Botaniska trädgården i Lund

När jag läste anteckningarna från skrivkursen 2014 insåg jag att ÄNTLIGEN tar jag skrivandet på allvar. Och det är tack vare Helena Hansen – min lektör!

Kungshuset i Lund

Kungshuset i Lund

I april skrev hon så här om mitt synopsis:

“Fundera på i vilken ordning du ska introducera de olika karaktärerna. Det här är en viktig fråga. Ofta är det bra att introducera huvudpersonen (i det här fallet Marit) först – och där efter introducera protagonisten/erna. Fundera därför på om du inte ska berätta om Marit innan du berättar om Länsman. (Fundera på vilken karaktär som är viktigast av dem. Jag tänker att det är Marit.) Du bör även ha ett första kapitel som hugger tag i läsaren och skapar spänning kring Marit/huvudpersonen som karaktär (se mer nedan).”

Det bästa med en lektör är att orden får sjunka in i sin egen takt. De enda deadlines som finns är mina egna.

IMG_1187

Sedan jag skickat en ny “Början” var väntan lika lång som på jultomten. Söndagen den 28 maj fick jag det 7 sidor långa utlåtandet plus min text med massor av kommentarer. Så här löd sammanfattningen.

“Sammanfattningsvis har du en väldigt bra och välskriven text som fungerar fint som ett första kapitel. (Fundera dock på hur långt det första kapitlet ska vara – och om du här ska ha med informationen om Lars.)

Du har till exempel med flera konflikter (exempelvis naturen vs. människan, människan vs. de övernaturliga väsen som finns samt konflikterna som finns i relationerna mellan människorna). Den farliga stämningen samt temat häxeri löper även som en röd tråd genom texten – och även detta har du lyckats alldeles utmärkt med.

Dessutom har du en mycket spännande story, där du skriver till exempel om mens, vilket kommer in som en bra överraskning i texten. Även mötet med Hans och Lissle-Mats är ett inslag som höjer textens spänningsnivå – fundera dock på hur du (eventuellt) skulle kunna höja spänningsnivån ytterligare här (till exempel genom att infoga någon/några fler meningar innan du avslöjar att Marit ser en röd kalufs.)

Vad du skulle kunna fördjupa är gestaltningen i textpartiet som börjar med ”Det sades att …”, alternativt korta ner stycket något. På så sätt skulle detta textparti hänga bättre ihop med den övriga texten som är mycket väl gestaltad. (Därmed inte sagt att man inte också kan ha med återberättande partier. Se därför detta som ett förslag.)

Du skulle även kunna se över strukturen (se under Struktur) i början av texten, så att början av kapitlet inte blir för tungt av för långa miljöbeskrivningar. Här tror jag det skulle fungera bättre om du varvade storyn om mensen med miljön. Fundera även på var kapitlet slutar. Försök göra en spännande avslutning där det finns ett driv framåt efter att läsa mer. (Se förslag på var du skulle kunna avsluta under Struktur).

Språkligt tycker jag verkligen att du hittat den magiska tonen, som jag tror du strävar efter. Anledningen till att du känner dig tveksam tror jag är att du läst/arbetat med texten för mycket/under för lång tid, så att du själv blivit ”blind” för det språkliga i din egen text. Lita på dig själv och din stora förmåga – jag tror den prosalyriska stilen kommer automatiskt när du skriver – och även denna spännande stil korresponderar mycket väl med textens tema. Fundera dock på hur ålderdomligt språk, eller rättare på hur ålderdomlig du vill att meningsbyggnaden ska vara. (Kanske behöver du, på vissa ställen, skriva i modern, rak ordföljd?)

Se dessa små förslag på förändringar som just förslag. Med exempelvis lite varsam omstrukturering tror jag kapitlet – som redan är väldigt bra – skulle blir ännu mer spännande och stringent.”

I går tog jag buss och tåg till vårens Lund. I läsesalen på UB1 hittade jag fokus för omarbetning. Det bästa med Lund är trots allt timmarna med Dottern. Den här gången valde vi att promenera till Botaniska trädgården. Vilka rhododendron!

Läsa

På Facebook är jag med i gruppen “Historiska romanförfattares gille”. Idag ställde Kris Kite Stenmark frågan:

“Finns det någon historisk roman som påverkat er? Som sporrade er att skriva? Eller inspirerat er till något annat?”

Min mellanstadielärare hette Torsten Malmgren och var även skolbibliotekarie. När min mor klagade över att han lånade ut för många böcker till mig sa han att det var bättre att jag läste böcker än läxor.

Alfred Hitchcock var min favoritförfattare. Särskilt minns jag böckerna där han samlat spökhistorier.

Torsten Malmgren föreslog att jag skulle läsa Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf. Den fanns inte på skolbiblioteket – så jag fick gå till Tomelilla kommunbibliotek.

Torsten Malmgren älskade historia, precis som jag. På svenskan brukade vi ha högläsning ur en antologi med historiska berättelser. Stjärnornas kungabarn av Zackarias Topelius väckte mitt intresse. Efter att ha läst det mesta av Selma Lagerlöf och en del av Strindberg frågade jag efter Topelius triologi. De fick hämta den ur förrådet. Den var skriven på gammelsvenska – men jag tog mig igenom den. Många år senare hittade jag verket på en loppmarknad. Den står i bokhyllan, men jag har inte läst den igen.

På skrivkursen för Mats Söderlund och Susanna Alakoski fick vi frågan vilken bok som påverkat oss mest. Spontant svarade jag Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf.

Något ämne att skriva om har jag inte letat efter utifrån de böcker jag läst. Vid mitt första besök i Älvdalen var det protokollet som fann mig. Frågan har snarare varit vad jag ska göra av detta fantastiska material.

Kattegattleden Ängelholm – Båstad 4,5 mil

Det finns platser vi aldrig tröttnar på, där vi hela tiden upptäcker nytt. Kattegattleden mellan Ängelholm och Båstad är en sådan sträcka.

Första delen följer kusten, doftande vresrosor, blommande trädgårdar, slingrande skogsvägar. I Grevie kommer den första rejäla uppförsbacken. (Det har hänt att vi här lämnat Kattegattleden för att cykla över Torekov och Hovs hallar.)

Sedan Kattegattleden invigdes för två år sedan har antalet cyklister mångdubblats. Nu är det allt fler långväga cyklister som rullar här; Göteborgare, danskar och kanadensare pratade vi med idag.

Salomon krog - gott och prisvärt!

Salomon krog – gott och prisvärt!

Bjäre Golfklubb, vid bronsåldershögarna, hittade vi krogen Salomon som direkt hamnade överst på vår lista av favoritrestauranger. En gigantisk buffé för 155 kr. Utan tvekan den mest prisvärda buffén vi hittat i Sverige och Danmark. Rikligt med grönsaker och olika rätter, vällagat och varierat. Dessutom trevlig personal och mysig miljö. (Vill du vara säker på att få en plats inomhus kan det vara klokt att boka bord. Vi började med att äta utomhus när vi väntade.)

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

När man cyklar långt kan man äta mycket. Den kladdiga chokladkakan på efterrättsbuffén fick magen att spänna rejält. Tur att du nästan rullar hela vägen ner till Båstad.

I Sinarpsdalen böljar betesmarkerna mellan kullarna. Jag var tvungen att bromsa för att hinna njuta av utsikten. Sedan planar det ut och du hinner höra den porlande bäcken längs leden ner mot Båstad.

Det planerade besöket på Wåffelbruket fick skjutas på framtiden pga att vi fortfarande var proppmätta. Innan vi cyklade till stationen (som ligger tre-fyra km norr om Båstad) beundrade vi de låga husen längs Agardhsgatan och förundrades över de höga matpriserna nere i hamnen där en hamburgar-tallrik kostade mer än buffén vi nyss ätit.

En lättcyklad tur förutom backen upp till Salomon krog – men det är det värt även om man skulle behöva gå.

Idioter

När ska människan förstå?

Vi har passerat gränsen för vad jorden klarar i utsläpp. Fatta att Arktis isar smälter!!! 

“Nöjeskörning”

Men motorcyklar, mopeder och veteranbilar luftas på söndagarna. Bensinångorna hänger tunga. Vad är “miljökostnaden” per kilometer för vrålåket?

Borde inte det sk. “Miljöpartiet” ta upp frågan om Veteranbilarnas skattebefrielse.

“Under milen aldrig bilen”

Cykel är ett fantastiskt transportmedel som ger både välbehövlig rörelse och frisk luft (under förutsättning att man inte måste cykla i biltrafik). Visste du att bränsleförbrukningen är betydligt högre för korta sträckor. Ändå är trafiken intensiv utanför skolorna på morgonen.

Pool

Jag har inte förstått det här med egen Pool. Vi ser dem i allt fler trädgårdar, men vi ser dem inte användas. På Folkpools hemsida läser jag “Vattenbrist behöver inte påverka poolbygget”. Snacka om idioter som föreslår att vatten ska transporteras på lastbil till en pool.

Vattenbrist

Den 22 maj 2017 skrev Metro att vattenbristen hotar förvärras.

Det är dags att vi inser att “Många bäckar små…”

Min livskvalitet försämras om träd och skogar dör på grund av torka. Det motiverar mig att ta cykeln även om det blåser och regnar.

Dricksvatten en nödvändighet – långt mycket viktigare än egen pool i trädgården. Den som skrev på Folkpools hemsida fattar ju ingenting om klimatet. Där vi är nu har varje lastbilstransport betydelse.

Vi har redan börjat se effekterna av miljöförstöringen. Det kommer påverka oss alla – oavsett var vi befinner oss och vår ekonomiska situation.

Är det inte tillräckliga argument för att alltid välja klimatsmarta alternativ?

 

Trädgårdstankar

I september 2014 gick jag skrivkurs för Mats Söderlund och Susanna Alakoski. Fortfarande går jag tillbaka till mina anteckningar.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

“Svinalängorna tog 13 år att skriva. Skrivkurser, nattsömn. Avgörande var envisheten och disciplinen att vägra sluta.”

“Observatoriet, 2013, tog 10 år att skriva. De första raderna skrevs 2001.”

Orden tröstar när det känns som om jag hela tiden går tillbaka, ändrar, fördjupar. Gång på gång intalar jag mig att jag är sjukskriven, att skrivandet är min terapi.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

När jobbiga saker händer är det skrivandet jag flyr till, som jag förr flydde in i arbete. Det får mig att slippa tänka, slippa vara i smärtan. Fortfarande klarar jag inte av att tänka tillbaka, men jag bearbetar genom skrivandet. Känslor som smärtar, som när människor pratat skit, kan jag bearbeta genom Marit. Om henne påstods det att hon varit i Blåkulla. De mörka ögonen som förföljer mig i mardrömmarna placerar jag på Pastor Elvius. I en annan värld klarar jag av att möta dem.

“Det är fruktbart att kunna bottna i den känslan du beskriver.”

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Den mesta tiden tillbringar jag i trädgården. Tankarna på Marit får landa, jag bearbetar mitt förflutna. Men ibland händer det att jag faller handlöst ner i gropen. Det är så svårt för omgivningen att förstå min sjukdom – ja, även för mig själv. Läkare och psykologer har förklarat att jag är så tömd på energi att jag inte har de reserver som behövs för att klara jobbiga situationer. Jag överreagerar, och tömmer mig på den lilla energi jag har. Då är Älvdalen min tillflykt. Det är där jag hämtar kraft, flyr in i 1600-talet, lever genom Marit. Den 7 juni åker jag. Den här gången ska jag bo i Britas koja.

“Att slutföra ett projekt kräver jättemycket.”

Det är bara att acceptera – jag är inte där. Jag är inte heller redo för några långa skrivutbildningar. Susannas råd att gå kurser på Folkhögskolor har jag följt. I snart ett år har jag längtat tillbaka till Capellagårdens magiska stämning. Den 25 juni är det dags.

IMG_1165 2

 

Cykelstrategi

Över himlen stryker tunna moln, som färgen inte täckte när de målades. Raps, liljekonvalj och syrén når oss i fläktar. På sadeln känner jag mig som elva år, fri och lycklig. Tänk om fler insåg cyklingens många fördelar. Cykling borde kunna skrivas ut på recept till deprimerade. Senast läste jag att forskning visar att huden bli tio år yngre med regelbunden motion som t ex cykling.

Det är glädjande att politikerna börjar få upp ögonen för cyklingens fördelar. Men när jag läser om cykelstrategin på regeringens hemsida känns det som om mer pengar läggs på konsulter och tjänstemannalöner än på saker som vi cyklister har nytta av.

  • Regeringen ger Trafikanalys i uppdrag att med berörda aktörer ta fram en enhetlig metod för mätningar av cykeltrafik på lokal respektive regional nivå samt lämna förslag på hur man kan främja en enhetlig tillämpning.
  • Regeringen beslutar att Trafikverket får i uppdrag att under 2017 fördela 9 miljoner kronor till ideella organisationer för informations- och utbildningsinsatser som främjar ökad och säker cykling.

Tänk om vi istället skulle ta tillvara de resurser som finns och göra något konkret för cyklisterna NU.

Här är några enkla förslag:

  1. Uppmana byalag och föreningar att sammanställa förslag på vägar som är bra att cykla på. (Genom att följa cykelkartor upptäcker vi massor av asfalterade eller grusade småvägar som är betydligt trevligare att cykla än cykelbanor nära bilvägar.)
  2. Skylta dessa vägar så att även “utombyare” hittar dem. I Danmark är man duktig på skyltar för cyklister. Regelbundet finns det avståndsangivelser till större orter vilket gör det enkelt att ta sig fram även utan karta. Förslagsvis kan alla cykelvägar skyltas med utgångspunkt från tågstationerna.
  3. Ge vägsamfälligheter bidrag för att underhålla vägar på ett sätt som främjar cykeltrafik. Det finns många bra enskilda vägar. Vissa har skyltar att motortrafik är förbjuden med undantag för boende i området. Kanske kan det vara ett alternativ i väntan på att nya trafikregler beslutas. (T ex borde det finnas en regel som motsvarade gårdsgata där cyklisterna kommer i första hand och biltrafiken måste ha samma försiktighet som på en gårdsgata.)
  4. Inrätta en cykel-infrastruktur-samordnare i varje län. När man kommer till Malmö central borde det finnas cykelväg-skyltar som anger riktning och avstånd till orter som Kristianstad, Simrishamn, Helsingborg med avståndsangivelse.

Nu håller jag tummarna för att någon politiker läser. (För säkerhets skull mailar jag länken till några utvalda politiker också. )

 

 

Cykling på Hallandsåsen

Sol och små vägar som slingrar över Hallandsåsen. Kan livet bli bättre?

Skottorps slott

Chokladkaka på Skottorps slott

När jag såg skylten till Skottorp kom jag att tänka på Karl XI. Varför valde han att gifta sig mitt ute i ingenstans? Med cykel är det enkelt att ändra rutten och vi gjorde en avstickare. Slottet hade byggts om på 1800-talet, men omgivningarna var de samma som när Karl XI fick sin danska prinsessa.

Varför han valde denna plats kan ni läsa i nedanstående länkar. Mina tankar dröjde sig kvar i bröllopet på Skottorp resten av söndagen. Vem vet – kanske dyker bröllopet upp i seriens sista bok.

Länkar om Skottorp

Skottorps slott

Om slottet

Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark

Ulrika Eleonora

Dick Harrisson

 

Bilar, bilar, bilar

Många cykelvägar följer hårt trafikerade bilvägar. Vi väljer hellre slingrande vägar  där det är långt mellan bilarna. Då kan vi både prata med varandra, höra fågelsången och känna liljekonvalj och syrén.

I lördags hjälpte det inte att välja småvägar. Stora veteranbilar kämpade sig upp över Söderåsen och lämnade kvar moln av avgaser som hängde kvar länge. För mig är det ofattbart att innehavarna inte åläggs miljöavgift. Eller att det fortfarande finns arrangemang som de här:

Bjuvsburnouten

Musik & Motorveckan i Älvdalen

Veteransbilsträffar

Crusing i Ystad

Beatrice Rindevall skriver i ETCs ledare att största delen av mikroplasten i naturen orsakas av bilarna.

“Mängden mikroplastpartiklar från trafiken uppskattas till 13 500 ton per år. Långt därefter kommer granulat från konstgräsplaner med under 3 900 ton.

Hur mycket nedskräpningen står för finns det inga siffror på, men den är också en stor källa. Utsläppen från hygienartiklar, något som oftast får stor uppmärksamhet i media, står för i sammanhanget blygsamma 66 ton.”

En stor del av bilresorna är under en mil. “Bränsleförbrukningen för tre kilometrar kan öka med 129 procent.” enligt Helsingborgs dagblad.

Trots att jag älskar sommarvärmen oroar det mig att temperaturen på jorden stiger. Enligt Johan Rockström har vi redan passerat stadiet när jorden orkar kämpa mot våra miljöförstöring.

Varför hör jag inte ungdomarna i miljödebatten? Om det är någon som tvingas leva med miljöförstöringen så är det de unga? Fattar de inte sambandet mellan flygresor och smältande isar, slängda sugrör och att man beräknat att år 2050 kommer det finnas mer plast än fisk i havet.

Skulle jag också kunna leva i min egen bubbla utan att bry mig?

Svenska företagare

I februari 2014 fanns det inte längre ork att leva. Hur min älskade kunde ana vad som var på gång att hända har jag fortfarande inte fattat. Men han ringde mina föräldrar som körde mig till Psykiatriska kliniken i Malmö. Där lades jag in, bevakades, erbjöds el-chocker. Men min älskade var rädd om det som var jag. “Du kan inte riskera din hjärna. Du ska ju bli författare.” Dessa ord bär jag med mig. Orden fick mig att återvända till livet.

Läkarna sa att om jag tackade nej till el-chocker fick jag räkna med flera år av psykodynamisk terapi för att överhuvud taget kunna leva ett “normalt liv”. Vad nu ett normalt liv är. I samtal med psykolog har jag kommit fram till att jag aldrig kommer att kunna återgå till det liv som är normalt för så många. Istället har jag ägnat mig åt att skapa ett liv i harmoni med jorden. Cykling, odling, yoga och skrivande.

Under dessa år och regelbundna psykologkontakter har jag överhuvud taget inte kunnat närma mig det som varit utan att tappa fotfästet. I förra veckan hände något märkligt. Jag drömde om en händelse från mars 2012. Sedan dess har allt fler fragment dykt upp. Och fler känslor.

När jag läste Dagens Industris löpsedel kom ilskan.

DI

Och jag mindes ett föredrag jag höll på Entreprenörsdagarna i Örebro 2012. Det var innan allt började rasa samman, när jag fortfarande hade ork att kämpa. På min blogg finns fortfarande inlägg från den tiden.

Hur många företagare kämpar på som jag gjorde, tänjer sina gränser för det goda? Hur många kämpar på randen till det ohållbara? Hur känns Magdalena Anderssons uttalande för dem?

(I inlägget ovan har jag länkat till äldre blogginlägg som du kan klicka på nedan följer ytterligare några.)

18 januari 2012

18 januari 2012 – bygglov

22 januari 2012 – skatteverket

23 januari 2012 – att vara företagare och inte ha kontroll på tiden

24 januari 2012 – det fanns en tid då jag var stolt

26 januari 2012 – tröttheten anas i blogginläggen

27 januari 2012 – dålig nattsömn

27 januari 2012 – omänskliga krav

27 januari 2012 – tonårsförälder

28 januari 2012 – viljan att hjälpa

31 januari 2012 – ifrågasättande

1 februari 2012 – genom Energy Management lyckades jag driva mig så mycket hårdare

2 februari 2012 – i Örebro

6 februari 2012 – Föredraget “Irriterande regler för företag”

12 mars 2014 – att vara företagare innebär att man tar på sig väldigt stora risker. För egen tvingades jag till borgensåtagande samt lånade in privat kapital i företaget. Borgensåtagande som betalts tillbaka med skattade pengar. Någon skattereduktion beviljades inte.