Ivön och Bäckaskogs slott

Vilket väder. Vi checkade in och begav oss norrut där vi precis hann med bilfärjan till Ivön.

Inte ett moln på himlen. Vattnet i de båda sjöarna var overkligt blått när vi cyklade mot färjan till Ivön. En lastare och tre bilar körde på innan oss. Det var många år sedan jag åkt bilfärja. Att fraktas över vatten kändes som att lämna Sverige.

Ivön var större än jag väntat mig, vägarna fler och mer slingrande.

Först cyklade vi till Ivöklack. Utvinningen av kalk och kaolinlera hade lämnat efter sig en dramatisk natur. Den gulvita leden följde vattenlinjen och var cyklingsbar. Hade vi haft mer tid skulle jag bestigit de många kalkhögarna.

Istället begav vi oss söderut, en vägvisare med sevärdhetsmärket och texten ”Biskopskällaren” väckte min nyfikenhet. Vägen blev smalare och smalare, vi körde förbi kyrkan och jag hann tvivla på färdriktningen mer än en gång innan vi hittade källaren. Den såg inte mycket ut för världen – men historien eggade min fantasi. Här tillbringade ärkebiskopen Anders Sunesen sina sista år i livet. Han trodde att han led av spetälska.

Anders Sunesen var en välutbildad och betydande man i det danska riket på 1200-talet. Han efterträdde sin släkting Absalon som ärkebiskop i Lund och krönte 1202 Waldemar Sejer till kung. Tillsammans begav de sig till Estland på korståg. Det var där Dannebrogen föll ner från skyn till ärkebiskopen Anders Sunesen.

Länkar

Bygdeband – bild från Biskopskällaren

Sveriges hembygdsförbund – mer om hur Biskopskällaren återupptäcktes

Mer om Ivön och Anders Sunesson.

Förrätt: rotfrukter, raps-snö på ramslökspesto. Såå gott.

Vi fortsatte genom smala bygator, förbi stengärdsgårdar, gigantiska flyttblock och kohagar. Färjans avgångstider blev vi inte kloka på, men 19.29 var vi vid båten. Det stod ”Kallelsetur 19.40.” Om vi förstod det rätt fick man ringa och boka när man ville åka med färjan.

Efterrätt: en choklad-någonting med päron marinerade i någon alkohol, kolakräm och hallonkräm. (Choklad-grejen är större än det ser ut.)

20.15 satt vi i matsalen på Bäckaskogs slott, nyduschad och ombytta. Vi hade turen att få ett rum helt för oss själva. Det är sällan man upplever sådant fridfullt lugn. Maten var delikat – dyr, men värd varenda krona. (Se omdömet på tripadvisor.)

Konstnärliga uppläggning, lokala råvaror och utsökta smaker. Allra bäst var rotfruktschipsen med färskost smaksatt av björksav istället för bröd.

Hit återkommer vi gärna!

2 svar på ”Ivön och Bäckaskogs slott”

  1. Ann-Christin Hansson skriver:

    Ivön ser intressant ut!
    Jisses, fortsätter du så här så kommer vi inte att ha tid att jobba! Vill ju bara cykla!
    Nu har jag lyckats se alla vloggarna, fick kolla youtube.
    Väldigt roligt med vlogg, det ger ännu en dimension till bloggen.
    Är inte människa att hitta mer än 1 på bloggen! Säkert jag som gör fel men det går ju lika bra att kolla på youtube.

    1. Vad kul att du längtar efter att cykla!

      Jag tror också att vloggen ger en bättre bild.

      Vi har avsatt varje söndag för cykling sedan några år. (Sven stänger i cykelbutiken klockan tre och ibland sticker vi iväg direkt han stängt.) Man hinner ganska mycket på en dag.

      Oj, får kolla upp länkarna på bloggen – men tror också att det är enklast att hitta dem via youtube.

      Än en gång – tack för att du kommenterar! Och extra kul att ni blir inspirerade att cykla!

Kommentarer är stängda.