Den där posten får ångestens frö att växa. Klarar jag att stanna här en vecka?
Tar mig trots allt ut på en promenad.
Flera har ifrågasatt om jag verkligen ska blogga om det här. Samtidigt har många tackat för att jag sätter ord på deras egna upplevelser.
När jag läser anteckningar från senaste året bestämmer jag mig. Troligtvis kommer jag aldrig återvända till juridiken. Så snart jag mår bättre ska jag börja en ny, enklare tillvaro.
Vad har jag att förlora?
Omsorgsfullt ska jag hålla mitt nya liv utanför offentligheten. Men det som varit, livet som entreprenör, depressionen och det som ledde dit, arbetsnarkomanin, de juridiska konflikterna och det de gör med oss – det är erfarenheter som få delat med sig av. Genom att sprida mina texter kan mina erfarenheter hjälpa andra. Då blir inte mitt lidande förgäves.
Igår läste jag dotterns texter om arbetarlitteraturen. Då slog det mig att jag aldrig läst någon bok om företagarens vedermödor.
Men det är inte nu.
Nu är tid att läka och vila.
Mobilen är min följeslagare och texterna min terapi. De skrivs i nuet för att få ro – för att få ut alla tankarna som irrar runt.
Texterna är mer för mig än för läsaren.
Kanske texterna är mer för dig än för oss läsare, men de är också värdefulla för oss. Om man inte vill ta del av de, så har man ett eget val: Låt bli!
Tack Annika för att du delar med dig!
Absolut kan du hjälpa andra genom att dela med dej, och dej själv (om du tycker det känns bra). Jag har tyckt att man hjälper både sig själv och andra. Jag ”är tllbaka” sedan sisådär 7 år och har verkligen förståelse vad du går igenom. Alla har sin erfarenhet, och visst kan man hjälpa varandra. Styrketankar till dej!
Jag tror att Dina tankar är nyttiga både för Dig själv och andra – dels att få litet ordning på sitt eget getingbo, dels vara tröst till andra samma situation.
Jag har hela tiden uppskattat Dina texter mycket.