Solven värmer ansiktet och jag blundar. Att njuta av solen är djupt rotat i mig.
Varför?
Fåfänga?
Komplimanger som fått mig att tro att en snygg bränna är attraktivt?
Hur många gånger har jag fått höra att det är farligt att bränna sig? Ändå har jag tappat tid och rum medan jag legat på magen och läst i solen.
Idioti – jag har mig själv att skylla.
Varför tänker jag så?
Har läkare som får långcancer också sig själv att skylla+
Telefonsamtalet med läkaren igår lugnade. Kerstin Öhrsmark är specialist. När hon berättar om beskeden hån fått, hur hon tolkat dem, tror jag henne. Det är rutinkontroller, rutinåtgärder – inget att oroa mig för.
Ändå uppmanar jag mina vita blodkropps-indianer att speja efter inkräktare. Jag är en indianhövding redo för strid.
Det är märkligt hur enkelt det var att lägga om konsten när jag var övertygad om att melanomceller fanns i min kropp. Varför då återgå till en kost som matar cancerceller? Vi kan aldrig veta när de finns där. Dessutom åt jag extremt klimatsmart dessa dagar.
Den veganska soygurten var lika bra som den turkiska. Hummus på kikärtor var supergott till grönsaksstavar. Ogräsdrinken blev bättre för varje dag när jag nyfiket utforskade olika kombinationer och växter. Varför sluta med nyttig mat som fungerar?
Just nu känner jag mig fånig för mina reaktioner.
Stort TACK för allt stöd dessa dagar!!!