Tåget rusar fram i 143 km/timme. Tågtid har blivit min bloggtid.
Igår – var det ännu en dag av trötthet.
Det var som om läkarbesöket åt upp all min energi. Solen, som sken från klarblå himmel, lockade mig att öppna uterummets stora glasdörrar. Jodå – om jag hämtade vinterjackan och några täcken skulle det nog gå bra att sova i solen.
Solstolen dammades av och med täcket uppdraget till öronen somnade jag. Fyra timmar försvann innan jag lämnade solstolen. Förhoppningsvis är det ett tecken på tillfrisknande att jag lyssnar på kroppen.