Tack för att du finns!

För 24 år sedan såg jag in i dina ögon för första gången. Då var de blå, mörkare än scillan. Din hud var nästan lika gul som apelsinen, gulsot, överburen, mager. Dina långa, smala fingrar med långa naglar kramade runt mitt lillfinger.

Det var som om du inte ville lämna min kropp eller om det var jag som inte ville släppa taget om dig.

Tre veckor över tiden.

Tre dagars försök att få ut dig.

Men du kom till slut – utan kejsarsnitt. Sedan låg du bara där och tittade på mig, med dina stora ögon. Vi försvann i varandra.

Då och där existerade bara du och jag. Det var vårt universum.

Skrek gjorde du inte. Du fick låga poäng för det, för skriken som saknades. Du skrek faktiskt sällan under din uppväxt, om du fick vara nära mig. Du var nära mig för det mesta. Somnade i min famn, sov nära i min säng på natten.

Vi var så oerhört nära på alla plan. Separationen smärtade på djupet.

Världens vackraste dotter

Idag är jag oändligt tacksam för den kontakt vi har. För att du är du. För att du fanns där i allt det svarta. Jag har aldrig orkat prata med dig om min sjukdom. Eller så har jag bara saknat orden. Det är så lite som är sagt – desto mer skrivet i en skrivbok. Ord bara till dig. Ord som du kan läsa när du vill, om du vill.

Men du fanns där.

Hela tiden.

Tålmodig.

Och jag förstår att det måste ha varit obeskrivligt jobbigt för dig att se din en gång starka mamma bli ett vrak som inte kunde ta hand om sig själv. Ingen bra förebild – absolut inte. Den insikten bär jag med mig. Varje dag, varje sekund, även om jag försöker fokusera på nuet istället för det som en gång var.

Men du uthärdade. Du fanns där trots mina brister, trots min kraftlöshet.

Pepp till nya steg (nedanstående filmer har jag redigerat själv)

Och det var du som sådde fröet till det som är nu.

“Kanske du skulle bli en influenser sa du.” Sedan dess har du stöttat, gjort filmer, coachat, försökt få mig att se sociala media som du ser det.

Det är inte bara solsken att vara din mor. Du kan vara brutalt ärlig, säga saker som sårar. Men innerst inne vet jag att orden kommer av kärlek – för att du faktiskt bryr dig om mig. För att du vill mig väl.

Tack för att du är du!

Tack för delar med dig av din klokhet!

Tack för att du finns!

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Captcha Captcha Reload