Skoter till Hykjeberg

Avsked är sorgliga. Taina och Bobbi har rest söderut. I eftermiddag reser Susanne. Tini och Lennart beger sig till Paris på inspirationsresa. Nästan fyra dagar i 1600-talsvärlden blir det.

Samtalen på Rots skans har börjat gro i mitt inre. För att göra plats för 1600-talet i medvetandet behöver jag rensa ut nutiden. Här på bloggen konserverar jag resans höjdpunkt – skoterturen till Hykjeberg.

Glädjen efter att ha diskuterat trolldomsprocesserna i Rots skans bubblade i hela kroppen när jag gick mot Älvdalen. Solen sken. Himlen var så där overkligt klarblå.

Jag frågade en hundägare om det gick att gå längs gamla Näsvägen, men glömde fråga om man fick gå i skoterspåret.

När en mötande skoter stannade formulerade jag ursäkter i huvudet. Först när skoterföraren frågade om jag ville hänga med på en tur kände jag igen Lennart.

En liten tur kunde jag väl hänga med på. Nog skulle jag väl hinna hem till halv sex när vi skulle gå och simma.

Solen sken, snön glittrade. Termobyxor, ullvantar och tjockmössa värmde. Simhallen är öppen många dagar i veckan. Klart jag åkte med till Nässjön där Hykjeberg stupar.

“Har du aldrig varit på Hykjeberg?” frågade Lennart och vi åkte dit.

Lennart berättade hur han köpte sin första skoter när han var 16 år. Hans kärlek till skoter och skogen märktes verkligen när han gav sig ut i ospårad snö. Vilken upplevelse att åka slalom mellan tallarna.

2 Comments

Comments are closed.