erfarenheter från flera uppdrag som försvarare i liknande situationer. Men för att göra det mer läsvänligt har jag satt ihop mina erfarenheter till en fantasibild.

Tänk dig att du och dina kompisar är på väg till Norge för att jobba. Ni vet inte hur länge ni ska stanna och ni har köpt på er den ranson av alkohol som ni är övertygade om att ni har rätt att ta in i Sverige.

När ni kommer till gränskontrollen blir ni stoppade i tullen. Du förstår inte språket. Förhöret äger rum med en tolk närvarande per telefon. Sedan anhålls du och placeras i ett låst rum.

De frågar om konsulatet skall kontakta din familj och upplyser dig om att svenska staten inte tar något ansvar för din bil.

Dagen efter förs du i handbojor till tingsrätten. Låses in i en cell. Strax innan häktningsförhandlingen får du träffa din advokat tillsammans med en tolk. Eftersom det ofta är flera häktningsförhandlingar efter varandra är det kort om tid. Försvararen har förhoppningsvis – men inte alltid – fått del av en häktningspromemoria. Snabbt försöker advokaten både sätta sig in i ditt fall och förklara det svenska rättssystemet för dig.

Kanske är du upprörd. Kanske är oron för vad som händer med bilen större än vad som händer med dig. Kanske är det viktigaste för dig att komma i kontakt med din familj.

Det skulle inte förvåna mig om du upplever att häktningsförhandlingen klaras av som på löpande band. (Mer om det i senare inlägg).

Sedan talar du några korta ord med din advokat, får ett visitkort och förs till häktet. Tolken hastar vidare till nästa möte med en advokat som behöver tala med sin klient.

Kanske talar du med din försvarare per telefon. Kanske förs du vidare till ett häkte längre bort – då häktesplatserna i Skåne inte räcker. (Sydsvenskan sommaren 2010,  DN 15 februari 2012)

Efter några dagar hålls det polisförhör. Förhoppningsvis är din försvarare närvarande personligen. Du får återigen svara på frågor. Kanske är förundersökningen klar så att du får gå igenom den med din försvarare och tolk.

Ytterligare väntan. Stämningsansökan. Möte med din försvarare och tolk. Och så en huvudförhandling där de flesta döms till fängelse.

En del av fängelsestraffet är avtjänat genom tiden i häktet. Resterande börjar du avtjäna omgående.

Hela situationen är förvirrande. Och jag kan förstå om den misstänkte känner sig utlämnad även om det finns en advokat vid hans sida.

Sett i det här perspektivet undrar jag om fängelse är det bästa straffet.

Email