I helgen besökte jag en magisk plats där orden flödade med lätthet. Det gör de alltid när jag träffar Tove Folkesson. Men den här gången kom orden redan innan Tove anlänt.
På kursen blev det inte mycket skrivet. En stor del av tiden ägnades åt yoga och meditationer. Det öppnar för ord vi inte visste att vi hade. Ord som kommer från hjärtat ut i pennan utan att passera hjärnan.
Dessutom ägnade vi oss åt textrespons. Både läskigt och lärorikt – men framförallt spännande att ta del av andras texter.
Länkarna jag tipsat om har jag lagt upp här.
Hur jag blev en skrivande person
Mats Söderlund och Susanna Alakoski (för att lära hantverket)
Mundekulla är en plats jag länge varit nyfiken på. Wow vilket ställe! Verksamhetsledaren berättade om visionen och det hållbarhetstänkande som präglar verksamheten. Här skulle jag vilja stanna i veckor för att promenera runt i skogen.
Maten var vegetarisk och smakerna imponerand. Att äta i ”Sun house” där ljuset flödade in bidrog till matupplevelsen.
Alla intryck gjorde att jag var tvungen att avstå från en del av programmet. Tröttheten tog överhand.
Sista uppgiften på kursen var att flödesskriva på temat ”Vad vill jag bli av med…”
”Jag behöver bli av med rädslan för vad andra ska säga.
Varför bryr jag mig om vad andra säger?
Varför mår jag dåligt när andra upplyser mig om att jag tar för mycket utrymme?
Varför låter jag mig begränsas?
Jag vill bli av med rädslan för att inte duga.”
Vi fick skriva ner vad vi ville bli av med och se lapparna brinna. Sedan fortsatte vi vår vandring i tystnad.
”Det är dags
Bygget gungar av våra rörelser
Ta inte plats!
Orden ekar i mitt huvud.
Kjell Ekenstam sa en gång att jag inte skulle begränsa mig utan istället söka mig en omgivning där jag kunde vara mig själv.
Tack för dessa dagar och insikter!”
Medan solen gick ner över granskogen lät vi oss fyllas med det nya årets möjligheter.
Som vanligt är Bob och Toves kurser ovanliga. Avskedet bestod av att vi gav varandra det vi själv önskade. Och vad önskade jag? Spontant ville jag ha mer av mig själv.
I snart fyra år har jag gömt mig av rädsla för min personlighet. Det är verkligen inte lätt att vara jag. Men jag längtar efter mig själv, efter mitt driv.
På Bob och Toves kurser händer det alltid en massa i mitt inre. Vi får se vad effekterna blir den här gången.
Tack Tove och Bob! Jag längtar redan till sommarkursen på Capella!