Vad gör konflikter med oss?

När jag länkade upp förra blogginlägget blev jag ju så klart nyfiken på de andra tävlingsbidragen och klickade på några länkar. Där hittade jag det här inlägget om sorgen efter en separation.

Ja, det är märkligt hur länge den sorgen sitter i – oavsett om du är den som blir lämnad eller den som tar initiativet till skilsmässan.

I sommar är det sex år sedan jag och barnens far gick skilda vägar. Eller kanske rättare sagt – sedan jag gick. För det var egentligen vad som hände.

För barnens skulle ville jag att förändringarna skulle vara så små som möjligt. Hemmet skulle kännas orört, de skulle fortsätta umgås med de gemensamma vännerna utan mig – jag drog mig bara undan – drack te och läste böcker under äppelträdet.

Ändå blev det år fyllda med konflikter.

Fortfarande gör det så ont i mig när jag tänker på drömmen om den lyckliga familjen som krossades. Hade det funnits andra vägar?

Antagligen är det tankar som jag delar med många andra som separarat. Kanske kommer de alltid att finnas där.

I blogginlägget läser jag även om Facebook. Tyvärr är de nya kommunikationsformerna en grogrund för förvärrade konflikter. Det är lätt att slänga iväg ett mail, ett sms eller ett meddelande på Facebook. De där korta orden kan lätt misstolkas.

När jag arbetade som advokat kunde jag se ärenden där parterna baktalade varandra genom Facebook. Det är inte bra för någon! Att bara läsa om den andres liv kan så klart också vara oerhört smärtsamt.

Det är en ny värld med nya sorters konflikter. Tulpan

2 Comments

  1. Tack för Ditt inlägg!

    Det är alltid trevligt att kunna inspirera, även när det gäller sorgliga saker. Det är också skönt att höra att någon förstår och har gått igenom ungefär samma saker. När man är så inne i det känns det som man är ensammast och först i världen med att uppleva problematiken. Med hjälp av ditt inlägg, och många andras, inser man dock till slut att man kommer kunna ta sig vidare. Det kan ta sin lilla tid, men det går!

    Det som också gav mig ett leende på läpparna var när jag läste om Hammenhög. Min farbror bodde där under många år och det var glada år. Det är skönt att påminnas om dem. 🙂

    1. Vad märkligt – ja världen är liten!

      Många har kontaktat mig och skrivit att de blivit hjälpta av de blogginlägg jag skrivit om skilsmässor. Jag tror att det är viktigt att vi hittar forum att diskutera känslor och det skamfyllda.

      När man är mitt i känslostormarna känner man sig ensammast i världen. Men min erfarenhet är att många upplever det samma.

      stor kram till dig!

Comments are closed.