Transporter

Läser följande på Naturskyddsföreningen: “Transporterna har ökat lavinartat under det senaste århundradet. Som exempel så förflyttade sig en svensk i början av 1900-talet i genomsnitt cirka 1 kilometer per dag. Nu förflyttar vi oss 40 gånger längre. Person och godstransporter står nu för en fjärdedel av Sveriges energianvändning.”

Samtidigt konstaterar forskare att isen i Antarktis smälter.

“Det här går ut över de extrema temperaturförändringar vi kan förvänta oss. Vi har en rekordtemperatur på jorden.” “Arktis självvärmer.”

“Arktis reglerar klimatet på hela jordklotet.”

“Det går inte att utesluta att vi nått en point av no return.”

“Det finns en väg fram” “Bli fossila så snart som möjligt”

Det är viktigt – men ändå är motorvägarna fulla av bilar timme efter timme, dag efter dag, månad efter månad. Och vi konsumerar allt mer hysteriskt för var dag. Den globala industrin tänker inte i lokalsamhällen utan produkter transporteras kors och tvärs i världen in absurdum.

USA:s blivande president tror att klimathotet är en “bluff” och tillsätter en miljöminister som är “en stark försvarare för fortsatt användning av kol och olja. Så sent som i maj hävdade han (Prutti) att det inte finns några vetenskapliga bevis för människans påverkan på jordens uppvärmning. Han har under sin tid som Oklahomas justitieminister stämt EPA, det amerikanska Naturvårdsverket, för att de försökt göra sitt jobb, att skydda USA:s miljö.” (Aftonbladet den 9 december 2016)

Men det kom en positiv nyhet idag! Det ska bli billigare och enklare att åka tåg i Europa.

Det finns gott om tågräls i Europa – den lär räcka fem varv runt jorden.

Nu hoppas vi att de styrande även inser vilken fantastisk kombo cykel och tåg är så att det blir både enklare och billigare att ta cykeln med på tåget.

Instagram

Uppkrupen i skönaste fåtöljen med datorn i knäet scrollar jag igenom mitt instagram-konto. Stark är jag inte – men jag börjar kunna förhålla mig till det som varit, börjar kunna se att varje steg varit nödvändigt, att inget är bortkastat. Genom terapin har jag förstått varför jag såg mig som värdelös.

Det är ett nytt liv, men i instagraminläggen anas drömmar jag inte förmådde se.

Ibland går jag av tåget vid Triangeln och promenerar till Malmö Central. Shoppinghysteri. Materialism.

Mitt nya liv är enkelt. Vinterns nya nöje är fågelmatning. Något julpynt har inte kommit upp. Varför alla dessa porslinstomtar och elektriska ljusstakar?

Morgonpromenaden går genom skogen. Nerblåsta grenar täckta av grön lava, kottar och torra fröställningar får följa med hem. Vid trappan bygger jag en installation av skogskonst kring fågelbadet på fot som farfar gjutit av cement för länge sedan.

Till BNP bidrar jag inte – däremot hjälper jag småfåglar.

Vart är Sverige på väg?

Att det inte är lätt att vara företagare har jag skrivit mycket om på bloggen. Hur mycket man än kämpar känns det som om de aldrig är nöjda. Reglerna är kluriga (även för en jurist). Jag minns när den som skulle sköta ekonomin plötsligt insjuknade. Att få anstånd med att lämna in momsen var helt omöjligt. (Snacka om högt stresspåslag i en redan påfrestande situation.)

“allt fler småföretagare hamnar i tvister med Skatteverket trots att de försökt göra rätt för sig. Ofta beror det på bristfällig upplysning från handläggare på myndigheten” uppger företrädare för Organisationen Rättvis skatteprocess till Dagens industri, 8 december 2017.

Samtidigt som kraven på företagare blir allt mer absurda slösar myndighetspersoner och politiker med våra surt förvärvade skattepengar. Men när det gäller den senaste skandalen (hur SST betalade USA-resor för anställda) är det inte resorna som upprör mig mest.  Jag blir istället nyfiken på vad SST gör.

SST är Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Under 2015 betalade nämnden ut 72.421.714 kr till olika religiösa organisationer. Varför då? undrar jag.

 

Trädgårdsdrömmar

Till våren ska vi plantera valnötsträd – fyra olika. Specialbeställda från Ungern. Det blir nästan en egen liten lund i trädgården.

Marktäckare

Funderar över den delen av trädgården. Lite vild vill jag ha den. Inga klippta gräsmattor – mer en äng som slås några gånger per år.

Och så vill jag ha en päronpergola med rosor i. Som den på Sofiero.

Päronpergola

Skrivkurs för Veronica Grönte

”Författaren skapar en bild med sina ord (utan förklaringar). Läsaren fyller ut tomrummen med sina egna erfarenheter.”
Med svarta skrivplattor i knäna, fötterna på träklossar sitter vi på stolar i en halvcirkel. I mitten står Veronica Grönte. Det är tack vare Skriv2016 jag sitter här. Den här helgen är mitt pris. Om mina kurskamrater vet jag inget mer än namnen.

img_0323

”Huvudkaraktären har en inre längtan som inte skall skrivas ut – bara finnas mellan raderna.” Vi får ett ”Karaktärsschema” att fylla i. Jag väljer att fylla i det utifrån ”Häradsskrivaren”. Det är inte min huvudkaraktär, får jag veta, men jag är nyfiken på honom.

”Bordsskick? Vad brukar karaktären ha med sig/bära på? Talanger? Svagheter? Framtidsdrömmar? Hemlighet? Tro/andlighet/religion?” Frågorna är många och tiden är kort. Helgen är lekfull och vi fyller i. När min fantasi är slut drar jag några ”inspirationskort”. Skriver ner orden som dyker upp i mitt huvud.

Efteråt ger vi respons två och två, samlar upp i nya korta info-pass.

”Lär känna din karaktär för att kunna skapa trovärdiga dialoger, kläder mm. En hjälp kan vara Enneagrammet.” En av kursdeltagarna intygar att enneagrammet är när hon utmejslar karaktärer och jag antecknar boktitlar.

Ny skrivövning: ”Gestalta din huvudkaraktär i 11 meningar. Måla upp en bild av din karakträ så att den som lyssnar på texten kan förstå vem karaktären är. Berätta inte allt. Ställ dig i dörren och titta på din huvudkaraktär som är i rummet. Tänk dig att du filmar några sekunder. En stumfilm.” 11 frågor ska besvaras med en mening vardera. Varje svar ska visa en ”bild” av sådant som är typsikt för karaktären.

Det är svårt. Min text blir skitkass. Eller – det är nog inte ens en text – mer en massa nedslängda stödord av det jag ”ser”. ”Vad hänger på väggarna?” Jaså, ska det hänga något där? Hm, På väggen, bredvid spegeln, hänger en tavla med Jesus på korset. ”Hur rör sig karaktären?” Ingen aning. Men jag blundar och fyller i första tanken. Han möter sin blick i spegeln, stryker håret ur pannan.

Efteråt är det respons i nya par. Till vår hjälp får vi frågor som den som ger respons ska besvara. ”Vilket är ditt starkast intryck av texten.” ”Hur uppfattar du huvudkaraktären? Ålder, egenskaper, intressen, familj, religion/andlighet.”

Att ge respons är häftigt. Den korta texten skapar så många bilder i mitt huvud. Energin i rummet är magisk när jag delar med mig vad jag ser och författaren lyssnar, texten utvecklas, karaktären mejslas ut.

Men det som händer när jag får respons på min text är obeskrivligt.
”Jag fick en fin bild, ser en vacker man framför mig. Medelålders, plikttrogen. Han har ingen nära familj. Kanske kommer han från ett annat land. Jag tänker militär. Han brottas med ovanor, men vet vilka etikettsregler som gäller. Han är inte fattig. Har en behaglig attityd till andra människor. Jag tror inte att han är mer religiös än någon annan på den tiden. Kanske är det 1800-tal där man är allmänt religiösa och går i kyrkan. Han är mån om sitt yttre och att bli tagen på allvar. Det finns något ensamt över karaktären. Jag upplever disciplin. Ordning och reda. Gestaltningen av en historisk tid är klockren; hästhovar, sockenstuga. – Inledningsmeningen ger väldigt mycket. ”Skär av=dramatiskt”. Den berättar även mycket om honom; att han är mån om sitt yttre, militärisk bakgrund – men jag tror inte att han är militär. Snarare advokat eller statstjänsteman. ”Doppar pennan i bläcket.” Jesusbilden på väggen skulle kunna tyda på präst – men han är för snygg och fåfäng för det. – Den starkaste bilden är hur han ser ut. Jag ser en mörk man framför mig med halvlångt hår, välrakad, blanka skor.”

Att så mycket kunde tolkas in i några nedslängda stödord är kursens starkaste upplevelse. Att jag dessutom fick med mig massor av tips om dramaturgi, schema att fylla i och responsfrågor som min älskade kan använda på mina texter är bara bonus.

Nu väntar jag bara på information om när Tove Folkesson ska ha kurs på Capellagården
. Sedan ska jag boka in en sommarkurs i Småland med Veronica Grönte. Antingen blir det en fortsättningsvecka eller en arbetsvecka. Toves kurs får avgöra.

Mormors kola

Bästa kvittot på att man gjorde något bra som förälder är när barnen ber om råd eller om något recept.

Här kommer receptet på Mormors kola som vi brukade göra förr:

3 dl kaffegrädde

50 gr smör

3 dl socker

1,5 dl sirap

0,5 dl kakao

0,5 dl vanillinsocker

(50 gr nötkärnor – det hade jag aldrig i)

Blanda samtliga ingredienser (utom nötter) i grytan. Smält på högsta värme och rör om. Fortsätt koka på hög värme UTAN omrörning i 15-20 minuter. (“Smältan” pöser upp men kokar inte över.) Smörj en långpanna (20*30 cm) och hacka ev. nötter.

När “smältan” börjar sjunka och tjockna röras omsorgsfullt på botten INTE HÄFTIGT. Ta prov på konsistensen.

Häll upp “smältan” i långpannan och låt den svalna. Stjälp upp den stelnade massan på bakbordet och skär i bitar som senare kläs i smörpapper.

(Vid “sockerkola” smält ner igen med 1 dl grädde och några matskedar smör.)

Två världar

En ny värld

Funderar över valresultatet i USA medan kängorna gör spår i florsockret.

Det finns likheter mellan SD och Trump. Vad kan vi lära?

Kanske lever media och politikerna i en annan värld än väljarna?

Valresultatet visar att det finns väljare som inte orkar sätta sig in i alla partiprogram, nationalekonomiska resonemang mm mm som inte heller jag har förmåga att formulera.

Kanske är de bara trötta på alla regelverk och byråkrati. Kanske saknar de – liksom jag – sunt bondförnuft i politiken.

Ipsos senaste väljarundersökning fick SD 19% av rösterna. Svenska politiker gör klokt i att dra lärdom av valet i USA.

Vår verklighet förändras snabbt. Med Internet kan du leta information, men Internet kommer även skicka ut information till dig som grundas på vad du tidigare ägnat uppmärksamhet. Därför kommer polariseringen öka. Vi läser artiklar och inlägg som liknar dem vi nyss läst. Det gör det allt svårare att förstå den andra sidan.

img_5271

Sedan tidigare samlar jag länkar “Paralleller nutid – 1600-tal”. Nu som då letar folket syndabockar. Jag lägger till ytterligare en länkkategori “Lästips för politiker” där jag kommer samla länkar som kan förklara varför allt fler väljare missnöjesröstar.

I Centerpartiet finns fortfarande politiker med sunt bondförnuft som jag kommer ge min röst i nästa val (om de nu lyckas ta sig in på listorna).

Ett öppet hjärta

Det är både dyrt och svårt att vara företagare i Sverige.

Att vara arbetsgivare ställer orimliga krav och kostnaderna är höga (både arbetsgivaravgift, föräldraledighet, sjukersättning är kostnader som man ofta glömmer bort).

Kommunen ställer höga krav vid ombyggnad av fastighet, vilket också leder till kostnader.

Jag ville hjälpa unga jurister in på arbetsmarknaden – men klarade inte de krav samhället ställde på en arbetsgivare – oavsett hur mycket jag kämpade. Det stod mig dyrt. Allt mitt sparkapital förbrukades. Dessutom stod jag kvar med borgensåtaganden som jag fick betala med den sjukpenning jag fått under sjukskrivningen. Någon skattelindring fick jag inte.

Därför blir jag upprörd när jag ser hur mina surt förvärvade skattekronor används.

Politikers avgångsvederlag. (Fredrik Reinfeldt hade lättare att öppna hjärtat när han själv slapp att betala.Klimatvidriga resor och på det en present på 2,3 miljoner. Kurser i något så grundläggande som engelska för 250 000 kr. 3,6 miljoner till en fifflande politiker. (Eller om det blir 14,1.)

Kanske är det mänskligt att sko sig själv. Hur förklarar man annars att inte fler stockholmare erbjudit sängplatser åt flyktingar när det kom 15.000 personer till medborgarplatsen i september 2015?

Ja, jag är bitter. Mitt pris för ett öppet hjärta blev högt. Skatt har jag betalt. Kämpat har jag gjort. För vadå? Att de styrande ska slösa med mina surt förvärvade skattekronor.

Mäkta förbannad blir jag över kostnaden för ensamkommande flyktingbarn. Via Ledarsidorna hittar jag en länk till www.w2eu.info.

Varför skulle de som tar sig till Sverige vara annorlunda än Fredric Reinfeldt, Mona Sahlin, Erik Bromander och Sven-Erik Bucht?

Höströjning

Det finns lådor med det jobbiga, saker jag inte orkat ta tag i, som stinker av ångest. Idag minskade jag ner innehållet i en sådan låda till 1/4. Kanske borde jag kastat allt – men samtidigt har jag en övertygelse om att jag någon gång kommer att skriva om det där jobbiga som jag fortfarande inte orkar se tillbaka på.

På tal om tillbakablickar fick jag upp den här från 2014 i mitt FB flöde. Kopierar in – då min inställning inte förändrats.

 

“Nej, tiggeri är inte brottsligt men jag måste erkänna att jag inte gillar det. Får lite samma känsla som när en hund tigger vid bordet. Däremot händer det att jag lämnar pengar när någon sitter och spelar. Om någon skulle erbjuda sig att putsa skor skulle det heller inte irritera mig. Däremot känner jag obehag när någon sträcker fram en mugg så att jag tvingas skaka på huvudet när jag går förbi. Jag skäms för att skriva att jag känner så här, men tror att det finns en hel del som tänker som jag. Ibland ger de här “förbjudna” tankarna upphov till känslan “hjälp – Jag är rasist”. Men – jag är trogen centern på valdagen. Däremot tror jag att en del av SDs väljare har tänkt som jag och sett just det här som en fråga som berör dem. Eftersom SD är det enda parti som inte fördömer dessa tankar är det lätt för dem att attrahera väljare. Senast jag skrev om SD blev kommentarerna hätska från båda sidor. Det skrämde mig. Ärligt talat hade jag nog inte förstått hur obehaglig rasism är – och jag är rädd för att många av SDs väljare har låtit sig förledas av Jimmie Åkessons välpolerade fasad. Jag är uppriktigt orolig för hur samhället kommer att utvecklas när “vi vanliga” tystnar av rädsla för att uttrycka oss på ett sätt som kan tolkas som rasism. Det fanns de som tog bort mig som vän efter det inlägget – trots att min avsikt var att få politikerna att se SDs framgångar ur en annan synvinkel. Först efteråt har jag förstått att mina inlägg kunde få andra konsekvenser. Jag vill verkligen inte bidra till rasism (vilket jag nu inser att vissa av mina inlägg kunde göra). Under hela min uppväxt var jag engagerad i ungdomens Röda Kors och tillbringade tiden med att samla in pengar och saker till utsatta barn i världen, läger tillsammans med flyktingar. Trots det har jag svårt för de förändringar som skett i Sverige .”

Länk till artikel i Expressen den 27 oktober 2014.

Länk till Aftonbladet Borde tiggeri förbjudas? 

GT/Expressen den 1 november 2016. “Vi behöver retirera till en likhet inför lagen.”

55% av invånarna i Stockholm tycker att tiggeri ska förbjudas. (Expressen den 30 oktober 2016.) (Antalet som anser att tiggeri skall vara tillåtet har sjunkit från 58% till 33% enligt inslaget, Expressen, Dagens Industri.)

Stadsmissionen, Värt att veta om tiggeri.

Länk till Sydsvenskan, 19 augusti 2016 om regeringens förslag till tiggeriförbud.

Eskilstuna kommuns information om tiggeri. 

“Att diskutera tiggeri”, uppsats av Adela Ntumba.

 

Debattklimatet i Sverige

Att följa debatten kring flyktingmottagande och integration hjälper mig att förstå trolldomsprocesserna i Sverige på 1600-talet. Ta exemplet med åldersbestämning på ensamkommande flyktingbarn. I somras skrev jag på FB att den som påstår sig vara under 18 år borde ha bevisbördan. Jag brydde mig inte om att bemöta kommentaren “Förordar du, som jurist, omvänd bevisbörda? Fler områden du kan tänka dig det på?” 

Idag läste jag en artikel från den 9 september i Sydsvenskan som var länkad på FB: “Här i Sverige är det den asylsökande som ska bevisa att han är barn. Vägrar man gå med på medicinsk åldersbedömning löper man risk att bli betraktad som vuxen, förklarar Morgan Johansson.”

Antag att vi befinner oss i Åsen år 1667. Från predikstolen predikar Pastorn om Blåkulla. I Sockenstugan sätts press på barnen om att berätta.

Lillhärdalen, Mora, Gävle – nu finns en praxis att följa som gör att byråkraterna slipper tänka.

Ett samhälle utan sunt bondförnuft är farligt.

Likheterna mellan “Kejsarens nya kläder” är stor – nu som då.

I rättegångsprotokollet från 1668 berättas om Mats i Bältergården.

“Därnäst kallades hennes broder Mats in vid pass sina [lucka!] år, med vilken lagligen om detta väsende handlades, efter han syntes vara en saktmodig pilt, och spordes om hans moder hade varit till Blåkulla eller om hon någon gång hade haft honom med sig dit. Men hade sade sig icke kunnat veta detta förvisso att säga, och kunde man intet annat svar få utav honom.”

Vi behöver fler som Mats i Bältergården. Människor som inte följer strömmen, som har förmåga att tänka själv.