Gång på gång tittar jag på bilderna från Capellagården och tänker på Pias ord om vad som är verklighet. Det är samma sak varje år – så svårt att fatta att det kan finnas sammanhang som Capella.
När jag kommit hem förvånas jag över de djupa samtalen. På Capella träffas människor som aldrig annars skulle mötts. Efter några timmar har samtalen nått ett djup som du sällan eller aldrig har med dem som står dig närmast.
Det finns inga förväntningar på att vara social och trevlig. Tove och Bob lyckas skapa en famn av kärlek och omtanke där vi alla vågar landa när vi kastat oss ut i det okända.
Även i år grät jag. Som en lök skalar jag av lager efter lager av skuld, skam och sorger.
När jag tänker tillbaka är varje Capella-vecka som en osannolik dröm. Att det kan kännas så här att vara människa!
Här kan du läsa mer om skrivkurserna på Capellagården
3 juli 2016 – Första mötet med Capellagården (genom att bläddra fram med ”newer post” längst ner till höger kan du läsa inläggen från Capella 2016)
5 augusti 2018 – Årets Capellagården
Om Tove Folkesson
Tove Folkesson läser ur Ölandssången
Malou efter tio den 12 april 2017
Mitt första möte med Tove Folkesson – juli 2015
Om Bob Hansson
Bob Hansson om skillnaden mellan kvinnor och män
Malou efter tio den 4 februari 2016
Mundekulla
Capella är konstellation av stjärnor, i Vickleby blir det uppenbart att det är människorna som är dessa starka brännande men ändå förlåtande ljuspunkter som går på vår jord. Passande namn med andra ord för en kursgård på Öland – där stjärnor bildar en unik konstellation.
🙂 Gillar verkligen dina texter! Härligt underfundiga – och så träffande!