Läsa

På Facebook är jag med i gruppen “Historiska romanförfattares gille”. Idag ställde Kris Kite Stenmark frågan:

“Finns det någon historisk roman som påverkat er? Som sporrade er att skriva? Eller inspirerat er till något annat?”

Min mellanstadielärare hette Torsten Malmgren och var även skolbibliotekarie. När min mor klagade över att han lånade ut för många böcker till mig sa han att det var bättre att jag läste böcker än läxor.

Alfred Hitchcock var min favoritförfattare. Särskilt minns jag böckerna där han samlat spökhistorier.

Torsten Malmgren föreslog att jag skulle läsa Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf. Den fanns inte på skolbiblioteket – så jag fick gå till Tomelilla kommunbibliotek.

Torsten Malmgren älskade historia, precis som jag. På svenskan brukade vi ha högläsning ur en antologi med historiska berättelser. Stjärnornas kungabarn av Zackarias Topelius väckte mitt intresse. Efter att ha läst det mesta av Selma Lagerlöf och en del av Strindberg frågade jag efter Topelius triologi. De fick hämta den ur förrådet. Den var skriven på gammelsvenska – men jag tog mig igenom den. Många år senare hittade jag verket på en loppmarknad. Den står i bokhyllan, men jag har inte läst den igen.

På skrivkursen för Mats Söderlund och Susanna Alakoski fick vi frågan vilken bok som påverkat oss mest. Spontant svarade jag Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf.

Något ämne att skriva om har jag inte letat efter utifrån de böcker jag läst. Vid mitt första besök i Älvdalen var det protokollet som fann mig. Frågan har snarare varit vad jag ska göra av detta fantastiska material.