Julhälsning 2015

Julhälsning

Det enda som är isigt idag är vinden. Så årets julbild är tagen uppe på Söderåsen för några veckor sedan.

Strandpromenaden lillejuleafton

Strandpromenaden lillejuleafton

Dagens promenad längs stranden var betydligt lugnare än 2012 års löparrundor. Nu kan jag se på minnena med tacksamhet. Livet då var intensivt och upplevelserna många. Det är som om min kropp fortfarande behöver avskildhet för att smälta alla möten och intryck från den tiden.

IMG_3537

Nu vet jag att hushålla med min ork så att jag kan lyssna på mina närmaste och vara närvarande i mötena. I så många år försummade jag de viktigaste människorna i mitt liv; barnen och mina föräldrar.

IMG_6477

På våra cyklar upplever vi naturen- min älskade och jag. Numera får jag endorfinkickarna av ha koll på cykeln när vi rullar nerför i över 50 km/h.

Tulpaner

Att leva klimatsmart har blivit en livsuppgift. Persilja och jordärtskockor växer i odlingslådorna. I skafferiet hänger strumpbyxor fyllda med hasselnötter och i garaget förvaras Ingrid Marie i gamla mjölkakannor.

Vitsippor

Många rader har inte blivit skrivna – men tankarna är ofta hos Marit som levde i byn Åsen för snart 350 år sedan.

Älvdalen, mars 2015

Älvdalen, mars 2015

Tre resor till Älvdalen och två skrivkurser är årets trappsteg mot att förverkliga författardrömmen.

Besök i Hedbodarna, september 2015

Besök i Hedbodarna, september 2015

Stop, november 2015

Fäboden Stop, november 2015

2016 vill jag ge plats för ett enklare liv – för ett liv i harmoni med naturen och rum för orden.

 

Vila

Fortfarande vaknar jag tidigt på morgonen – allt för tidigt. Istället för att ligga och vrida mig i sängen smyger jag upp, rullar ut yogamattan framför kakelugnen och tänder en brasa. Där – i yogans övningar – får min hjärna vila. Hans famn är varm efter mer än en timmes yoga och avslappning. De lugna andetagen kan få mig att somna om.

Bristen på ljus drar ner mig i mörkret. Det räcker inte att bara-vara för att må bra. När jag stressade som mest tvingade jag mig ut på tidiga morgonpromenader. Nu har jag schemalagt mina promenader igen. De är en del av min medicin – lika viktiga som sertralinet, vars dos är oförändrad. Tröjan blir våt på ryggen, men det finns gott om tid att duscha innan jag sätter igång med middagen.

Att laga mat har blivit mindfullness. Potatisskalet ringlar ner i kompostspannen. I vårt nya skafferi förvaras säcken med gul lök, äpple, några pumpor och all återvinning. Att leva klimatsmart har blivit mitt nya projekt.

I måndags träffade jag både psykologen och läkaren.

Fortfarande lever jag isolerat. Orkar inte ta in så mycket information. Orkar inte vara social. Stänger av livet utifrån för att inte känna mig otillräcklig, värdelös.

Psykologen beskrev det som två bergstoppar. Från min gamla bergstopp såg landskapet annorlunda ut än det gör från den bergstopp där jag nu befinner mig. Kanske jag borde utforska de här bergstopparna?

Slånbär

Fruset slånbär

Det sägs att man ska vänta med att plocka slånbären tills det frusit.

Hos oss har fåglarna ätit upp de flesta långt innan frosten – och de som finns kvar är skrumpna.

Slånbärsblom

Slånbär lär vara sprängfyllda med antioxidanter, vitaminer och mineraler. Tyvärr är de även fyllda med garvsyra – men den försvinner när bäret fryser. Därför placerar jag bären i frysen några dagar.

Slånbärsblom

Slånbärssnåren brukar vara rejält taggiga och nästan ogenomträngliga. Så det är klokt att ha rejäla handskar på sig när bären ska plockas.

Slånbärsblom

 

Bäret kan användas till saft, vin, likör och gelé. Eftersom vi inte äter så mycket socker letade jag upp ett recept på glögg förra året. Istället för socker sötade jag med honung och fick en riktig hälsodryck.

slånbär

 

 

Späda blad, blommor och torkade bär lär även kunna användas till te.

IMG_2294

Snäll-statusar

IMG_5165

Ovanpå isen flyter pölar av vatten. Träd och himmel är tecknad i blyerts. På tågtavlorna blinkar Skånetrafikens preliminära tider, men jag har tur – tåget innan mitt var försenat – och jag kommer med.

Snön gömmer sig i åkerns plöjda fåror. I den tysta kupén doftar det parfym. Det enda som hörs är diskreta hostningar, snörvlanden och metrons prassel.

På FB läser jag Ingela Steij Stålbrands inlägg om “snäll-statusar” och jag håller med. Det har verkligen blivit mörkt. Klimathot, terrorhot, polarisering, främlingsfientlighet, flyktingkris, gråväder, personlig oro – listan kan göras lång.

“Det är inte hur man har det utan hur man tar det” – har någon klok person sagt.

 

I Skåne

Vi lutar oss mot träpanelen i korridoren. De skall också av i Hässleholm.

En av kvinnorna kommer från Stockholm och vi pratar om att det inte längre är vitt där om vintern, om natt tågen som blir allt färre. Om cyklar som inte får tas med på tåg.

Idag är det den 19 november, men mina handskar får ligga kvar i väskan.

Vandrarhemmet Tre Björnar

Det är vitt utanför fönstret. I natt gungas jag söderut längs rälsen. Här på Tre Björnars vandrarhem finns ett lugn som jag gärna återvänder till. Idag är jag den enda gästen.

Tänker på vilket ovanligt liv jag har. De senaste 21 månaderna har jag ägnat åt att hitta ett nytt sätt att leva. Idag har jag inte något eget hem. Ibland är jag hos mina föräldrar i Ystad (där förvarar jag mina fotoalbum), hos min älskade har jag mina böcker och här i Älvdalen – här har jag ett lugn.

I mars återvänder jag igen – målet är att vi då ska vara 7-8 personer på skrivretreaten. Innan jag lämnar Älvdalen ska vi ha satt ihop ett program.

För varje gång jag kommer har Tini och Lennart renoverat någonstans. En ny stuga på gården, ett nyrenoverat duschrum. Den här gången hade de tapetserat om mitt rum från gult till grönt. Stelnade verkligen till när jag öppnade dörren – men nu bara älskar jag det.

(Bilderna i galleriet kommer att uppdateras med texter under dagen.)

Försjunken i 1600-talet

I kväll ska jag följa med till Tinis fäbodsstuga i Stop. Vi har lånat en systemkamera så att jag kan föreviga den första middagen där på många år. Jag fick värma upp kameran på dagens promenad.

IMG_5548

Solen går upp bakom hjällan. Ligger kvar i sängen och skriver.

IMG_5550

Utsikt från skrivbordet

IMG_5552_2

När jag kommer hit i mars hoppas jag kunna åka spark på Nässjön igen.

IMG_5554

Stugan med tillbygget.

IMG_5555

Karins stuga har ett rum med snart fyra bäddar, kylskåp, kamin och ett litet köksbord. Toaletten delar man med stugan bredvid.

IMG_5560

Tog en lång promenad längs det gamla järnvägsspåret och på en skogsväg i brant uppförslut.

Sociala medier

Reser till 1600-talets Älvdalen. I morgon får jag följa Tini och Lennart till Stop där de ska arrangera ett företagsevenemang.

Klädsel i Älvdalen på 1600-taletDet var i Stop vi tillagade kolbulle över öppen eld i mars. Tinis fäbodstuga är från 1600-talet.

Susanne och Bobbi har åkt hem. Jag tar långa promenader längs stigar och skoterleder.

Dammen vid gamla porfyrverket

Dammen vid gamla porfyrverket

Här, i avskildheten, funderar jag över livet. Min aktivitet i sociala media har sjunkit väsentligt. Istället sparar jag på orden och tankarna.

Vad vill jag med livet?

Jag har alltid drömt om att skriva. Nu finns det utrymme i mitt liv – men min hjärna har fortfarande svårt att finna ord, det tar tid att läka. Istället går jag i skogarna och fantiserar om troll och oknytt.

Fastän mitt liv nu är så avskalat så har min hjärna svårt att orka med. Just nu tränar jag på att minska min tid på FB och nätet.

Men vad ska jag då med den här bloggen till?

Den får bli ett sätt att strukturera tankar, spara ner alla bokidéer som ploppar upp. Nu sållar jag bort – sparar bara på tankarna om Marit Mattsdotter och hennes farmor.

 

 

Rots skans

Längs Gamla Näsvägen gick jag till Rots skans. I Älvdalen är skoterlederna, stigarna och skidspåren många. Tyvärr är skyltningen desto sämre. Det är tur att alla älvdalingar är så vänliga.

Nycklar på Rots skans

På Rots skans tog Lars-Erik Lindhamn med sig de stora nycklarna ut så att jag skulle få titta in stugorna från 1600-talet.

Ryggstuga från Bogg-gården i Väsa by. Stugan har friliggande takåsar utan innertak. Det finns även ett torrdass vid ingången.

Ryggstuga från Bogg-gården i Väsa by. Stugan har friliggande takåsar utan innertak. Det finns även ett torrdass vid ingången.

Högt i tak. Murad bakugn, spis av råa tegelstenar. I hörnet en inbyggd säng för sittande sömn. Bord, bänkar, redskap för att göra laggkärl.

I Ryggåsstugan fanns både "gåbord" och leksaker.

I Ryggåsstugan fanns både “gåbord” och leksaker.

Var och en hade sin egen trätallrik som man rengjorde efter måltiden genom att slicka av den. Diskning? Ibland på lördagarna - annars i samband med storstädning.

Var och en hade sin egen trätallrik som man rengjorde efter måltiden genom att slicka av den. Diskning? Ibland på lördagarna – annars i samband med storstädning.

Blev det något kvar av morgonens välling ställdes grytan under bordet så fick var och en äta därifrån när hungern föll på. På kvällen serverades gröt. Grytan diskades sällan - utan resterna koktes upp dagen efter.

Blev det något kvar av morgonens välling ställdes grytan under bordet så fick var och en äta därifrån när hungern föll på. På kvällen serverades gröt. Grytan diskades sällan – utan resterna koktes upp dagen efter.

Dopgåva i form av en fint snidad träbit med namn, åtal mm. Tecknen skyddade mot troll.

Dopgåva i form av en fint snidad träbit med namn, åtal mm. Tecknen skyddade mot troll.

När Linné besökte Älvdalen rapporterade han om hantverket. Norr om byn tillverkades liar och söder om byn laggkärl.

När Linné besökte Älvdalen rapporterade han om hantverket. Norr om byn tillverkades liar och söder om byn laggkärl.

Härbre där matvaror förvarades

Härbre där matvaror förvarades

För att komma in i stugan fick jag vika mig dubbel.

Bostadshus från Rämma Fäbodar. Huset är en sk enkelstuga med stuga, förstuga och kammare.

Bostadshus från Rämma Fäbodar. Huset är en sk enkelstuga med stuga, förstuga och kammare.