På Malmö Central fylls tåget med äldre människor än vanligt.
”Mor – vi kan sitta här vid fönstret”. Den haltande kvinnan stannar upp.
”Nej, det blir så trångt där.” Orden kommer sakta, eftertänksamt.
”Blir det bättre här, mor?” Rösten är mild som om hon talade till ett litet barn. Dottern placerar de vit och röda plastkassarna mellan sätet och sig själv. Paket med tomtemotiv avslöjar innehållet.
Själv scrollar jag igenom FB och funderar över alla dessa lyckliga statusuppdateringar. Bilder på leende barn framför välklädda julgranar. Dotterns uttalande ”Perfekt är en illusion” hänger kvar.
Hur många jular är så där perfekta?
Ingenstans får vi läsa om all tid som tillbringas på vägen för att hinna med alla julfiranden. Ingenstans får vi läsa om smärtan hos de föräldrar som inte kunde tillbringa julafton med sina barn – och kanske inte ens får ringa dem för att få höra barnens röst.
Kvällen ska jag och min älskade tillbringa framför kakelugnen – bara han och jag! Att tillbringa julafton på tåget är väl inte det perfekta julfirandet – men jag är inte ensam.
Och i mitt fall var det värt det!
Mer än en vecka har jag tillbringat nere i Ystad och Övraby. Julfirandet med barnen är avklarat. Lillejulaafton eller julafton – eller vilken annan dag i december- vad har det egentligen för betydelse?
I år känns det som att jag haft fyra julafton – och jag har njutit av varenda en lika mycket!
Tåget stannar på Lunds central. En vit skjorta med fluga fladdrar förbi, och i allas händer påsar fyllda med julklappar.
Jag önskar Dig en riktigt SKÖN jul här och nu är viktigare än FB!