Våren fanns i Skåne

Det är mer än en vecka sedan jag återvände till Skåne. I rabatten blommade de tusen crocuslökar som jag planterade i höstas. Lövräfsning, gräva om kompost, plantera penséer – och långa cykelturer. Hur kan tid försvinna så snabbt?

IMG_0806

I Älvdalen fördjupades historien om Marit och sedan jag kom hem har jag fortsatt att skriva lite varje dag i Scrivner. Emellertid hängde det upp sig för några dagar sedan. Tillbaka i researchen.

På Lunds universitetsbibliotek har jag beställt boken där brevet från Länsman finns citerat. När jag planlöst surfade runt hittade jag en bok från 1895 som stannats in. “Sveriges Fängelser och Fångvård från äldre tider till våra dagar” av Sigfrid Wieselgren. Wow!

Äntligen fick jag svar på mina frågor om Marits vistelse i Falu stenhus. Vad “Kistan” var för något. På Nordiska museets hemsida hittade jag bilder på handfängsel.

På torsdag planerar jag besöka Universitetsbiblioteket i Lund. Kanske jag skulle avsätta en dag i veckan för skrivandet?

Ser inte skogen för alla träd

Förutom Vasaloppet är Musik & Motorfestivalen Älvdalens stora evenemang. Varför inte satsa på ekoturism istället?

Besök i Hedbodarna, september 2015

Besök i Hedbodarna, september 2015

Naturen är oslagbar! Perfekt för cykling! Ett friluftsmuseum med byggnader från 1600-talet. Små byar som Åsen och fäbodar som Stop och Hedbodarna. Vilda vatten, som Lekattstupet, eller lugna som Nässjön.

Matsäck vid Lekattstupet

Matsäck vid Lekattstupet

Tänk om några av alla dessa EU-pengar kunde gå till att märka upp bra cykel- och vandringsleder. Eller informationsskyltar med utdrag ur protokollen från september 1668. Varför inte ett “Trolldomssafari” med dagsturer till Häxbränningsplatsen, Slängbodarna, Åsen eller Breavads fäbod. Fast kanske finns det älvdalingar som fortfarande säger som 90-talets kommunalpolitiker i debatten om en Minnessten över de avrättade; “Är du stolt för det här – jag skäms jag.”

Breavads fäbod

Breavads fäbod

Innan jag besökte Älvdalen trodde jag att häxprocesserna startade i Lillhärdalen. Där finns en minnessten – men det var i Älvdalen det började. Rannsakningsprotokollet från september 1668 är unikt, som att titta rakt in i 1600-talet. Och mycket av 1600-talskänslan finns kvar på fäbodar och i skogen. En magisk plats!

På Tre Björnar kan man hyra cykel.

På Tre Björnar kan man hyra cykel.

I kväll träffade jag Petra och Marcus på Sweden Runners. De är skåningar – och kanske krävs det för att se Älvdalens skatter; orörd natur, urskog, spännande historia, fäbodar. Listan kan göras lång – men guldkornslistan gynnas inte av satsning på motorturism.

Förutom vad jag skrivit ovan tror jag på en hälsovecka i Älvdalen. Vandring till fjälltoppar för att se soluppgångar, kolbullar på en fäbod, cykelturer, yogapass och tid att bara vara. En varierad rörelserik vecka med Tinis fantastiska frukostar!

IMG_6429

Kvalitet in i minsta detalj; hemkokt sylt, nybakat bröd, lokala produkter – och bär som Tini själv plockat i skogen!!!

Är det mer än jag som är intresserad av en hälsoresa i Älvdalen?

Torsdag i Älvdalen

I går var det bara stopp i skrivandet. För att komma vidare behövde jag “se” aktörerna framför mig och jag behövde veta hur de agerade. Därför hamnade jag i boken “Enneagrammet och de nio livsstrategierna”.

Den 28 februari 2017 fick jag ok från författaren Elisabeth Wiktorén att citera den på bloggen;

“Roligt att du tycker om boken och framför allt att den ger dig något värdefullt. Du får gärna citera så länge du anger källan. Min önskan med Enneagrammet är just att sprida kunskapen så mycket som möjligt. Det är nog inte bara vi som lärt oss modellen fungerar bättre utan även folk i vår omgivning. Det blir ju liksom lättare att förhålla sig till sig själv och andra 😊

Så lycka till med din blogg

Hjärtliga hälsningar

Elisabeth Wiktorén

Boken är så klart långt mer utförlig än citaten på bloggen. Citaten lägger jag upp som lätt tillgänglig inspiration för mig själv.

Frågorna som behöver svar på lägger jag här.

Onsdag i Älvdalen

Tre Björnar

Stigarna är perfekta för sparkstötting, så jag följer vägens grusade trottoarer på morgonpromenaden. Ser att det är lunchkonsert i kyrkan. Det var på lunchkonserten i maj 2014 som intresset för trolldomsprocesserna väcktes.

 

Efter lunchkonserten sammanställde jag texter om Marit och Åsen. “Kill your darlings” tänkte jag och flyttade hela inledningen så att Lars introducerades tidigare.

Den här veckan ska ägnas åt skrivande. Fram till söndag ska jag fokusera på en del om dagen. Idag är det processens karaktärer. Visst vore det enklare att plocka bort ännu fler – men jag vill skapa en historia som ligger protokollen nära.

Fördelarna med att vara i Älvdalen och skriva är många. Lennart är en av dem.

“Vad ger älvdalningarna sina hundar för namn?”

“Rocky, Fjong och Sprut. Morfars hund hette Daina” säger Lennart. Det är frukost på Tre Björnar med rågflingegröt, tre sorters hemkokt sylt, nybakat bröd och massor av grönsaker.

“Morfars hund var en schäfer. Han pratade alltid om den hunden. Påstod att om man slängde en sten i Nässjön skulle Daina simma ner och plocka upp den.”

Daina får det bli. När jag lämnar frukostmatsalen sitter Tini och Lennart kvar och pratar med Ia, yogaläraren som flyttat in i en av grannhusen. Så numera finns det yogalokal på andra sidan vägen. Det finns planer på yogaretreat på Tre Björnar. Jag är redan uppskriven på anmälningslistan.

Internationella kvinnodagen

Idag utsåg Veckans Affärer Fredrika Gullfot till en av Sveriges  mäktigaste samhällsförändrare. En utmärkelse som hon är mer än väl värd! Hon är min miljöhjälte!

2006 fick jag utmärkelsen “Årets mest företagsamma kvinna” av Centern i Simrishamns kommun. Den ändrade synen på mig själv och fick mig att anmäla mig som ambassadör för kvinnors företagande. Jag ville göra skillnad och inspirera fler kvinnor att starta företag. Idag känns det jag gjorde oviktigt och det enda jag är stolt över är om jag bidrog till Dotterns syn på jämställdhet.

Allt snack om könskvotering till styrelser och andelen företagare som är kvinnor känns som en “fin fasad” på ett ruttet bygge. För alltid bär jag med mig minnet av ett samtal med en klient som förtrycktes av sin familj. Andelen kvinnor i slöja ökar samtidigt som vi i media läser om allt fler våldtäkter och trakasserier. Idag på Internationella Kvinnodagen vill jag därför lyfta fram två starka kvinnor utanför företagarvärlden (läs mer om deras styrka genom att klicka på deras namn).

Emma Pettersson

Maria Rashid

För att förklara mina farhågor för framtiden har jag valt att nedan citera artiklar som av PK kan betraktas som rasistiska. Jag har inte gjort någon analys av skribenterna utan valt att förlita mig till de dagstidningar som tidigare publicerat artiklarna.

Andelen män ökar i Sverige

“De senaste 20 åren har folkökningen för männen varit högre än för kvinnorna och för första gången i den svenska befolkningsstatistikens historia blev antalet män i befolkningen fler än antalet kvinnor.” (SvD 22/2-16) Vad händer med jämställdheten när männen blir fler än kvinnorna? Vilket har störst betydelse för jämlikheten – kvinnors representation i bolagsstyrelser eller andel av befolkningen?

Kvinnors möjlighet att röra sig fritt

Den 19 januari 2016 publicerade Göteborgsposten en artikel av Valerie M Hudson, professor och ansvarig för the Program on Women, Peace and Security, Texas A&M University, USA med rubriken “Abnorma antalet unga män ett problem för Sverige.”

“Dessutom tenderar dessa marginaliserade män utan partner att samlas i grupper eller gäng. Forskningen visar att sådana grupper av män är benägna att ta avsevärt större risker och uppträda utanför de sociala ramarna än vad de skulle gjort var och en för sig. Kriminella gäng är en naturlig följd, och Göteborg är inte obekant med konsekvenserna av dessa gängbildningar.

Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare, vilket massövergreppen på kvinnor i Köln under nyårsaftonen och festivalen We are Sthlm 2015 påminner oss om.”

“Mustafa Panshiri, svensk polis med rötter i Afghanistan, säger: – Det är naivt att tro att pojkarna glömmer sina värderingar så fort de kommer hit. Vi måste våga prata om det.” (Aftonbladet 8/3 2017)

Kvinnosyn

Mariet Ghadimi, grundare och verksamhetschef för den ideella organisationen TRIS – Tjejers rätt i samhället: ”Visst ska man visa respekt för andra kulturer och traditioner, men gränsen går när du kränker någon annan människas rätt. Det finns inga skäl att ha respekt för det. Eller ännu värre, acceptans, som det nu är. Vi måste stå upp för och försvara den svenska kulturen i vilken kvinnan erkänns som fullvärdig människa, och är mannen jämbördig.” (Flickorna som sviks, SvD 7/3-16)

Det subtila förtrycket

“Jag ville få folk (speciellt män) att förstå varför ickemän känner hat gentemot män. Att det inte handlar om ett val, utan en reaktion på förtryck. Att det byggs upp, småsak på småsak.
Att det aldrig handlar om ALLA män, men tillräckligt många män för att det skall bli ett utbrett problem.” säger Sanna i  Expressen 22/2 2016

Erik Almqvists vokabulär är exempel på en rutten kvinnosyn. 

Ta tillbaka kvinnors frihet

Jag avslutar med att citera Tove Lifvendahl från dagens ledare i SvD: “Kvinnors mest grundläggande frihet – att äga sitt liv och röra sig fritt – inskränks i Sverige. Den friheten måste tas tillbaka.” Det handlar om mer än kvinnorna i förorterna – det handlar om hur synen på kvinnor utvecklas i Sverige. En utveckling som är beroende av hur elever uttrycker sig i skolan, hur kvinnor klär sig, kvinnors frihet. Det är subtilt – och jag har svårt att formulera mig. Lika svårt som jag hade att uttrycka den polarisering jag tyckte mig se 2010 när SD kom in i riksdagen.

Könskvoterad invandring?

Följer debatten och funderar. Vissa partier vill ha könskvotering i bolagsstyrelser – en post där kompetens borde vara avgörande.

Det finns partier som har stolta paroller som “varannan damernas” eller “feministisk regering”. Men vad händer med dessa fina ord om långt mer än hälften av Sveriges befolkning utgörs av män? Ska inte riksdagen representera befolkningen?

Och om riksdagen i framtiden ska spegla befolkningen och männens antal ökar – vad leder det till i förlängningen.

Så frågan jag ställer mig idag är om inte en könskvoterad invandring skulle ha större betydelse för kvinnans rättigheter än könskvoterade bolagsstyrelser?

Tillägg

Hittade den här debatt artikeln den 9 mars – så jag lägger till en länk.

“Människor som respekterar Sveriges grundlagar och vår syn på jämställdhet ska tas  emot med öppna armar. Män som hatar kvinnor och hellre vill leva som i Saudiarabien kan söka asyl där istället. Sverige ska vara ett land för män som älskar  kvinnor, inte ett land där män hatar kvinnor.” skriver Robert Hannah, riksdagsledamot för L

Expressen debatt den 7 mars 2017 kl 17.12

Nej, jag kan inte hålla tyst

Tiden jag tidigare la på FB har jag ägnat åt att planera rhododenronrabatten, rensa i köksträdgården och sortera material om trolldomsprocesserna medan CD-böcker snurrat.

Tiden på FB ska även fortsättningsvis begränsas. Det finns SÅÅÅÅ mycket viktigare saker att lägga tid på. Men jag ska inte sluta reflektera. Genom att skriva ner mina tankar kan jag gå tillbaka. Där finns bevis för att mina tankar inte var så dumma – jag var bara före min tid. Ibland lyckades jag bara inte sätta ord på mina tankar tillräckligt tydligt.

“Vi är före vår tid”, säger min älskade medan han pressar saften ur citronen. “Om några år kommer kommunerna ta bort gräsmattorna.” På våra cykelrundor ser vi enorma gräsmattor – vad kostar det att klippa dessa? Skapar de något mervärde? Tänk om man istället hade anlagt blomsterängar för humlor och fjärilar – eller buskage med bär till fåglarna?

Länge har jag försökt formulera mina insikter om det politiska läget. Idag satte Alice Teodoresco ord på mina tankar: “Det som fick Sverigedemokraterna att växa och fördubbla sig i varje val var nämligen inte produkten av en främlingsfientlig farsot, snarare resultatet av Socialdemokraternas och Moderaternas ideologiska masskrock i mitten.”