Svenska företagare

I februari 2014 fanns det inte längre ork att leva. Hur min älskade kunde ana vad som var på gång att hända har jag fortfarande inte fattat. Men han ringde mina föräldrar som körde mig till Psykiatriska kliniken i Malmö. Där lades jag in, bevakades, erbjöds el-chocker. Men min älskade var rädd om det som var jag. “Du kan inte riskera din hjärna. Du ska ju bli författare.” Dessa ord bär jag med mig. Orden fick mig att återvända till livet.

Läkarna sa att om jag tackade nej till el-chocker fick jag räkna med flera år av psykodynamisk terapi för att överhuvud taget kunna leva ett “normalt liv”. Vad nu ett normalt liv är. I samtal med psykolog har jag kommit fram till att jag aldrig kommer att kunna återgå till det liv som är normalt för så många. Istället har jag ägnat mig åt att skapa ett liv i harmoni med jorden. Cykling, odling, yoga och skrivande.

Under dessa år och regelbundna psykologkontakter har jag överhuvud taget inte kunnat närma mig det som varit utan att tappa fotfästet. I förra veckan hände något märkligt. Jag drömde om en händelse från mars 2012. Sedan dess har allt fler fragment dykt upp. Och fler känslor.

När jag läste Dagens Industris löpsedel kom ilskan.

DI

Och jag mindes ett föredrag jag höll på Entreprenörsdagarna i Örebro 2012. Det var innan allt började rasa samman, när jag fortfarande hade ork att kämpa. På min blogg finns fortfarande inlägg från den tiden.

Hur många företagare kämpar på som jag gjorde, tänjer sina gränser för det goda? Hur många kämpar på randen till det ohållbara? Hur känns Magdalena Anderssons uttalande för dem?

(I inlägget ovan har jag länkat till äldre blogginlägg som du kan klicka på nedan följer ytterligare några.)

18 januari 2012

18 januari 2012 – bygglov

22 januari 2012 – skatteverket

23 januari 2012 – att vara företagare och inte ha kontroll på tiden

24 januari 2012 – det fanns en tid då jag var stolt

26 januari 2012 – tröttheten anas i blogginläggen

27 januari 2012 – dålig nattsömn

27 januari 2012 – omänskliga krav

27 januari 2012 – tonårsförälder

28 januari 2012 – viljan att hjälpa

31 januari 2012 – ifrågasättande

1 februari 2012 – genom Energy Management lyckades jag driva mig så mycket hårdare

2 februari 2012 – i Örebro

6 februari 2012 – Föredraget “Irriterande regler för företag”

12 mars 2014 – att vara företagare innebär att man tar på sig väldigt stora risker. För egen tvingades jag till borgensåtagande samt lånade in privat kapital i företaget. Borgensåtagande som betalts tillbaka med skattade pengar. Någon skattereduktion beviljades inte.

Vart är Sverige på väg?

Att det inte är lätt att vara företagare har jag skrivit mycket om på bloggen. Hur mycket man än kämpar känns det som om de aldrig är nöjda. Reglerna är kluriga (även för en jurist). Jag minns när den som skulle sköta ekonomin plötsligt insjuknade. Att få anstånd med att lämna in momsen var helt omöjligt. (Snacka om högt stresspåslag i en redan påfrestande situation.)

“allt fler småföretagare hamnar i tvister med Skatteverket trots att de försökt göra rätt för sig. Ofta beror det på bristfällig upplysning från handläggare på myndigheten” uppger företrädare för Organisationen Rättvis skatteprocess till Dagens industri, 8 december 2017.

Samtidigt som kraven på företagare blir allt mer absurda slösar myndighetspersoner och politiker med våra surt förvärvade skattepengar. Men när det gäller den senaste skandalen (hur SST betalade USA-resor för anställda) är det inte resorna som upprör mig mest.  Jag blir istället nyfiken på vad SST gör.

SST är Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Under 2015 betalade nämnden ut 72.421.714 kr till olika religiösa organisationer. Varför då? undrar jag.

 

Skrivterapi

Mina djupaste reflektioner sker när jag skriver. Skalar av.

När Bob gav oss uppgiften spelades scenen upp för mitt inre. Kände mig yr. Skulle kunna gå ut och kräkas. Men jag skrev den. Dialogen.

Och när jag skrev så insåg jag att det inte bara var den dialogen som hände just då. Nej, det vara så många dialoger samlade – från ett helt liv – från så många människor jag släppt nära mig.

Och det gjorde ont.

Att det inte handlar om de andra – utan att det handlar om mig själv.

Var modig nog att läsa upp den. Fick beröm för dess djup – och det kändes skönt. För när man sitter här och lyssnar på andras texter är det så lätt att känna att mina egna texter inte är värda att lyssnas på.

Vi får se om jag ger mig tid att skriva den klar. Nu är det dags för sharing!

Tröttande regelkrångel

Forsythia

Forsythia

Uppkrupen i soffan sitter jag under en ullig pläd med datorn i knäet. Utanför har himlen samma färg som scillorna. Förkylning och halsont berövade mig nattens sömn. Men nu för tiden behöver jag inte ge mig iväg till kontoret när trötthet får världen att snurra.

Läser Fäbodkullans blogg om regelkrångel. Utmattningsdepressionen har gjort mig byråkratiöverkänslig. Sällan bestigs brevbergen från försäkringskassan.

Jag tvivlar på att beslutsfattarna kan sätta sig in i småföretagarnas verklighet. Däremot förstår jag att företag flyttar verksamheten utomlands. Hur påverkas antalet arbetstillfälle när arbetsgivarens ekonomiska börda ökar eller regeringschefer kallar till sig företagsledningar för att diskutera enskilda beslut.

Regelbördan och kraven som ställs på arbetsgivare var en starkt bidragande orsak till min sjukdom. Vad kostar det att ersätta föräldraledig personal (om du räknar tiden för att rekrytera och lära upp)? (I ett litet företag innebär det ökad arbetsbörda för ägaren.) Visste du att den som är föräldraledig dessutom har rätt till semesterersättning under ledigheten?

Om personalen skadar sig på fritiden inträder sjuklöneansvar dag 2-14. Vad innebär det? Ja, förutom intäktsbortfall och en massa extraarbete för arbetsgivaren ska 80% av lönen betalas ut. I ett litet aktiebolag som ägs av en person innebär det i praktiken minskad lön för ägaren och dubbel arbetsbörda för att lösa situationen.

Ja, jag var naiv. Jag trodde på den enskildes ansvar och delaktighet. Jag trodde att vi kunde göra något bra ihop. Och ja – det har funnits många bittra tankar. Det värsta är att min arbetssituation gjorde att jag försummade de viktigaste personerna i mitt liv – mina barn!

Fortfarande har jag sviter av flera års orimlig arbetsbörda och ansvar. Trots en extremt sund livsstil (regelbunden motion i dagsljus, yoga, ekologisk mat gjord från grunden, massor av antioxidanter dagligen) blir jag sjuk vid minsta nysning. Idag tar jag tröttheten på allvar. Sover och vilar. Sveriges hjältar är inte idrottsstjärnor eller politiker som ryter till. Nej, Sveriges hjältar är alla de småföretagare som trots byråkratiska berg lyckas resa sig varje morgon och fortsätta kämpa för det de tror på. De som den 12:e varje månad fyller på den sinande kassakistan ur vilken byråkratin hämtar pengar till de nitiska tjänstemännens löner, flyktingmottagandeavgångsvederlag till statsråd och andra utgifter som de folkvalda anser vara viktigare än att resurser arbetar vidare i företagen. Jag avslutar med ett citat från Fäbodkullan.

“Att försöka göra rätt, vitt och riktigt i det här fallet har kanske varit mitt livs största misstag, maktrubriken till trots. Det har kostat mig enorma mängder energi. Energi som jag hade velat lägga på att utveckla Karl-Tövåsens fäbod, göra mera och godare ostar och föra kunskapen vidare till kommande generationer.”

Virr-varr

IMG_2624_2

Var det fastighetsköpet som ledde mig fel?
Två lägenheter och ett kontor. Då fanns ingen tanke på att fastigheten skulle ändra användning. Efter skilsmässan behövde jag någonstans att bo. Samtidigt ville en av hyresgästerna ha sänkt hyra. Därför blev det naturligt för mig att tillfälligt flytta in i en av lägenheterna.

Huset behövde renoveras, stammarna bytas.

Jag inledde ett samarbete med advokat i Ystad. Under några månader hade jag kontor och bostad både i Ystad och Hammenhög. Förvirrande – ja.

Skilsmässan gjorde mig förvirrad. Men efter några månaders flackande insåg jag att det var i Hammenhög jag trivdes. Därför flyttade jag tillbaka. Ett ödesdigert beslut.

Lägenheten behövde byggas om.

Ärendena strömmade in.

Jurister kontaktade mig och vi kom överens om anställning. Jobb fanns det i överflöd. Kampen för Österlen 2007 hade gett mig ett starkt varumärke.

När jag beslutade mig för att anställa blev det också nödvändigt med ombyggnation. Usch – när jag tänker tillbaka på den här tiden får jag fortfarande ont i magen.

Då satt jag med extremt låga kostnader. Lånen var rejält amorterade. Kostnaderna slimmade.

För att få bygglov krävdes en dyr ventilation – ja och en massa annat. Men eftersom fastigheten låg i Hammenhög ökade belåningsvärdet inte i samma omfattning som lånen. På nätet hittade jag landsbygdsutvecklingspengar som jag kunde söka. Redan i Qlarabesked 2008 hade jag utvecklat en vision för framtidens advokatbyrå. Den hade utvecklats när jag deltog i Advokatsamfundets ledarskapsprogram och Växthus Bjäre 2010.

I efterhand funderar jag på om det egentligen var advokat jag ville vara. Var det bara ett steg på vägen för att kunna förverkliga min dröm om att skriva och hålla föredrag.

Jag vet inte.

Internationella kvinnodagen

 

Även det en dag med många fina minnen. Solen sken och Bosse på Österlenmagasinet valde att fotografera mig på trappan – mitt emellan de två prisutdelarna. ”Årets mest företagsamma kvinna” – blev en i raden av alla utmärkelser.

Året var 2006 och köpekontraktet var nyss undertecknat. Med stolthet kunde jag berätta att juristfirman skulle flytta till Hammenhög – Föreningsbankens gamla lokaler.

Konkursansökan

IMG_2621_2

Var det ett år sedan konkursansökan kom in till tingsrätten?

Det var den 13 februari jag blev inlagd på psykiatriska kliniken. Måndagen den 17 februari fick jag träffa överläkaren och blev erbjuden el-chocksbehandling. Tisdagen den 18 februari lovade min älskade att ta hand om mig så att jag fick möjlighet att förverkliga det jag alltid drömt om – att skriva.

Den 23 februari fick jag permission från sjukhuset över dagen. Inte natten. Sedan tjatade jag till mig ytterligare permission så att vi kunde åka på Sarah Brightmans konsert i Stockholm, som vi bokat sedan länge.

Även Stockholmsdagarna minns jag som en dimma. Iskallt regn piskade oss i ansiktet när jag för sista gången promenerade längs Djurgårdsviken mot Advokatsamfundet. När jag gick in genom porten mindes jag ledarskapsprogrammet 2010. Den öppna spisen fick mig att tänka på de första advokatdagarna 2011. Där vid sofforna hade jag inlett ett samtal med två advokater från Halmstad. De skulle ut och äta och frågade om jag inte ville hänga med. Vi skulle bara vänta på Örjan.

Det blev en trevlig kväll – en av alla de där guldkornen.

För ett år sedan var ärendet mindre trevligt. Eftersom vi ändå var i Stockholm valde jag att själv lämna in begäran om utträde.

Det var nog en av de tyngsta dagarna i mitt liv.

Rekrytering – ambassadör (257)

Irriteradande regler för arbetsgivare Redigera inlägg

2012-07-09 kl 18:40 av Annika AndebarkGilla10 kommentarer478 visningar

Är allmänt irriterad över allt krångel och krav på oss arbetsgivare!

Själv tycker jag att jag gör en fantastisk arbetsinsats som satsar så mycket på företaget och skapar arbetstillfällen. Som tack får vi en orimlig administrationsbörda!

Det senaste året har jag råkat ut för flera långtidsjukskrivningar. För ett litet företag är det DYRT!!!

Varför har jag råkat ut för detta? Jo, jag har varit snäll och anställt personer som stått utanför arbetsmarknaden…

Nu är det slut med det snälla!!! Måste intala mig det!!! Och så behöver jag en administrativ chef med hårda nypor!!!

Håll tummarna för mig i morgon! Då träffar jag representant för ett rekryteringsföretag för 55-plussare på Österlen!

Hatar administration – ambassadör (256)

Djävlar vad jag hatar all administration!!!

Som advokat är jag lysande… ständigt får jag klienternas bekräftelse. Som föredragshållare, idéspruta, projektledare… ja, jag älskar de rollerna. Men jag är riktigt dålig på två saker – att göra saker som jag tycker är tråkigt(t ex att fylla i arbetsgivarintyg, följa upp att det skickas betalningspåminnelser, gå igenom fakturor) och att rekrytera rätt personal.

 

Åh, jag skulle kunna skriva hyllmeter om alla mina misstag jag gjort!!!

 

Förra veckans semester reducerades till en dag. Och den här veckans light-jobbade… tja… igår satt jag till kl 23.30 och nu är klockan 19.34. Solen skiner utanför… Längtar bara ut….

 

Vad gör jag??? Papper om årsstämmoprotokoll (någon gång i framtiden hoppas jag kunna berätta varför). Papper om lönebidrag. Jag var schysst tyckte jag och hjälpte tre personer in på arbetsmarknaden. Idag är två sjukskrivna men jag sitter med alla dessa förbannade papper.

En sak har jag lärt mig – att vara snäll har man inte någon tack för!

Vem drabbar det? Jo, mig själv. Vid sjukdom och ledighet är det jag som sitter där.

Jag har lärt mig en sak till – att aldrig, aldrig spara in på kvalificerad rådgivning. Idag har jag kontakt med en riktigt duktig advokat på arbetsrättens område. Dessutom anlitar vi en riktigt duktig rekryterare (som jag faktiskt träffade på en ambassadörsträff i Stockholm – Åsa Wikström – tack för att du finns.)

Just nu ångrar jag bittert att jag en gång startade företag. Ja, det vore mycket enklare att inte ha en enda person anställd. Då skulle jag kunna ligga och slappa på stranden istället för all denna pappersadministration.

Jo, jag vet – man kan anställa personer för detta också. Jag har försökt och begått så många misstag att jag snart inte minns dem längre. Idag är vi kräsna.

Vet du någon duktig ekonomimänniska som kan ha helhetsansvaret för den administrativa verksamheten, personalfrågor, avtal och dessutom vill bo och verka på Österlen. Hänvisa dem till mig! Vi letar – men den här gången är vi förbannat kräsna! Inga fler felrekryteringar – tack!

Tankar – ambassadör (255)

Tankar i huvudet på en företagare Redigera inlägg

2012-06-07 kl 20:02 av Annika AndebarkGilla0 kommentarer448 visningar

Yes – då var jag här igen! Det är långt mellan gångerna – men så förbaskat mycket att göra… och så har jag ju den egna bloggen – www.andebark.se –  där jag kan blogga från mobilen. Busenkelt!

Fotograferandet har blivit en passionen. Det här året har av olika skäl varit osedvanligt hektiskt… Då är det inte så lätt att kunna koppla av. Ofta är mitt huvud fullt av jobbtankar. Är det inte ärendena så är det tankar om företagsutvecking.

Jag har hittills bara kommit på tre sätt att koppla av helt:

– konserter/teater – att vara helt i musiken/föreställningen (men då måste det vara riktigt bra)

– träning (cykla, simma, springa, gympa, vandra….. men ganska ofta är det även de bästa tillfällena för reflektion – så det är långt ifrån alltid jag kan stänga av)

– fotografering – här stänger jag garanterat av allt varje gång och är bara i bilden. Älskar det!!!

Mina tankar handlar mycket om att bygga strukturer, utveckla företaget, skapa nya rutiner, varumärket… mer om det en annan gång (ja, ja, ja… jag ska bli bättre på bloggandet…. lovar… 😉 )

När det är så där vansinnigt mycket omkring en kan det vara klokt att sortera upp utifrån begreppen viktigt, mindre viktigt, brådskande och mindre brådskande. Jag har skrivit om det förr här på bloggen men länkar upp till min egen blogg där jag lagt upp en (om än felvänd) bild på rutmönstret också.

Och eftersom det är så himla länge sedan jag var här inne på bloggen vore det jättekul att höra vem som läser numera. Av statistiken kan jag se att jag tappat många läsare. Då jag fått viss kritik för att entreprenören inte passar i andebark-bloggen så kommer jag kanske tillbaka hit igen. Frågan vad ambassadens läsare är intresserade av.