Vedby – Örkelljunga – Vedby 5,2 mil

Aldrig hade jag trott att filmningen skulle saknas mig. Överallt finns små detaljer som jag vill föreviga. Detaljer som inte kan fångas på bild.

Det slingrande grusvägarna, fågelsången.

Vid vägen bökar en sugga med sina kultingar.

På andra sidan spankulerar två tuppar, några höns och två gäss.

En kvinna i avklippta jeans och foppa-tofflor går på gården.

“Går grisarna ute hela året?”

“Det är Linderödssvin, så det gör de. Jag har Göingegetter också.”

Vi hänger av oss hjälmarna. Det visar sig att Annelie Gripenberg, som nyligen handlat cykel i Billesholm, har ett välbesökt instagramkonto – Lilla-skogstorpet.

Det blir en lång pratstund om sociala medier, återbruk och att vara sig själv.

Länkar

Skogstorpet – på Facebook

Lilla Skogstorpet på Instagram

Vi fortsätter längs nya vägar mot Hagstad och passerar ödegården vi beundrat så många gånger förr. Högst upp fladdrar en fågel innanför ett runt fönster. Sven parkerar cykeln, går runt och känner på alla dörrar, hittar ett fönster som kan lyftas av. Jag hittar en skylt där ägarna förklarar att det inte finns något att stjäla och upplyser om ett telefonnummer för den som vill jobba och tjäna pengar. Jag ringer utan att få svar.

“Hej, vi står utanför ödehuset och ser att en fågel försöker ta sig ut från vinden. Ring gärna om det finns någon nyckel utlagd så att vi kan hjälpa den ut.”

Snart ringer min telefon. Nej, det finns ingen utlagd och dörren från källaren och upp är igenspikad. Däremot har grannen en nyckel. I morgon ska de besöka torpet.

Vi cyklar till grannen, men ingen öppnar.

“Fågeln klarar sig inte till i morgon.”

Det är allt längre mellan vingslagen mot det runda glaset. Sven sätter cykeln, hänger av hjälmen och går en ny runda runt huset.

“Det här är olag intrång”, mumlar jag.

han tittar på mig och jag vet att han inte kan lämna fågeln att dö. Det står en stege vid en gavel. Jag messar igen.

“Det var ingen hemma …”

Han lutar stegen mot gaveln och klättrar upp, men jag protesterar inte, håller bara stegen. Med knytnävarna bankar han in skivan som täcker det trasiga fönstret. När han klättrar in tänker jag på Gladan som trasslat in sig i ett snöre. Hur många hus han knackade på innan han lyckades låna en kniv och en rock vet jag inte. En annan gång var det en brun kärrhök. Ofta berättar han om Herr och Fru Rödstjärt som tackade honom efter en räddningsaktion.

Två kupade händer sträcks ut genom fönsterbågarna.

“Det var en svartvit flugsnappare”, säger han och klättrar ner.

Jag messar husägarna.

“En svartvit flugsnappare är räddad. Vi använde stegen och tryckte ut skivan på högra gaveln. Hoppas ni har möjlighet att spika igen den i morgon. Hör av om det det är något problem.”

“Den skulle inte ha överlevt så länge till. Hade vi inte hittat stegen hade jag inte tvekat att krossa fönstret med en sten.”

Fågeln flyger några varv runt honom innan den sätter sig en buske och tittar på oss. Kan en fågel känna tacksamhet?

Det plingar i telefonen.

“Toppen … ingen fara!”

Fågelräddaren rycker på axlarna.

“Annars hade vi väl fått ersätta skadan.”

Dagens cykling i strålande sol

3 mil från Vedby via Linnestofta Hagstad och Maabygget till Örkelljunga.

Plankor på favoritstället Stationen. Napoleonbakelse och varm choklad i solen på Nya Konditoriet.

2,2 mil tillbaka längs asfalterade vägen via Flinka och Esborrarp tillbaka till Vedby.

 

2 Comments

Comments are closed.