Fastän det är tredje gången jag besöker Capellagården förstår jag inte det som händer. På några dagar når vi djupare än jag gjort i år av terapi. I möten med andra människor kommer insikter.
Metoden är att inte tänka – att fånga det som spontant bubblar upp. Idag hann jag byta från yogakläder till klänning på lunchen. I två dagar har jag använt den nya hatten. Komplimangerna har varit många – och jag känner mig som en ny människa.
Dagens meditationer har handlat om dem jag inte vill möta.
Tove berättade att hennes förläggare sagt att åsikter och självmedlidande är bannlysta i skönlitterär prosa. Vi fick i uppgift att två och två berätta om en händelse där vi känt oss som offer och därefter berätta samma historia där vi istället är medskapande.
Jag hade inte en aning om vad jag skulle prata om. Något självupplevt … Så är plötsligt orden där. Bubblar utan tankar, som de bara kan göra när gruppen är trygg. Efter den andra versionen av händelseförloppet är det som en sol i mitt bröst – eller ett kärnkraftverk. Att det blev en power-berättelse såg jag i den andres ögon, hörde det i hennes ord. Nu är jag redo för nästa steg mot en konfliktfri zon.
Sinnesrobönen
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
Det är i mötena det händer ?
Ja – alltid lika fantastiska möten på Capella 🙂