Ibland behöver jag tid för att hinna ikapp mig själv. De senaste veckorna har det hänt så otroligt mycket i företaget. Det är nästan som att åka karusell. Det snurrar bara fortare och fortare. Då bara MÅSTE jag få tid att hinna ikapp mig själv.
Ja, jag vet att listan att ringa är lång och jag vet att det ligger brev som borde varit besvarade för flera dagar sedan. Men samtidigt vet jag att om jag inte får den här tiden att hinna ikapp mig själv så gör jag inte något bra jobb. Resultatet blir lite halvdant – och det är inte så jag vill jobba. När jag gör något vill jag göra det med omsorg – med kvalitet!
På måndag är det ambassadörsträff i Stockholm. På grund av min höga arbetsbelastning just nu valde jag att inte åka. Istället lägger jag den här hälsningen till alla ambassadörer. Ta tillvara mötena! Inspireras av andra kvinnor som lyckats!
När jag tänker tillbaka på min tid som ambassadör har den betytt oerhört mycket för mig. Det var som ambassadör jag började blogga. Fortfarande finns blogginläggen från 2010 på Ambassadens sida. Den 26 mars 2010 skrev jag att jag tecknat avtal om telefonväxel och kopiator för att kunna växla upp företaget från 2 till 7 anställda. Idag är vi 5 jurister och sex administratörer (dock inte alla på heltid). Vi har tio språk i byrån inkl. svenska. Min vision om att långt i framtiden satsa internationellt är plötsligt väldigt nära. Vi får se – kanske kan vi börja marknadsföra vår internationella kompetens redan till hösten.
Hösten 2010 drog jag igång ombyggnaden av fastigheten. Egentligen vågade jag nog inte se hur stort projekt det var. Här var stödet från bloggläsarna otroligt viktigt för att jag skulle orka. På bloggen byggde jag upp mina målbilder – genom att dela med mig av dem fick jag de förväntningar som krävdes för att jag verkligen skulle fullfölja. Den 27 september 2010 skrev jag att vi skulle ha julmiddagen i köket – och så blev det!
I februari 2011 anställde jag jurister. Blogginlägget från den 18 januari 2011 sprudlar av glädje. Jag ler åt min iver och oerfarenhet. Två år senare är jag mer luttrad och tror inte längre alla människor om gott. Idag vet jag bättre och släpper inte ens in en praktikant på byrån utan att min rekryterare Åsa Wikström haft ett möte. Åsa är en av alla de värdefulla kontakter jag fått genom att vara ambassadör för kvinnors företagande. Vi satt bredvid varandra på ambassadörsträffen i september 2011, bytte visitkort och tog en lunch några veckor senare. Idag är Åsa Wikström en av mina absolut viktigaste rådgivare. Hon har utvecklat mig som chef och idag jobbar vi strukturerat med rekrytering för att bygga världens bästa advokatbyrå. Genom motgångar utvecklas man snabbare – och min utveckling på det här området är osannolik. Idag vet jag att företagets viktigaste tillgång är personalen – då gäller det att hitta guldkornen!
Scrollar vidare bland inläggen och hittar det här från 27 september 2011. Återigen sprudlar jag av energi. Nu är entreprenörsutbildningen för jurister verklighet. Första delen ”Praktisk juridik och klientbemötande” är avklarad. På grund av för dåligt externt intresse och för hög arbetsbelastning flyttade jag fram starten av ledarskapsprogrammet till den 5 juli 2013. Den mesta planeringen är klar och jag kommer att lämna över det praktiska arbetet till Caroline Jensen, författare och journalist med ett sjuhelsikes driv. (Våra samtal går i 180 och på mindre än 10 minuter hinner vi avhandla frågor som för andra skulle ta en timme. En häftig känsla.) Återigen hjälpte mina nerskrivna målbilder mig att förverkliga visionen.
I september 2011 började jag med den här bloggen och min närvaro på Ambassaden har blivit allt mer sporadisk i takt med att den där karusellen snurrat allt fortare.
Varför är jag då fortfarande ambassadör?
När jag arbetade som företagsrådgivare på Sparbanken Syd 1999-2002 reagerade jag över att det var så få kvinnor som var företagare. På kursen Våga tala för Ulla Sturesson lärde jag känna revisorn Iréen Gabrielsson, som drev Yrev, och arkitekten, Lillemor Husberg, som drev Vigs ängar.
Dessa kvinnor kom att inspirera mig mycket! De flesta kvinnor som drev företag stod bakom sina män. Det var männen som hade bankkontakterna och kvinnorna skötte löner och personal. Eller så drev kvinnor små butiker eller skönhetssalonger. När en man kom in med en affärsplan var projektet stort och kreditansökan på några miljoner. Kvinnor kom in och bad om en checkkredit.
Det låter fördomsfullt – men det var som jag upplevde det då.
Genom att vara ambassadör för kvinnors företagande ser jag det som mitt uppdrag att ställa upp på intervjuer – att vara den förebild för andra kvinnor som Iréen, Lillemor och senare Ann Wikström, La Perle och Fredrika Gullfot, Simris Alg, varit för mig.
Tyvärr lever vi fortfarande i en värld där kvinnor ibland inte tas på samma allvar. Jag håller med Fredrika Gullfot att det inte är någon skillnad på män och kvinnor när det gäller att vara företagare. Ändå betydde dessa förebilder oerhört mycket för mig!
Idag publicerades ytterligare en tidningsartikel med fokus på mig som företagare. Känns lika märkligt varje gång att läsa om sig själv, men det är så jag fullgör mitt uppdrag som ambassadör.
Bild från artikeln kommer under dagen!