I helgen bestämde jag mig för att ersätta morgonpromenaden med Ashtangayoga tre dagar i veckan. Det är märkligt vilken nytta det gör för kroppen. Efter en jobbig ställning är det som om kroppsdelen får liv, som om blodet pulserar och värmer.
Fokus ska vara på andningen. Tankarna som svävar förbi är som tunna sommarmoln. Ibland observerar jag dem, men för det mesta lyckas jag hålla mig i andningen.
Höstens kontakter med Försäkringskassan drog ner mig långt i gropen. Först nu börjar jag må bättre igen. Med våren och ljuset känns det som en omstart – som om jag här och nu bygger ett nytt liv. I går bestämde jag mig att boken om Gustav Vasa får vänta. När jag äter lunch bläddrar jag i böcker om 1500-talet, men under de kommande tolv månaderna ska jag dyka ner i mina djupaste mörker. Jag måste våga möta demonerna – först då blir jag av med skulden och skammen.
