Dikt från sjukhussängen

Snö
Snö

Hos min älskade

mår jag bra

Hans arm om min höft

två kroppar i en rörelse

i ett och samma steg

 

Vi följder den porlande bäcken

fylld till bredden

av vatten från regn och snö

Ovanför oss

cirklar rovisarna;

glador och vråkar

vars namn jag saknar.

 

Ån dundrar förbi

i virvlande vårflod

medan vi kliver

över mossiga stenar

genom vildvuxen skog

i torra fjolårslöv

snart helt täckta

av blommande sippor

 

Vi stannar på bron

hans kyssar är djupa

“Snart, snart

sitter vi här igen

äter kräftor

och krabbklor”

 

Hans ögon

så fyllda av kärlek

De får mig att uthärda

ensamma nätter

fyllda med skuld

för det som varit

och en gnagande oro

för vem jag egentligen är.

Psykiatriska kliniken, Malmö fredagen den 14 februari 2014