Sociala medier

I fyra år har jag stängt dörren till det förflutna. När jag fyllde i ”Livshjulet” på Monica Iveskölds kurs i personlig utveckling insåg jag att rutan ”karriär” var helt tom. Dessutom fick i uppgiften att göra en pitch. Det blev fullständigt stopp.

Frågorna gläntade på dörren till det förflutna.

På Teneriffa la jag upp bilder från vår cykling. Kommentarerna inspirerade till en längre reseberättelse när jag kom hem.

Dagens tacksamhetstankar går till ankih1962 som fick mig att se att det jag skriver inspirerar. Dessutom är jag tacksam för att jag inte raserade bloggen när allt annat försvann. En liten del av det som var finns kvar här. Vem vet – kanske kan jag göra något av det en dag.

Tack vare bloggen har jag börjat bearbeta det som varit. Kanske är jag redo att krypa ur idet.

Tillsammans med psykologen lär jag mig sätta gränser. Drivkraften finns – men nu vet jag att den kan driva mig i döden om jag inte är försiktig. Ett blogginlägg om dagen har jag gjort till min arbetsträning. Måndag till fredag delar jag mina tacksamhetstankar. Lördagen ett längre inlägg som jag funderat på under veckan och söndagen delar jag med mig av cykelturen.

(Ankih1962 upplyste mig om att det är svårt att kommentera på bloggen. Ska be DuktigaDottern titta på det vid tillfälle. Kanske är det enklare att kommentera på mitt instagramkonto tills vidare.)

3 svar på ”Sociala medier”

  1. Ann-Christin Hansson skriver:

    Åhh! Tack fina du! Jag följer med glädje dina inlägg, tycker de är så fina. Jag halkade in på din blogg på grund av cyklingen, jag/vi älskar att vara ute i naturen, det kan vara till fots eller på cykel, med ett fiskespö i handen, skog och svampplockning, strand och fika. Det spelar ingen roll men naturen är helande, lugnande, meditativ och betyder så enormt mycket! Såg också att du varit på en Astanghakurs i Ystad och jag tror jag varit på exakt samma kurs! Konstigt, men jag börjar förstå att du kanske bor någonstans här nere i söder. Själv bor vi i Svarte, tillbaka i Skåne efter 17 år i Jämtland.
    Har läst bakåt i din blogg och förstår att du har haft det tufft minst sagt! Ta det försiktigt, lugnt och i din egen takt. Hoppas verkligen det går framåt för dig och att du får känna dig fantastisk!
    Jag tror människan överlag idag skulle behöva stanna upp och bara vara!
    Kram!

    1. Åh, TACK!!!

      Jag gick sommarkurs på Mpiyo för Ann Arnesson 2014. Kanske gick vi samma kurs?

      Håller med dig om att naturen är helande och något vi behöver.

      kram

Kommentarer är stängda.