Nytt år

Några av de 185 gratulationerna på FB innehöll en önskan om “Gott nytt år”. Om jag tittar tillbaka så har jag ofta förändrats i samband med min födelsedag, som årsringar – lite olika.

Idag är det 23 år sedan jag gifte mig.

Födelsedagen 2008 firade jag och barnen i Övraby. Ut hade jag flyttat några dagar tidigare – men nu blev det konkret även för barnen.

1918215_102539346333_6882126_n

2009 firade jag att jag satte skylt på huset. Under flera år har jag förträngt allt som varit, kände att jag slösat bort mitt liv på fel saker. Tack vare meditationerna på Capella känns åren inte längre bortslösade.

IMG_2241

2012 vaknade jag på födelsedagen med en romanidé som bara krävde att få komma ut. Kvällen innan hade jag utövat yoga för första gången i mitt liv. Helgen tillbringades med Annica och Anki och när de kom för att gratulera mig satt jag redan vid datorn och skrev.

2015 firades födelsedagen i barndomshemmet i Övraby. Nu är gården såld. Tack vare Tove Folkessons meditationer på Folkhögskolan i Skurup flödade orden som aldrig tidigare. Det var på Skurup de första fragmenten i bokserien skrevs.

2016 firade jag en magisk födelsedagen på Capellagården.

IMG_1392 2

Förra veckan la jag till en avgörande livshändelse på FB. Och det var tur – för nu kan jag gå tillbaka och påminna mig om hur det kändes just då, kan göra orden till min sanning. Efter en vecka i sjuksängen saknar jag energin från Capella. För första gången i mitt liv har jag varit sjuk på födelsedagen. Trots alla försök att hålla mig på avstånd blev jag smittad av någon märklig influensa när jag kom hem. Så i år gladde alla gratulationer på FB mer än någonsin – TACK!!!!

Återigen funderar jag på om jag inte skulle avsätta en daglig stund av tacksamhet enligt Bobs förslag och då även kolla FB och skicka gratulationshälsningar.

Nytt år – nya vanor. Förutom att hålla kvar goda vanor (som t ex regelbunden cykling och yoga, undvika socker, äta sunt, fortsätta skriva) kommer jag lägga till följande;

  1. Varje måndag: reflektera över vad jag undvikit att göra under veckan som gick och skriva några rader i responsgruppen från Capellagården.
  2. Daglig stund av tacksamhet.
  3. Tre sidor flödesskrivande om dagen.
  4. Återuppta morgonpromenader – kanske inte varje dag – men minst 2 dagar i veckan. På promenaden ska jag göra Bobs 5-minuters-meditation.
    1. Andningsfokus (fyra korta inandningar följda av fyra korta utandningar).
    2. Några minuters tacksamma tankar. Vad är jag tacksam över.
    3. Visualisering av var jag vill vara om 10 år. (Vilken dag vill jag vakna upp till om tio år?)
    4. Vad är min vision för dagen (jag skulle vilja må så här, jag skulle vilja skriva det här. (Det vi gör idag är en del av framtiden, som en graviditet.)
    5. Pep-talk “Vila i att det här är djävligt bra”, “Jag har något unikt att berätta”.

På Capellagården har jag årligt utvecklingssamtal med Tove Folkesson om mitt skrivande. Kanske kan jag se födelsedagen som ett tillfälle för årligt utvecklingssamtal med mig själv.

Läser min beskrivning på FB.

“Fd egenföretagare och advokat som tappade fotfästet. Idag odlar jag mina grönsaker och funderar på hur jag ska bära mig åt för att förverkliga drömmen om att bli författare.”

Det känns som om jag vet hur jag ska bära mig åt för att bli författare.

  1. Gå skrivkurser för Mats Söderlund och Susanna Alakoski för att lära dig gestalta och få tips om hur du gör för att ta skrivandet på allvar.
  2. Avsätt tid för skrivande – både dagligen och längre perioder (som skrivretreaten på Tre Björnar i Älvdalen).
  3. Gå kurser för Tove Folkesson och Bob Hansson för att hitta det magiska flödet.
  4. Fortsätt skriva.
  5. Gå skrivkurs för Veronica Grönte för att lära mer om den dramaturgiska kurvan och karaktärsutveckling.
  6. Fortsätt skriva.
  7. Skaffa en lektör att skicka dina texter till. Kom överens om deadlines med lektören och skicka det du har på överenskommen tid utan att värdera, ändra eller stryka.
  8. Fortsätt skriva.

Nyförälskad-i-mig-själv

På FB finns gemenskapen kvar. I ord och bilder behåller vi den magiska känslan.

Besatt av orden stannade jag vid datorn, avstod från Mejeriet. De stannade utanför mitt fönster på vägen hem - och i handling visade de att det var ok att följa sina egna behov.

Besatt av orden stannade jag vid datorn, avstod från Mejeriet. De stannade utanför mitt fönster på vägen hem – och i handling visade de att det var ok att följa sina egna behov.

På FB hänger jag mer än jag borde – i gruppen – i den magiska energin. Uppdaterar min profilbild för att minnas just den stunden och känslan när jag fick vara med även när jag drog mig undan.

Inser att det är en avgörande livshändelse, det som hände på Capella. Plockar fram min skrivbok, letar upp flödesskrivandet från just den stunden.

“Här kunde jag se att utmattningen inte berodde på att hon gjorde fel – nej – högkänsligheten gjorde att hon tog in all omgivningens dåliga energi – just pga att hon var högkänslig. Plötsligt insåg jag att det var samma sak för mig. Arbetsrättliga tvister, klienters ångest, familjerelationer. Vilken styrka jag hade som orkade så länge. Här och nu inser jag att jag just nu – just i denna stund – började älska mig själv i hjärtat – på riktigt – att jag kan se på mig själv med beundran – med stolthet. Åh – jag skulle vilja dela detta jättetack med alla här – men det får bli i ett blogginlägg som jag delar i den nya FB-gruppen. Nu behövs all min energi till skrivande. Sakta förvandlas jag till ett kärl igen. Ett kärl som fylls med berättelser. Redan har det kommit två så starka scener som jag aldrig hade kunnat tänka ut – återigen finns känslan av att vara klar – att boken bara ska redigeras nu. “

Tack Bob!

De här dagarna har jag förstått hur mycket förra årets Capellagården betytt.

Då var det känslodiarée. I en kundalinimeditation var det som om hela mitt inre tömdes och jag minns hur jag stampade ner all gammal skit i golvet. Hoppade på den.

I en “på-nytt-födelse” släppte allt och jag fick djupa insikter om nära relationer. Skrattade och grät om vartannat. Kanske hade jag förväntat mig samma reaktioner i år – men det är ett helt annat lugn i mig.

Det händer något magiskt här på Capellagården när du och Tove håller skrivkurs. Vad det är kan jag inte förklara – men det har hjälpt mig tillbaka till livet.

Capellagården 2017

Jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva några blogginlägg, att jag skulle spara orden till mitt bokprojekt, att allt överflöd kommer när vi flödesskriver. Men jag saknade bloggen. Den är en del av mig – som en vän som alltid lyssnar.

Capellagården

Så nu sitter jag här med datorn när de andra jobbar med skrivövningar.

Förra året drabbades jag av känslodiarée. Men i år är det ett lugn – en fridfullhet inuti mig. Jag känner skillnaden och njuter av den. I flödesskrivandet är orden annorlunda.

“Jag ska passa på att tacka Bob idag. Berätta hur mycket första Capellaveckan betydde för mig. Berätta om vilken enorm skillnad som känns i min kropp. Hur förra året skalade av.” 

Den sista meningen är knappast läsbar. Just då sa Bob att vi skulle övergå till att skriva ett tackmail till någon.

Rosengården i Vickleby, Capellagården

Nu ska jag bege mig till Rosenträdgården och skriva, försöka hålla mig ifrån bloggen. Vid tillfälle blir det fler bilder från morgonpromenaden på instagram – men i första hand är jag här för att skriva på mitt bokprojekt. Just nu är det Gullichs-Anna jag försöker hitta.

 

Botaniska trädgården i Lund

När jag läste anteckningarna från skrivkursen 2014 insåg jag att ÄNTLIGEN tar jag skrivandet på allvar. Och det är tack vare Helena Hansen – min lektör!

Kungshuset i Lund

Kungshuset i Lund

I april skrev hon så här om mitt synopsis:

“Fundera på i vilken ordning du ska introducera de olika karaktärerna. Det här är en viktig fråga. Ofta är det bra att introducera huvudpersonen (i det här fallet Marit) först – och där efter introducera protagonisten/erna. Fundera därför på om du inte ska berätta om Marit innan du berättar om Länsman. (Fundera på vilken karaktär som är viktigast av dem. Jag tänker att det är Marit.) Du bör även ha ett första kapitel som hugger tag i läsaren och skapar spänning kring Marit/huvudpersonen som karaktär (se mer nedan).”

Det bästa med en lektör är att orden får sjunka in i sin egen takt. De enda deadlines som finns är mina egna.

IMG_1187

Sedan jag skickat en ny “Början” var väntan lika lång som på jultomten. Söndagen den 28 maj fick jag det 7 sidor långa utlåtandet plus min text med massor av kommentarer. Så här löd sammanfattningen.

“Sammanfattningsvis har du en väldigt bra och välskriven text som fungerar fint som ett första kapitel. (Fundera dock på hur långt det första kapitlet ska vara – och om du här ska ha med informationen om Lars.)

Du har till exempel med flera konflikter (exempelvis naturen vs. människan, människan vs. de övernaturliga väsen som finns samt konflikterna som finns i relationerna mellan människorna). Den farliga stämningen samt temat häxeri löper även som en röd tråd genom texten – och även detta har du lyckats alldeles utmärkt med.

Dessutom har du en mycket spännande story, där du skriver till exempel om mens, vilket kommer in som en bra överraskning i texten. Även mötet med Hans och Lissle-Mats är ett inslag som höjer textens spänningsnivå – fundera dock på hur du (eventuellt) skulle kunna höja spänningsnivån ytterligare här (till exempel genom att infoga någon/några fler meningar innan du avslöjar att Marit ser en röd kalufs.)

Vad du skulle kunna fördjupa är gestaltningen i textpartiet som börjar med ”Det sades att …”, alternativt korta ner stycket något. På så sätt skulle detta textparti hänga bättre ihop med den övriga texten som är mycket väl gestaltad. (Därmed inte sagt att man inte också kan ha med återberättande partier. Se därför detta som ett förslag.)

Du skulle även kunna se över strukturen (se under Struktur) i början av texten, så att början av kapitlet inte blir för tungt av för långa miljöbeskrivningar. Här tror jag det skulle fungera bättre om du varvade storyn om mensen med miljön. Fundera även på var kapitlet slutar. Försök göra en spännande avslutning där det finns ett driv framåt efter att läsa mer. (Se förslag på var du skulle kunna avsluta under Struktur).

Språkligt tycker jag verkligen att du hittat den magiska tonen, som jag tror du strävar efter. Anledningen till att du känner dig tveksam tror jag är att du läst/arbetat med texten för mycket/under för lång tid, så att du själv blivit ”blind” för det språkliga i din egen text. Lita på dig själv och din stora förmåga – jag tror den prosalyriska stilen kommer automatiskt när du skriver – och även denna spännande stil korresponderar mycket väl med textens tema. Fundera dock på hur ålderdomligt språk, eller rättare på hur ålderdomlig du vill att meningsbyggnaden ska vara. (Kanske behöver du, på vissa ställen, skriva i modern, rak ordföljd?)

Se dessa små förslag på förändringar som just förslag. Med exempelvis lite varsam omstrukturering tror jag kapitlet – som redan är väldigt bra – skulle blir ännu mer spännande och stringent.”

I går tog jag buss och tåg till vårens Lund. I läsesalen på UB1 hittade jag fokus för omarbetning. Det bästa med Lund är trots allt timmarna med Dottern. Den här gången valde vi att promenera till Botaniska trädgården. Vilka rhododendron!

Läsa

På Facebook är jag med i gruppen “Historiska romanförfattares gille”. Idag ställde Kris Kite Stenmark frågan:

“Finns det någon historisk roman som påverkat er? Som sporrade er att skriva? Eller inspirerat er till något annat?”

Min mellanstadielärare hette Torsten Malmgren och var även skolbibliotekarie. När min mor klagade över att han lånade ut för många böcker till mig sa han att det var bättre att jag läste böcker än läxor.

Alfred Hitchcock var min favoritförfattare. Särskilt minns jag böckerna där han samlat spökhistorier.

Torsten Malmgren föreslog att jag skulle läsa Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf. Den fanns inte på skolbiblioteket – så jag fick gå till Tomelilla kommunbibliotek.

Torsten Malmgren älskade historia, precis som jag. På svenskan brukade vi ha högläsning ur en antologi med historiska berättelser. Stjärnornas kungabarn av Zackarias Topelius väckte mitt intresse. Efter att ha läst det mesta av Selma Lagerlöf och en del av Strindberg frågade jag efter Topelius triologi. De fick hämta den ur förrådet. Den var skriven på gammelsvenska – men jag tog mig igenom den. Många år senare hittade jag verket på en loppmarknad. Den står i bokhyllan, men jag har inte läst den igen.

På skrivkursen för Mats Söderlund och Susanna Alakoski fick vi frågan vilken bok som påverkat oss mest. Spontant svarade jag Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf.

Något ämne att skriva om har jag inte letat efter utifrån de böcker jag läst. Vid mitt första besök i Älvdalen var det protokollet som fann mig. Frågan har snarare varit vad jag ska göra av detta fantastiska material.

Trädgårdstankar

I september 2014 gick jag skrivkurs för Mats Söderlund och Susanna Alakoski. Fortfarande går jag tillbaka till mina anteckningar.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

“Svinalängorna tog 13 år att skriva. Skrivkurser, nattsömn. Avgörande var envisheten och disciplinen att vägra sluta.”

“Observatoriet, 2013, tog 10 år att skriva. De första raderna skrevs 2001.”

Orden tröstar när det känns som om jag hela tiden går tillbaka, ändrar, fördjupar. Gång på gång intalar jag mig att jag är sjukskriven, att skrivandet är min terapi.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

När jobbiga saker händer är det skrivandet jag flyr till, som jag förr flydde in i arbete. Det får mig att slippa tänka, slippa vara i smärtan. Fortfarande klarar jag inte av att tänka tillbaka, men jag bearbetar genom skrivandet. Känslor som smärtar, som när människor pratat skit, kan jag bearbeta genom Marit. Om henne påstods det att hon varit i Blåkulla. De mörka ögonen som förföljer mig i mardrömmarna placerar jag på Pastor Elvius. I en annan värld klarar jag av att möta dem.

“Det är fruktbart att kunna bottna i den känslan du beskriver.”

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Den mesta tiden tillbringar jag i trädgården. Tankarna på Marit får landa, jag bearbetar mitt förflutna. Men ibland händer det att jag faller handlöst ner i gropen. Det är så svårt för omgivningen att förstå min sjukdom – ja, även för mig själv. Läkare och psykologer har förklarat att jag är så tömd på energi att jag inte har de reserver som behövs för att klara jobbiga situationer. Jag överreagerar, och tömmer mig på den lilla energi jag har. Då är Älvdalen min tillflykt. Det är där jag hämtar kraft, flyr in i 1600-talet, lever genom Marit. Den 7 juni åker jag. Den här gången ska jag bo i Britas koja.

“Att slutföra ett projekt kräver jättemycket.”

Det är bara att acceptera – jag är inte där. Jag är inte heller redo för några långa skrivutbildningar. Susannas råd att gå kurser på Folkhögskolor har jag följt. I snart ett år har jag längtat tillbaka till Capellagårdens magiska stämning. Den 25 juni är det dags.

IMG_1165 2

 

Synopsisgenomgång

Bronsåldershögar i Rönneberga

Bronsåldershögar i Rönneberga

Mellan åtta och tio timmar i veckan tillbringar vi på cyklarna. På söndagarna är tempot lugnt och jag ser detaljer i naturens skiftningar. Vi kommer till platser vi inte visste fanns, där fantasin triggas igång. Som de här bronsåldersgravarna.

I mitt huvud kommer bilder, berättelser, karaktärer. Men jag har lovat mig själv att lägga all fokus på Marit, inte förirra mig iväg i nya historier, nya projekt. Göra klart.

Efter fredagens utlåtande från Helena filade jag på mitt synopsis och skickade in det till henne. Idag fick jag hennes kommentarer. Återigen prickade hon in mina tveksamheter, ställde frågorna som fick mig att vända på stenarna.

Vinterskolan (Skriv en roman på tio veckor) gav en bra grund. Att fortsätta arbetet med Helena är det bästa jag gjort för mitt skrivande. I henne har jag någon att diskutera projektet med, någon som är engagerad – och dessutom har så otroligt mycket kompetens. Det märks verkligen i det hon skriver.

Än en gång – TACK Helena för att du finns!

En ny vår

Vitsippor

I skogen fryser vitsipporna som snöflingor i vinden. I trädgården har tiden stannat. Vårknoppar kraftsamlar för den explosion som ska komma. Vi behåller underställ och dubbla hjälmmössor på våra cykelturer.

IMG_0847

Det blir inte många ord skrivna, ändå utvecklas texterna när vi cyklar i längs slingrande skogsstigar. Där hänger dofterna likt spindelnät mellan träden. Medan vi cyklar genom gran-, tall- eller blandskog ser jag Marit gå över mossan och funderar över vilken scen som passar i den miljön.

Igår fick jag utlåtandet av min lektör, Helena Hansen. (Känns lite kaxigt att skriva min lektör. Jag anlitar Helena för att komma framåt i skrivandet fastän jag är långt ifrån klar. Eftersom jag fortfarande inte har ork att gå längre skrivkurser har jag skapat min egen skrivutbildning. Jag skriver utan deadlines, skickar in och får utförliga textkommentarer som jag verkligen utvecklas av.)

Hur många gånger jag läst utlåtandet vet jag inte, men det är många. Vid dagens genomläsning markerade jag förbättringspotential med rött och positiva kommentarer med fetstil.

Helena har verkligen förmåga att lyfta fram utvecklingspotential som får mig att må bra. Bästa boosten bara!!! Som det här:

“Vad jag saknar lite i ”Marit måndag” är den prosalyriska tonen som du är så bra på att skapa. Jag får intrycket att du glömt bort den lite grand här och att du i stället fokuserat på att skildra storyn/relationen mellan Marit och Hindrik och därför låtit det prosalyriska hamna i skymundan. Försök därför att trycka hårdare på det prosalyriska även när det gäller textpartier som handlar om beröring.” 

Gång på gång betonar hon  “i slutändan är det självklart du som bestämmer hur du vill göra med din text”.

Totalt är utlåtandet på 7 sidor (därtill kommer många kommentarer i de texter jag skickat in där meningar markerats med ord som “jättebra”, “Här briljerar du”.). Nästan tre sidor handlar om struktur (med länkar och lästips där jag kan lära mer). En sida handlar om språk och stilnivå: “På vissa ställen funderar jag till exempel lite över ordföljden och om den inte borde moderniseras något lite mer (se mina kommentarer i manuset). Här skiljer sig nämligen texten åt från de övriga texterna. Denna ofta gammeldags och omvända ordföljden gör att flytet i läsningen stoppas upp något. Vad har du själv för tankar kring detta?” Här sätter hon fingret exakt på den fråga som jag funderar mest på. När jag läser hennes kommentar lossnar knuten.

En halv sida handlar om gestaltning. “Försök tänka genomgående på vad som ska gestaltas och på vad som ska skildras via skrift – och tänk på att inte upprepa samma sak utan gör skillnad på det du berättar så att skriften blir ett komplement till gestaltningen och vice versa. Berätta till exempel inte samma sak två gånger. På sidan 16 kommer även den skrivna texten in lite abrupt – och här tror jag texten skulle vinna på om du infogade gestaltning före det skrivna. (Förmodligen har du redan själv tänkt på det eftersom skriften föregås av en markering.)”

Nästan två sidor handlar om karaktärsskildring. “Anledningen till att jag skriver detta med ”slitna uttryck” är för att de sticker ut från den övriga texten – och för att jag vet vilken skicklig författare du är. Det bör du visa även i dessa partier – och det är jag helt säker på att du kan göra. Se texten som ett första utkast som du kan arbeta vidare med.” 

Orden markerar jag med fet stil, förstorar dem till 14. Ingen kan förstå hur mycket de betyder för mig. I flera år har jag känt mig totalt värdelös. Ilskan över att min ork är försvunnen, att jag inte är tillräckligt bra på någonting. Att alla mina kurser och utbildningar känns överflödiga för den arbetsträning jag själv utvecklat (laga middag och plocka undan).  Frustrationen när min hjärna lägger av vid minsta stresspåslag. Men Helena skriver att hon vet att jag är en skicklig författare. Det är inte tomma ord – för hon har verkligen erfarenhet av texter. Och jag struntar fullkomligt i vilken pepp hon ger till alla andra. De här orden (och väldigt många andra) är bara till mig och jag kommer inte en sekund tillåta mig tvivla på dem.

Och det kommer mera. De två sista områdena är den här gången väldigt kortfattade.

“Miljöskildring

Som vanligt är du väldigt skicklig på att skildra miljön som det handlar om. Du låter karaktärerna använda miljön så att det blir mer än just en beskrivning – och detta är jättebra! Samtidigt förstärker miljön stämningen, till exempel det sensuella i situationen i ”Marit söndag” och här lyckas du väldigt bra. (Varför inte, som sagt, göra på samma sätt och låta naturen förstärka stämningen i ”Marit måndag”?) Miljöskildringar har du sammanfattningsvis väldigt bra grepp om och här briljerar du som författare. 

Berättarperspektiv

Det märks även att du arbetat med berättarperspektivet – det känns nämligen nära och bra. Ingenstans svajar det i texten. Jättebra! Här har du verkligen koll. “

Det viktigaste i hela utlåtandet är sammanfattningen. Här visar Helena vilken skicklig lektör hon är.

“Sammanfattning

Tack igen för att jag fått läsa mer av din intressanta och välskrivna roman! Det är väldigt spännande att se hur din text utvecklar sig – och det märks att du har både arbetat mycket med och funderat över storyn och de olika komponenterna som ingår i skapandet av en bok. Det här kommer att bli riktigt bra! Vad du först och främst bör fundera på nu är strukturen. Var kommer vändpunkter och vilka (eventuellt) fler konflikter kan du få med och förstärka i storyn? Fundera även på vad du ska skildra i skriven text (ur till exempel notariens och/eller Häradsskrivarens perspektiv) och på vad du ska gestalta och tänk på att inte skildra saker dubbelt utan låta de båda typerna av text komplettera varandra. Ibland behövs texten även moderniseras lite på sina ställen för att flytet i läsningen ska gå lättare. Som jag ser det så är den text (av de jag nu läst) som du behöver arbeta mest med ”Marit måndag”, där du på vissa ställen använder uttryck som skulle kunna upplevas som något slitna och nära klichéer. Försök att hålla fast vid den komplexitet som du lyckas skapa så fint i början av texten – det vet jag att du kan. Ofta briljerar du nämligen som författare. “

Och nej, Helena har ingen aning om att jag skriver det här. Hon vet att jag är nöjd med henne. Det har jag varit enda sedan jag fick en gratis Kapitel1 analys i samband med Skriv2016.

Och nej, jag delar inte det här för att skryta. Jag delar för att jag vet att väldigt många som skriver tvivlar på sig själv och verkligen skulle behöva en peppande Helena.

Om det blir någon bok vet jag inte, men det här är min terapi tillbaka till livet. Istället för att skriva det som fick min tillvaro att rämna väljer jag känslor jag upplevt och förlägger dem till en annan tid och plats. På så sätt blir skrivandet en bearbetning en väg mot tillfrisknande. Utan skrivandet hade jag fortsatt känna mig värdelös – oavsett hur många psykologer jag hade gått till, oavsett hur mycket läkemedel jag käkat.

Och – ja, jag vet – jag behöver fortsätta jobba med mitt bekräftelsebehov, men tittar man på FB och instagram är vi många som har det behovet.