28/10-2001
Så var det då vintertid. Vi överraskades av mörkret redan klockan fem. Höstvindarna slet i trädens glesa kronor. Kvällsmaten åts i dämpad belysning. Ljuslågorna kastade sitt fladdrande sken över pumpor och spöken. Snart var det hallowen.
Jag flydde till medeltiden. Tidvis piskade regnet mot takfönstret. Jag studerade hur medeltidens städer och kloster växte fram. Runt sängen växte en djurpark upp.
– Mor, vad äter pandor?
– Pandor? Ja, de lever i Kina.
– Ja, men vad äter de?
– De äter nog bambuskott.
– Då kan de bo här!
Vilka underbara barn vi har! Timme efter timme utan tendens till oenighet. Mmm – medeltiden. Byar, pest och population, landskap, städer.
– Mor, är detta en ren?
– Nej, det är en dovhjort. Hela golvet var nu en djurpark. Djuren stod i prydliga rader; grisar, kor, kräldjur, fiskar, Stegosaurus och Brutosaurusar. Tänk vad härligt att barnen börjar bli stora. Tänk om jag skulle kunna försörja mig på att skriva – åtminstone på deltid! Vilken dröm!
Hm – hur kommer jag vidare från nu?
Det känns som om jag hittar tillbaka språkligt ganska snabbt. Jag hittar känslan, färgerna. Orden strömmar ur min penna. Tidvis hittar jag även rytmen. Alla sångtexter har hållit den vid liv. Idag är den kanske tydligare än tidigare.
Jag vill vidare, fram emot mitt mål. Om jag skulle leta, beskriva miljöer, huvudpersoner, tillfällen.
Sonen är lätt att beskriva. Han är så tydlig, öppen spontan. Dottern är svårare. Inteligent, lite Hermione? Djup, funderande, envis. Hur uttrycker man dessa egenskaper? Vilka situationer behöver jag till nästa bok? Den första borde vara med Botvid. Kanske Gladsax? Andra borde vara det medeltida Ystad. Tredje – Glimmingehus med skolan. Om jag skulle beställa boken om Ide Pedersdatter Falk och någon roman om Skåne på medeltiden. Jag vill vidare!!!
Vad gör jag till Opals boktävling?