Att vara brottmålsadvokat

Att vara brottmålsadvokat är ibland ganska hopplöst. Advokaten försvarar inte gärningen – utan vi ska se till att den tilltalade får en rättvis rättegång. Kanske har den tilltalade erkänt och utgången känns given. Kanske har den tilltalade en version av händelseförloppet som känns helt osannolik. Även om jag försöker förklara vilka frågor rätten antagligen kommer att ställa så håller klienten fast vid den osannolika berättelsen.

Ibland funderar jag på om jag verkligen gör någon skillnad. Men när det kommer mail som det här känns uppdraget som försvarare plötsligt betydelsefull!

Hej Annika! Jag ville bara tacka än en gång till för igår. Det är härligt med sådana jordnära människor som du. Du var jätte duktig. En jätte stor kram

Klienten hade inte önskat någon speciell försvarare. Då går tingsrätten enligt en lista. När klienten ringde började hon med att ifrågasätta min kompetens. Hon hade hört att de advokater som tingsrätten föreslog skulle vara sämre.

Ja, vad svarar man på det?

Själv ser jag alltid till att föreslå boutredningsmän och bodelningsförrättare. Visserligen är advokat en kvalitetsstämpel – men trots det är vi ju bara människor. Alla advokater är individer.

Kanske är det inte målets utgång som är det viktiga för om du anses vara en bra eller dålig försvarsadvokat. Ofta är det så att du som advokat inte kan förändra så mycket. Visst har det hänt att jag några gånger lyckats få mina klienter frikända även om det sett hopplöst ut från början. Men i många mål är utgången given oavsett vad jag gör.

Mailet bekräftade det som jag länge anat – det är inte bara målets utgång som avgör om en advokat är bra. Minst lika viktigt är klientbemötandet!

(Vi har fått klientens godkännande före publicering.)