Minnen

Det har varit dagar av minnen. I källaren på byrån stod ouppackade lådor sedan skilsmässan 2008. Det var lådor med dagboksanteckningar från åttiotalet. Mängden av texter överraskade mig.

Fyra hela pärmar innehöll bordsvisor. Dessutom fanns det en hel hög som inte var insatt.

Just nu är tiden evig – och som terapi rensade och sorterade jag bland vistexterna. För mitt inre återvände jag till 20-årsfester, festerna på Sparbanken Syd och på Kristianstads tingsrätt.

Bl.a hittade jag den här vistexten från Lucia-tåget på tingsrätten;

Tystnad råder uti våran tingsrätt – våran tingsrätt

men runt 7 hörs Rosa tassa kring lätt – tassa kring lätt, tipp tapp…

Låsta dörrar, men vår nisse Kenta, nisse Kenta

Klockan 8 han på dörren glänta, dörren glänta. Tipp, tapp….

Ljusen tändas uti byggnad sliten, byggnad sliten

och av liv snart sjuder sockerbiten, sockerbiten. tipp , tapp

Uti växeln hörs Christina svara, Cina svarar

kopplar samtal till vår tingsrätts skara, tingsrätts skara. Tipp, tapp…

Uppå IM trenne tjejer käcka, tjejer käcka

många svårar ärenden får knäcka, de får knäcka. Tipp, tapp….

Skratt och samtal Gunsan och Anita, Gun Anita

svårt de har att sig från datorn slita, datorn slita. Tipp, tapp….

Alla lyssnar när vår lagman talar, lagman talar

det går undan uti rättens salar, rättens salar. Tipp, tapp….

Hasse, Hasse, Calle, Anders- Håkan, våra rådmän

knäcker, knåpar, målen de går undan, de går undan. Tipp, tapp….

Sent på kvällen uti mörka vråna, mörka vråna

Trötta ”nottar” tassar hem på tårna, hem på tårna. Tipp, tapp…

 

 

2 svar på ”Minnen”

  1. Ewa Wressmark skriver:

    Oj – Jag var inte med om just den lucian. Då hade jag slutat min notarietjänst. Men naturligtvis kändes alla namnen igen i visa och plötsligt var man tillbaka igen till en förfluten tid. En tid för 20 år sedan. Minnen är fantastiska. De blir dimmiga, nästan bortglömda, och så kommer något som gör att de vaknar upp igen.

    1. Övade ni också i källaren?

      När de äldre notarierna berättade om Luciatraditionen trodde jag att de skämtade. De berättade att personalen tog luciafirandet på största allvar. Året innan hade en av stjärngossarna haft stora mjukisskor på sig. Det hade INTE varit uppskattat (kanske var du med då?)

      Texten var ett sätt att göra det lagom roligt.

Kommentarer är stängda.