Vänner frågar ofta hur jag kan vara försvarare.
Som advokat har jag en lojalitetsplikt mot klienten. Det innebär att inget får hindra mig att ta tillvara klientens intressen – så länge jag inte främjar orätt.
Främja orätt – vad är det?
Om klienten säger – jag är oskyldig – är det inte min uppgift att bedöma om hans förklaring är sannolik eller inte. Om klienten lämnat olika berättelser i olika förhör är det däremot min uppgift att förklara att tingsrätten troligtvis kommer fram till att klienten inte är trovärdig. Om tingsrätten bedömer att klienten inte är trovärdig väljer rätten ofta att inte alls lyssna på klientens förklaringar.
Därför är det viktigt att inte hitta på några förklaringar eller gissa i första polisförhöret. Är man osäker är det bättre att säga det. Den som är misstänkt för ett brott har rätt att vägra att svara.
Att inte främja orätt innebär också att om klienten erkänner för mig men säger att hen (ja – jag vet – hen provocerar … men jag gillar att testa nya ord) kommer att förneka brott måste jag avsäga mig uppdraget som försvarare.
Som försvarare får jag inte heller hjälpa klienten att formulera sina berättelser.
Min uppgift är att utifrån klientens berättelse lyfta fram det som är till klientens fördel – se om det finns några alternativa förklaringar som åklagaren inte tänkt på – så ett frö av tvivel hos rätten.
När man läser nedanstående referat kan det ju tyckas väldigt osannolikt – men det är åklagarens uppgift är att lägga fram bevis så att det är ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet. För att tingsrätten ska lyssna till den tilltalades berättelse måste han vara trovärdig. Därför är det viktigt vad som sägs redan i det första förhöret!
