Falun år 1668 – Bergmansgårdarna

Ur Kopparbergets hängande trädgårdar, av andré strömqvist

Kopparbergsmännens ställning i Falun och Sverige under stormaktstiden

Bergsmännen vid Kopparberget hade under stormaktstiden en ekonomiskt betydande roll i såväl Falun som Sverige som helhet och Falun var under samma tid Sveriges näst största stad, enbart Stockholm var större. Enligt Nordisk familjebok har gruvans kop- parproduktion, intill det sena 1800-talet, uppskattats till omkring 450 000 ton, motsvarande ett värde högre än någon annan gruva i världen.1 Vid ett besök i gruvan sade Gustav II Adolf enligt Olof Naucler: ”Det är ovärdigt en konung att icke kasta en blick i sin skattkammare”.

Vissa bergsmän vid en så viktig gruva blev naturligtvis ganska mäktiga. De hade många så kallade fjärdeparter: andelar i Kopparberget. Flera av dem adlades för sina förtjänster och fick statliga ämbeten. Låt oss kalla dem bergsadeln för att för att lättare kunna skilja dem åt från traditionella bergsmän, bönder med andelar i hyttor eller någon gruva. Dessa kunde tilldelas så kallat bergsfrälse som gav dem skattelättnader, men det innebar inte att de adlades. Bergsfrälset förekom som samhällsgrupp vid Kopparberget redan under medeltiden och fanns kvar till mitten av 1800-talet. Bergsadelns tid vid Kopparberget sträcker sig däremot endast över några decennier.

Bergsadeln

Medlemmarna av bergsadeln hade goda internationella kontakter. Som vi skall se längre fram förlade flera av dem hela, eller delar av, sin utbildning utomlands. Nya tekniska innovationer inom bergshanteringen nådde snabbt Kopparberget. Stånggången började användas vid tyska bergverk under 1600-talets första år och redan på 1620-talet fanns en stånggång vid Falu gruva, men det finns fler exempel.

Johan trotzig

Johan Trotzig, en välbemedlad bergsman vid Kopparberget, var bror till Peter Trotzig, enligt Badeloch Nolus en av de mest betydelsefulla kulturagenterna under 1600-talets mitt. Från 1646 var han placerad i Amsterdam, där han var Sveriges förste handelsrepresentant på 20 år. Härifrån försåg han såväl Magnus Gabriel De la Gardie som Carl Gustaf Wrangel med arkitekturböcker, byggmaterial, trädgårdsskulpturer, arkitekthjälp och liknande.Det var också han som förmedlade kontakten mellan den holländske arkitekten Justus Vingboons och riddarhusdirektionen i Stockholm i samband med riddarhusbygget.

Utländska banker och försäkringsgivare fanns representerade med agenter i Falun vid denna tid. Falun var alltså en internationell stad i ett avlägset landskap som i övrigt präglades av jordbruk.”

Trädgårdar

“Som bekant tog den svenska adelns byggande fart under det tidiga 1600-talet och även bergsadeln vid Kopparberget ville naturligtvis manifestera sin betydelsefulla position i samhället genom byggenskap. En inventering har resulterat i att ett dussintal trädgårdar från stormaktstiden har kunnat beläggas i Falutrakten. Alla har följt samma mönster: en rektangulär fruktträdgård med mittaxel och terrasser samt, utanför denna, dammar, humlegård och köksträdgård. Trädgårdarna har varit samkomponerade med manbyggnaden. Réginaud Outhier, på väg tillbaka från den franska gradmätningsexpeditionen till Lappland 1736-1737, besökte Kopparberget i juli 1737 och berättar i sin resejournal att [Faluns] ”omgivningar smyckas av ett antal vackra lantställen tillhörande borgerskapet”

Källslätten

Vid Källslätten finns den strängt rektangulära terrasserade fruktträdgården ännu bevarad. De fem avsättningarna eller ter- rasserna är bevuxna med mycket gamla fruktträd och två av terrasserna har rester av gamla vattenkonster. Vid grävningar i marken har man, enligt Sören Nyström i Källslättens vänfören- ing, funnit rester av gamla urholkade trädstammar som använts som vattenledningar, ett allmänt tillvägagångssätt vid denna tid.23 Kunskapen fanns på nära håll hos dem som arbetade med de vat- tenkonster som förhindrade att Falu gruva vattenfylldes.24 Längs trädgårdens långsidor växer ännu körsbärsbuskage, som sannolikt utgör lämningar av båggångar, ett omtyckt element i den german- ska renässansträdgården. Vid trädgårdens norra sida finns en när- mast kvadratisk husgrund av samma höjd och bredd som terrassen den ansluter till. Byggnaden har, att döma av placering, storlek och form sannolikt varit ett lusthus, vars entré varit förbunden med en av båggångarna.

Ordnandet av området har varit arbetskrävande och trädgår- den är på vissa platser utfylld till någon meter ovan den omgivande marken. Utanför fruktträdgården finns två rektangulära dammar vars sidor är något högre än omgivande terräng. Dammarna är sinsemellan förbundna genom små bäckar.

Ovanför denna bevarade trädgård fanns också en nu försvun- nen trädgård som även den var planterad med fruktträd och som lär ha gett ovanligt mycket frukt.25 Spåren av den inskränker sig till ett par terrasser och några körsbärsträd som kan vara rester av en lövsal. Längst ned finns två dammar som kan ha flankerat trädgårdens mittaxel.

Trädgården är förlagd till en skyddad sluttning med milsvid utsikt över berg, dalar och sjöar som för tankarna till exempel- vis familjen Medicis villor kring Florens. Källslättens ensliga läge berättar att platsen valts med omsorg beträffande de naturliga förutsättningarna, som utsikten. Ett ovanligt tillvägagångssätt vid denna tid som antyder att upphovsmannen haft goda internatio- nella kontakter.

De enda byggnader som ännu finns kvar på Källslätten är en lada och ett härbre, eventuellt tillkomna senare än på 1600-talet. Däremot finns ännu en mängd synliga husgrunder, den största ef- ter en byggnad som i en bouppteckning från slutet av 1700-talet kallas lusthuset mellan de båda trädgårdarna och samkomponerad med den västra trädgårdens mittaxel. Begreppet lusthus användes vid denna tid även för att beskriva ett sommarnöje på landet, en villa. Ordet villa kom in i svenska språket långt senare.26 Av bygg- nadens placering och grundens storlek att döma, 18 x 8 meter, rör det sig om den gamla manbyggnaden och benämningen lusthus innebär att anläggningens huvudsakliga syfte var att fungera som en tillflyktsort långt från Faluns smutsiga luft. Huvudbyggnaden har i sin tur flankerats av två flyglar. Den odlingsmark som omgav Källslätten odlades inte av ägarfamiljen. Istället var det så kallade landbönder som arrenderade marken.

Linnélärjungen Anders Tidström, som besökte Källslätten 1754, skriver om manbyggnaden att ”J den ena salen var en liten löndörr på tappeten at gå ut i trädgården”, en tydlig samkompo- nering av byggnad och trädgård. Beträffande anläggningen i övrigt skriver Tidström: ”Kjällslätten som jag tilforna hört rätt mycket berömmas. […] Sjelfva gården var intet mindre vacker än dess här- liga situation i anseende til prospecten. Hade en öfvermåtton vack- er bygning som var indelt i åtskilliga vakra rum och en våning. En prägtig trappa en vacker sommar sahl ofvanpå, til hälftens utbygd utom huset”.28 Det var således en rätt ståtlig anläggning i två vå- ningar som Tidström möttes av vid sitt besök.

Rådhuset i Falu
Rådhuset i Falu

IMG_6347

 

Bergmansgården Staberg började byggas om 1680. Mer om Staberg.

Bergmansgård i Värmland från 1600-talet.