April 2018

Det har gått fyra år sedan mitt liv rasade. Fyra år!

Jag har sopat upp skärvorna, men insett att det inte är lönt att försöka limma ihop. Nästa sommar fyller jag femtio år. Ännu finns det tid att förverkliga drömmar.

Vad vill du bli när du blir stor?

Författare – jag har skrivit en hel bok. Än har den inte antagits av förlag – men jag gjorde det och jag kommer kämpa för att den ska ges ut.

Besatt av orden stannade jag vid datorn, avstod från Mejeriet. De stannade utanför mitt fönster på vägen hem – och i handling visade de att det var ok att följa sina egna behov. (Capellagården juli 2017.)

Journalist – i flera år skrev jag krönikor. (Här hittar du en.)  Som ambassadör för kvinnors företagande började jag blogga. Antagligen skrevs det första blogginlägget den 20 mars 2010.  Den här bloggen startade jag den 3 maj 2011.

Advokat – japp – jag var en duktig advokat (mer om det här). Allt för sent insåg jag att min högkänslighet gör att konflikterna bildar årsringar i mig och dränerar mig på energi.

Intervju i Land 2011. Bild Katarina Arnstad

Arkeolog – gräver gör jag i trädgården och det historiska får jag till mig i researchen.

Driva blomsteraffär – som en arbetsträning har jag även testat det under några månader.

Älskar tulpaner. Den här heter Rococo – en papegojtulpan.

Skådespelare – under lågstadiet ägnade jag varenda rast åt att träna inför fredagens roliga timme. När jag träffade min lågstadielärare var det så hon mindes mig – att jag alltid spelade teater.

Ystads bokhandel
Ambassadörer för kvinnors företagande (2011)

På psykiatriska kliniken sa läkaren att jag måste lära mig leva med min personlighet. Inte helt lätt med ett så extremt stark ”driv” att jag kan driva mig i döden. Dessutom ovanligt visionär. Jag hittade den här filmen som min dotter gjorde som ett gymnasiearbete.

Qlaramässan
2005 kom jag och några andra Qlaror på att vi skulle arrangera en mässa i samband med Österlen Lyser. På några veckor drog vi ihop utställare, en modevisning och flera föredrag till Tingshuset i Hammenhög. Det var en speciell känsla som jag saknar.

I tisdags åt jag lunch med Dottern. Jag berättade om mina reflektioner, att jag är rädd för mig själv. Genom åren har jag gjort ofattbara saker – QlaramässanQlarabeskedJa till Österlen – företaget. Och saker har liksom bara dykt upp i mitt liv. Regelrådetintervjuer i Sydnytt – tidningsintervjuer.

Foto Scanpix
Sommaren 2007 engagerade jag mig i ”Ja till Österlen – nej till skifferbrytning”

Hon ryckte på axlarna och sa något i stil med ”Det är du – sånt har alltid hänt dig”. Jag berättade om min rädsla för mig själv – hur jag dragit mig undan av rädsla för att återigen få någon knäpp idé som tar kål på mig.

Annika
Cyklingen på Sardinien gav mersmak! (Oktober 2017)

Plötsligt föreslog hon att vi skulle starta en videoblogg. Varför inte? Det är väl det närmaste skådespelare en snart femtioårig kvinna med icke-utläkt utmattningssyndrom kan komma. För att inte driva mig i döden får jag först tillförsäkra mig att någon annan har kontrollen. Nu känns framtiden spännande igen!

Torsdagen den 5 april 2018