Vad har ni för cyklar?

När jag fyllde 12 år fick jag en ny treväxlad Cresentcykel av mina föräldrar. Den följde mig i många år. På den cyklade jag till föreläsningarna i Lund, till stranden, till byn för att handla. Någon rejäl cykelservice kostade jag aldrig på den.

På STF Tre Björnar i Älvdalen kan man hyra cykel.

När jag fyllde 40 år använde jag presentpengar till att köpa en ny sjuväxlad cykel. Skillnaden var enorm. Idag skulle jag säga att en treväxlad cykel fungerar upp till fem km på platt underlag. Är det kuperat behöver du fler växlar.

Varför är de flesta cyklar svarta? Inspirerad av naturen fick jag möjlighet att rita några egna cyklar.

När jag träffade min älskade fick jag en Vallmocykel som han köpt på cykelmässan i Friedrichshafen. Jag älskade min vallmocykel och vi cyklade upp mot sex-sju mil om dagen på våra sjuväxlade cyklar.

Vallmocykel i vallmofält midsommarafton 2013.

Vi testade även andra cyklar. Att susa nerför Söderåsen på en landsvägscykel är hur häftigt som helst. Wow! En landsvägscykel väger inte så mycket och har smala däck. Det ger en fantastisk fart.

Utomlands hyrde vi MTB med grova däck och rejäl fjädring. Med dem kunde vi ta oss ut i terrängen.

På väg till Teide med full packning.

Vi har fastnat för trekkingcyklar. Tack vare att de har pakethållare kan vi lasta dem. Däcken är bredare än på landsvägscykel, därför kan vi även ta oss fram på Skåneledens stigar.

De vi har nu är begagnade, men det fina med en cykel är att slitdelar kan bytas ut och då får de ett “evigt liv” – under förutsättningar att stommen är rejäl.

Min cykel (en begagnad Cresent) har 21 växlar, min älskades (en begagnad Giant) har 24. Vi lämnar dem ofta på service. Nypumpade däck gör enorm skillnad. Kedjan smörjer vi varannan vecka.

Via slingrande jordbruksvägar hittade vi upp till TF-326. Rejält uppförslut var det och vi valde att gå. Nödprovianten kom väl till pass. TF-326 var inte så trafikerad och den leder fram till TF-21 och välförtjänt rullning ner till Orotava.

På Teneriffa var jag helt slut i uppförsbackarna. Annars är jag starkast, men min älskade kunde trampa uppför i evigheter medan jag fick kasta mig på marken och bara andas.

Vad hade hänt?

Vi började räkna hur många tramptag vi tog på plan mark och insåg att min älskade kunde ta många fler än jag i den lättaste växeln. Därför upplevde jag uppförsbackarna mycket tyngre.

När vi kom hem byttes drev och kedja. Samtidigt fick jag en bredare utväxling. Här hemma märks skillnaden mest i att jag kan använda tvåan (på framnavet) mycket mer för den tyngsta tvåan går mycket tyngre och den lättaste tvåan mycket lättare. Men jag antar att det kommer göra en enorm skillnad nästa gång vi ska cykla uppför något berg.

Med ett extra stort bakdrev blir det större bredd i växlarna.

Om du klickar på “Cyklar” i menyraden i den här länken kan du läsa mer om olika sorters cyklar.