Den 10 september 1668 lämnade en av de tolv nämndemännen det extraordinarie tinget i Älvdalen.
(Här hittar du protokollsutdrag från den 10 september 1668.)
Eftersom rättegången hade dragit ut så många dagar på tiden var uppgiften inget jag reagerade över. Inte förrän jag på Juridicum i Lund fann en rättshistorisk avhandling som handlade om nämndemännens roll i rättsprocessen.
År 1668 kunde en nämndeman inte skriva sig skiljaktig. Den som inte accepterade majoritetens beslut fick lämna nämnden och ersättas med en ny nämndeman.
Var det vad som hände i Älvdalen?
När jag läser om trolldomsprocesserna anar jag en polarisering. Den som befann sig i mitten riskerade att anklagas för trolldom. Därför var det bättre att tiga.
Valresultatet skapar en känsla av overklighet – vart är vi på väg?
Nej, jag ska inte skriva vad var det jag sa. Mitt fokus ska vara möjligheter och det positiva. Jag vill inte ryckas med av SD:s retorik. Det är lätt hänt.
Att avstå från politik och gnäll är ingen omöjlighet, men det innebär att jag sällar mig till de tysta, de som pliktskyldigt går och röstar utan att engagera sig politiskt och höja rösten. Är jag då medansvarig till utvecklingen i Sverige?
Just nu undviker jag de skuldtyngda tankarna. Istället skrattar jag gott åt det här filmklippet från igår. (Så småningom kommer de i en vLogg – men det kan dröja ett tag.)