Arbetsgivaransvar – en orimlig börda? – ambassadör (233)

Arbetsgivaransvar… en orimlig börda? Redigera inlägg

Sedan den förste juli är Anja konsult hos oss för att avlasta mig i alla de frågor som berör företagandet.

För varje ansvarsområde jag överlämnar till henne tänker jag ”Herregud – när hann jag göra detta?” eller ”Woups… den handlingen blev visst liggande utan åtgärd…”

Nu senast var det något brev om försäkringarna. Försäkringar är superviktiga och banken besökte kontoret tidigt i våras. Det var någon hälsodeklaration som inte gick igenom och vi fick någon handling vi skulle åtgärda. I och för sig säkert enkelt… men – som alltid kommer klientärendena i första hand… och handlingen blev liggande i någon hög.

När det bara var jag i företaget kunde jag ha koll på allt. Men när jag började anställa blev det plötsligt så mycket ansvar; handledning, delegering (och som alltid tar det mer än den dubbla tiden inledningsvis)… ja, det är väldigt mycket som skall fungera.

Ibland undrar jag om jag var riktigt klok när jag bestämde mig för att låta företaget växa.

Det kommer sådana stunder. Som tur är finns det ljusglimtar som man då kan gå tillbaka till.

I går var en sådan dag! Först visade jag kontoret för advokat Göran Rise som var på besök från Spanien. Han uttryckte hur imponerad han var över det vi byggt upp. Därefter hade jag möte med Barbro Lindén från Companion om den ekonomiska föreningen som vi ska starta. Hon berättade att en nystartad förening kan få 8 timmars gratis rådgivning av Companion.

Men det som gladde mig allra mest var den känslan hon hade fått när hon tittat på vår hemsida. ”Det du gör imponerar. Hur har du hunnit med allt detta så snabbt? Det är innovativt nytänkande i en konservativ bransch. Jag förstår att det har varit svårt.”

Det var så härligt att höra! Ibland känns det så hopplöst att försöka förklara. Visionen är inte bara en advokatbyrå, inte bara ett koncept, inte bara ett utbildningsprogram, inte bara att föra in ett miljötänk. Jag kan inte riktigt förklara vad det är – för det är en förändrad inställning i grunden. Men Barbro hade förstått – hon är en av få.

Hur jag hunnit med? När jag skilde mig för tre år sedan ville jag inte kasta mig in i en ny relation. Sorgen efter den krossade drömmen om familjelycka fanns där. Jag flydde in i en drömvärld – skapade en vision – och lät företaget bli min passion. Rätt eller fel det vet jag inte – men det var mitt sätt att läka.