Helena Hansen – en av de viktigtigaste i mitt liv just nu

Skrivkurser, skrivretreat, FB-grupper – där kan jag möta andra skrivande människor.

I dag fick jag mail från en kursare från Capella. Hon berättade att hon nu skickat sitt manus till Helena Hansen och frågade hur mitt samarbete med Helena såg ut.

Här är delar av mitt svar:

Vad roligt att höra att kontakten med Helena fungerar!

Helena har blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon lyfter mig och får mig att börja tro på mina egna förmågor.

Helena är så mycket mer än en lektör för mig. Vår kontakt började i samband med Skriv2016 då deltagarna erbjöds en gratis kapitel 1 analys. Helena gick då på lektörsutbildningen. Jag träffade henne i samband med skrivkonferensen och köpte ytterligare utlåtande. Därefter anmälde jag mig till Vinterskolan – en skrivkurs på nätet där det ingick 10 sidor lektörsläsning. Jag hade så svårt att färdigställa texter, tror bara jag skickade iväg 2-3 sidor – men Helena sa att jag kunde skicka in resten när jag ville.

Idag har vårt samarbete utvecklats. Ca en gång i månaden skickar jag in några sidor, samtidigt kommer vi överens om datum när jag ska skicka in nästa text. Antalet sidor jag skickar in är olika och Helena tar betalt per sida. Ofta har jag någon specifik fundering som hon fördjupar sig extra i. Av hennes utlåtande har jag lärt mig så otroligt mycket. Man skulle kunna beskriva det som en skrivkurs där jag styr över ämnena och helt kan ägna mig åt mina egna texter. Genom Helena får jag en gräddfil in i alla de utbildningar hon gått. (Bl a har hon gått Författarlinjen på Lunds universitet – en utbildning jag skulle vilja gå men som jag nog aldrig kommer orka ta mig igenom.)

Helena har en förmåga att uppmärksamma mig på förbättringsmöjligheter utan att jag känner mig ”dålig”. Hon hittar också oslipade diamanter i texter som jag själv tycker är jättedåliga.

Min berättelse bygger på protokoll från den första stora trolldomsprocessen i Dalarna. Vid ett tillfälle bad jag Helena särskilt titta på karaktärerna. I utlåtandet kunde jag se hur karaktärerna fått liv genom mina ord – det var helt fantastiskt!

Förutom utlåtandet får jag tillbaka mina egna texter med hennes kommentarer.

Du har verkligen något att se fram emot!!!

Sedan Capella har skrivandet fått ta allt större del i mitt liv. Trädgården, cykling, yoga har blivit som öar av kreativitet där metaforer kommer till för att sedan formuleras till ord vid datorn. I fredags skickade jag in ca 10 sidor till Helena. Den 11 september skickar jag nästa text – hur många sidor eller vad det blir vet jag inte. Men bara det att ha en datum när jag skickar vad jag har hjälper mig att skriva.

Tack för ert engagemang!

IMG_1655

På Facebook är jag med i några olika skrivargrupper. Historiska romanförfattares gille är min favorit. I gjorde jag följande inlägg:

Skrivstopp igen. Var gång jag sätter mig med protokollet från trolldomsprocessen 1668 dyker det upp nya funderingar. Delar blogginlägg med länkar till info (om det är fler som håller på med 1600-tals processer).

Med tacksamhet läser jag kommentarerna från författare:

Ann Maria Neverdal Intressant och fascinerande det här. Jag har tänkt mycket på det. Kommer fram till att allt var suggestivt och att det inte fanns någon rim och reson. Grupptryck enkelt uttryckt. Var det till någon hjälp?

Pia de Lerigon Har du läst Agneta Nyholm Winqvist bok Där mörker möter ljus. Ni skriver om samma saker.

Birgitta Stillman Verkar otroligt idag men helt förståeligt,faktiskt logiskt, med då-tidens kvinnosyn, tro och referensramar. Det är otroligt starka krafter som sätts igång när makt utövas på ett katastrofalt sätt. (jämför Kevin-fallet) Intressant att studera frågorna till svaren! Antagligen ledande. Uppfattningen var också att om du erkände hade du en garanterad plats i paradiset, inledningsvis fick ingen avrättas mot nekande, men det följdes inte alltid. Ändrades efter hand. Men tortyr eller “pinligt förhör” användes ofta “till gagn” för den åtalade . Det skulle hjälpa denne komma till himlen vid erkännande. Brottet var också av sådan art att det ansågs nödvändigt med tortyr. Satan skulle ta över världen. (Faktiskt samma argument som vid Guantanamo) Den kristna reformerta kyrkan och staten hade som huvuduppgift att krista befolkningen och utrota trolltron som bestämdes vara Satansverk. Ankarloo beskriver detta mkt bra i sina böcker.

Och så klart blir jag nyfiken på dessa författare. Mer om Pia Lergion hittar du på hennes blogg. Birgitta Stillman har nyligen utkommit med boken Förbannelsen. Även den en bok att på min “vill-läsa-lista”. Kanske skulle jag lägga upp en sida med alla böcker om trolldomsprocesser som jag har på min “vill-läsa-sida”. Faktaböcker som jag använt mig av har jag redan lagt upp här.

I fyra år har jag studerat protokollen från september 1668, försökt tränga in i personerna. Jag har valt ut två kusiner – Marit (18-19 år) och Anna (16 år) – som förhåller sig helt olika genom processen. Marit står fast vid sin oskyldighet – trots tortyr. Det finns ingenting som tyder på att Anna utsatts för tortyr. Ändå är Anna en av dem som har utförligast berättelser om Blåkulla. Hon anklagar flera andra för att ha varit i Blåkulla. Jag kan förstå att hennes farmor, Gyris-Marit, erkände för att slippa tortyr och säkra en plats i himlen. Men Anna – vad får henne att erkänna? På min blogg har jag försökt beskriva dåtidens processrätt. Jag har funderat på paralleller till IS-krigare. Men ännu har jag inte hittat en förklaring som känns rätt.

Birgitta Stillman Detta är jätteintressant! jag tror att förklaringen finns i att vi är olika. Varje människa har sitt psyke och sätt att hantera farliga situationer. Också när det gäller att få “kickar” av att skapa uppmärksamhet för sin egen person, (ser vi också dagligen på Sociala medier.) Hon gjorde sig till huvudperson genom att berätta och fanatisera, kunde på så sätt vara med och styra. ( jämför Gävlepojken) Undvek kanske också tortyr genom att vara utredningen behjälplig. Gamla oförätter till dem hon anklagade kom på plats. En kortsiktig strategi! Kanske hoppades hon bli skonad, det kunde finnas förlåtelse och botgöring. Riset och katekesläsning! Trolldomsbrott var vanliga då, hon kanske kände sig skyldig för något hon faktiskt gjort. Hon kanske var psykiskt labil, lättpåverkad av tidsandan, många vid den här tiden. Några tänkbara förklaringar, men du kanske redan lagt dessa åt sidan.

Nej, Birtigga, jag har inte lagt dem åt sidan. Alla finns fortfarande kvar – men det känns som om jag ändå fattas bitar. Kom precis på det här om ramen för processen.

Samtalen på FB får nya insikter att fladdra förbi. För att hinna fånga dem ska jag tillbringa resten av dagen i trädgården.

Nytt år

Några av de 185 gratulationerna på FB innehöll en önskan om “Gott nytt år”. Om jag tittar tillbaka så har jag ofta förändrats i samband med min födelsedag, som årsringar – lite olika.

Idag är det 23 år sedan jag gifte mig.

Födelsedagen 2008 firade jag och barnen i Övraby. Ut hade jag flyttat några dagar tidigare – men nu blev det konkret även för barnen.

1918215_102539346333_6882126_n

2009 firade jag att jag satte skylt på huset. Under flera år har jag förträngt allt som varit, kände att jag slösat bort mitt liv på fel saker. Tack vare meditationerna på Capella känns åren inte längre bortslösade.

IMG_2241

2012 vaknade jag på födelsedagen med en romanidé som bara krävde att få komma ut. Kvällen innan hade jag utövat yoga för första gången i mitt liv. Helgen tillbringades med Annica och Anki och när de kom för att gratulera mig satt jag redan vid datorn och skrev.

2015 firades födelsedagen i barndomshemmet i Övraby. Nu är gården såld. Tack vare Tove Folkessons meditationer på Folkhögskolan i Skurup flödade orden som aldrig tidigare. Det var på Skurup de första fragmenten i bokserien skrevs.

2016 firade jag en magisk födelsedagen på Capellagården.

IMG_1392 2

Förra veckan la jag till en avgörande livshändelse på FB. Och det var tur – för nu kan jag gå tillbaka och påminna mig om hur det kändes just då, kan göra orden till min sanning. Efter en vecka i sjuksängen saknar jag energin från Capella. För första gången i mitt liv har jag varit sjuk på födelsedagen. Trots alla försök att hålla mig på avstånd blev jag smittad av någon märklig influensa när jag kom hem. Så i år gladde alla gratulationer på FB mer än någonsin – TACK!!!!

Återigen funderar jag på om jag inte skulle avsätta en daglig stund av tacksamhet enligt Bobs förslag och då även kolla FB och skicka gratulationshälsningar.

Nytt år – nya vanor. Förutom att hålla kvar goda vanor (som t ex regelbunden cykling och yoga, undvika socker, äta sunt, fortsätta skriva) kommer jag lägga till följande;

  1. Varje måndag: reflektera över vad jag undvikit att göra under veckan som gick och skriva några rader i responsgruppen från Capellagården.
  2. Daglig stund av tacksamhet.
  3. Tre sidor flödesskrivande om dagen.
  4. Återuppta morgonpromenader – kanske inte varje dag – men minst 2 dagar i veckan. På promenaden ska jag göra Bobs 5-minuters-meditation.
    1. Andningsfokus (fyra korta inandningar följda av fyra korta utandningar).
    2. Några minuters tacksamma tankar. Vad är jag tacksam över.
    3. Visualisering av var jag vill vara om 10 år. (Vilken dag vill jag vakna upp till om tio år?)
    4. Vad är min vision för dagen (jag skulle vilja må så här, jag skulle vilja skriva det här. (Det vi gör idag är en del av framtiden, som en graviditet.)
    5. Pep-talk “Vila i att det här är djävligt bra”, “Jag har något unikt att berätta”.

På Capellagården har jag årligt utvecklingssamtal med Tove Folkesson om mitt skrivande. Kanske kan jag se födelsedagen som ett tillfälle för årligt utvecklingssamtal med mig själv.

Hur blir man en skrivande person?

Läser min beskrivning på FB.

“Fd egenföretagare och advokat som tappade fotfästet. Idag odlar jag mina grönsaker och funderar på hur jag ska bära mig åt för att förverkliga drömmen om att bli författare.”

Det känns som om jag vet hur jag ska bära mig åt för att bli en skrivande person.

  1. Gå skrivkurser för Mats Söderlund och Susanna Alakoski för att lära dig gestalta och få tips om hur du gör för att ta skrivandet på allvar.
  2. Avsätt tid för skrivande – både dagligen och längre perioder (som skrivretreaten på Tre Björnar i Älvdalen).
  3. Gå kurser för Tove Folkesson och Bob Hansson för att hitta det magiska flödet.
  4. Fortsätt skriva.
  5. Gå skrivkurs för Veronica Grönte för att lära mer om den dramaturgiska kurvan och karaktärsutveckling.
  6. Fortsätt skriva.
  7. Skaffa en lektör att skicka dina texter till. Kom överens om deadlines med lektören och skicka det du har på överenskommen tid utan att värdera, ändra eller stryka.
  8. Fortsätt skriva.

Nyförälskad-i-mig-själv

På FB finns gemenskapen kvar. I ord och bilder behåller vi den magiska känslan.

Besatt av orden stannade jag vid datorn, avstod från Mejeriet. De stannade utanför mitt fönster på vägen hem - och i handling visade de att det var ok att följa sina egna behov.

Besatt av orden stannade jag vid datorn, avstod från Mejeriet. De stannade utanför mitt fönster på vägen hem – och i handling visade de att det var ok att följa sina egna behov.

På FB hänger jag mer än jag borde – i gruppen – i den magiska energin. Uppdaterar min profilbild för att minnas just den stunden och känslan när jag fick vara med även när jag drog mig undan.

Inser att det är en avgörande livshändelse, det som hände på Capella. Plockar fram min skrivbok, letar upp flödesskrivandet från just den stunden.

“Här kunde jag se att utmattningen inte berodde på att hon gjorde fel – nej – högkänsligheten gjorde att hon tog in all omgivningens dåliga energi – just pga att hon var högkänslig. Plötsligt insåg jag att det var samma sak för mig. Arbetsrättliga tvister, klienters ångest, familjerelationer. Vilken styrka jag hade som orkade så länge. Här och nu inser jag att jag just nu – just i denna stund – började älska mig själv i hjärtat – på riktigt – att jag kan se på mig själv med beundran – med stolthet. Åh – jag skulle vilja dela detta jättetack med alla här – men det får bli i ett blogginlägg som jag delar i den nya FB-gruppen. Nu behövs all min energi till skrivande. Sakta förvandlas jag till ett kärl igen. Ett kärl som fylls med berättelser. Redan har det kommit två så starka scener som jag aldrig hade kunnat tänka ut – återigen finns känslan av att vara klar – att boken bara ska redigeras nu. “

Tack Bob!

De här dagarna har jag förstått hur mycket förra årets Capellagården betytt.

Då var det känslodiarée. I en kundalinimeditation var det som om hela mitt inre tömdes och jag minns hur jag stampade ner all gammal skit i golvet. Hoppade på den.

I en “på-nytt-födelse” släppte allt och jag fick djupa insikter om nära relationer. Skrattade och grät om vartannat. Kanske hade jag förväntat mig samma reaktioner i år – men det är ett helt annat lugn i mig.

Det händer något magiskt här på Capellagården när du och Tove håller skrivkurs. Vad det är kan jag inte förklara – men det har hjälpt mig tillbaka till livet.

Capellagården 2017

Jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva några blogginlägg, att jag skulle spara orden till mitt bokprojekt, att allt överflöd kommer när vi flödesskriver. Men jag saknade bloggen. Den är en del av mig – som en vän som alltid lyssnar.

Capellagården

Så nu sitter jag här med datorn när de andra jobbar med skrivövningar.

Förra året drabbades jag av känslodiarée. Men i år är det ett lugn – en fridfullhet inuti mig. Jag känner skillnaden och njuter av den. I flödesskrivandet är orden annorlunda.

“Jag ska passa på att tacka Bob idag. Berätta hur mycket första Capellaveckan betydde för mig. Berätta om vilken enorm skillnad som känns i min kropp. Hur förra året skalade av.” 

Den sista meningen är knappast läsbar. Just då sa Bob att vi skulle övergå till att skriva ett tackmail till någon.

Rosengården i Vickleby, Capellagården

Nu ska jag bege mig till Rosenträdgården och skriva, försöka hålla mig ifrån bloggen. Vid tillfälle blir det fler bilder från morgonpromenaden på instagram – men i första hand är jag här för att skriva på mitt bokprojekt. Just nu är det Gullichs-Anna jag försöker hitta.

 

Botaniska trädgården i Lund

När jag läste anteckningarna från skrivkursen 2014 insåg jag att ÄNTLIGEN tar jag skrivandet på allvar. Och det är tack vare Helena Hansen – min lektör!

Kungshuset i Lund

Kungshuset i Lund

I april skrev hon så här om mitt synopsis:

“Fundera på i vilken ordning du ska introducera de olika karaktärerna. Det här är en viktig fråga. Ofta är det bra att introducera huvudpersonen (i det här fallet Marit) först – och där efter introducera protagonisten/erna. Fundera därför på om du inte ska berätta om Marit innan du berättar om Länsman. (Fundera på vilken karaktär som är viktigast av dem. Jag tänker att det är Marit.) Du bör även ha ett första kapitel som hugger tag i läsaren och skapar spänning kring Marit/huvudpersonen som karaktär (se mer nedan).”

Det bästa med en lektör är att orden får sjunka in i sin egen takt. De enda deadlines som finns är mina egna.

IMG_1187

Sedan jag skickat en ny “Början” var väntan lika lång som på jultomten. Söndagen den 28 maj fick jag det 7 sidor långa utlåtandet plus min text med massor av kommentarer. Så här löd sammanfattningen.

“Sammanfattningsvis har du en väldigt bra och välskriven text som fungerar fint som ett första kapitel. (Fundera dock på hur långt det första kapitlet ska vara – och om du här ska ha med informationen om Lars.)

Du har till exempel med flera konflikter (exempelvis naturen vs. människan, människan vs. de övernaturliga väsen som finns samt konflikterna som finns i relationerna mellan människorna). Den farliga stämningen samt temat häxeri löper även som en röd tråd genom texten – och även detta har du lyckats alldeles utmärkt med.

Dessutom har du en mycket spännande story, där du skriver till exempel om mens, vilket kommer in som en bra överraskning i texten. Även mötet med Hans och Lissle-Mats är ett inslag som höjer textens spänningsnivå – fundera dock på hur du (eventuellt) skulle kunna höja spänningsnivån ytterligare här (till exempel genom att infoga någon/några fler meningar innan du avslöjar att Marit ser en röd kalufs.)

Vad du skulle kunna fördjupa är gestaltningen i textpartiet som börjar med ”Det sades att …”, alternativt korta ner stycket något. På så sätt skulle detta textparti hänga bättre ihop med den övriga texten som är mycket väl gestaltad. (Därmed inte sagt att man inte också kan ha med återberättande partier. Se därför detta som ett förslag.)

Du skulle även kunna se över strukturen (se under Struktur) i början av texten, så att början av kapitlet inte blir för tungt av för långa miljöbeskrivningar. Här tror jag det skulle fungera bättre om du varvade storyn om mensen med miljön. Fundera även på var kapitlet slutar. Försök göra en spännande avslutning där det finns ett driv framåt efter att läsa mer. (Se förslag på var du skulle kunna avsluta under Struktur).

Språkligt tycker jag verkligen att du hittat den magiska tonen, som jag tror du strävar efter. Anledningen till att du känner dig tveksam tror jag är att du läst/arbetat med texten för mycket/under för lång tid, så att du själv blivit ”blind” för det språkliga i din egen text. Lita på dig själv och din stora förmåga – jag tror den prosalyriska stilen kommer automatiskt när du skriver – och även denna spännande stil korresponderar mycket väl med textens tema. Fundera dock på hur ålderdomligt språk, eller rättare på hur ålderdomlig du vill att meningsbyggnaden ska vara. (Kanske behöver du, på vissa ställen, skriva i modern, rak ordföljd?)

Se dessa små förslag på förändringar som just förslag. Med exempelvis lite varsam omstrukturering tror jag kapitlet – som redan är väldigt bra – skulle blir ännu mer spännande och stringent.”

I går tog jag buss och tåg till vårens Lund. I läsesalen på UB1 hittade jag fokus för omarbetning. Det bästa med Lund är trots allt timmarna med Dottern. Den här gången valde vi att promenera till Botaniska trädgården. Vilka rhododendron!

Läsa

På Facebook är jag med i gruppen “Historiska romanförfattares gille”. Idag ställde Kris Kite Stenmark frågan:

“Finns det någon historisk roman som påverkat er? Som sporrade er att skriva? Eller inspirerat er till något annat?”

Min mellanstadielärare hette Torsten Malmgren och var även skolbibliotekarie. När min mor klagade över att han lånade ut för många böcker till mig sa han att det var bättre att jag läste böcker än läxor.

Alfred Hitchcock var min favoritförfattare. Särskilt minns jag böckerna där han samlat spökhistorier.

Torsten Malmgren föreslog att jag skulle läsa Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf. Den fanns inte på skolbiblioteket – så jag fick gå till Tomelilla kommunbibliotek.

Torsten Malmgren älskade historia, precis som jag. På svenskan brukade vi ha högläsning ur en antologi med historiska berättelser. Stjärnornas kungabarn av Zackarias Topelius väckte mitt intresse. Efter att ha läst det mesta av Selma Lagerlöf och en del av Strindberg frågade jag efter Topelius triologi. De fick hämta den ur förrådet. Den var skriven på gammelsvenska – men jag tog mig igenom den. Många år senare hittade jag verket på en loppmarknad. Den står i bokhyllan, men jag har inte läst den igen.

På skrivkursen för Mats Söderlund och Susanna Alakoski fick vi frågan vilken bok som påverkat oss mest. Spontant svarade jag Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf.

Något ämne att skriva om har jag inte letat efter utifrån de böcker jag läst. Vid mitt första besök i Älvdalen var det protokollet som fann mig. Frågan har snarare varit vad jag ska göra av detta fantastiska material.

Trädgårdstankar

I september 2014 gick jag skrivkurs för Mats Söderlund och Susanna Alakoski. Fortfarande går jag tillbaka till mina anteckningar.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

“Svinalängorna tog 13 år att skriva. Skrivkurser, nattsömn. Avgörande var envisheten och disciplinen att vägra sluta.”

“Observatoriet, 2013, tog 10 år att skriva. De första raderna skrevs 2001.”

Orden tröstar när det känns som om jag hela tiden går tillbaka, ändrar, fördjupar. Gång på gång intalar jag mig att jag är sjukskriven, att skrivandet är min terapi.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

När jobbiga saker händer är det skrivandet jag flyr till, som jag förr flydde in i arbete. Det får mig att slippa tänka, slippa vara i smärtan. Fortfarande klarar jag inte av att tänka tillbaka, men jag bearbetar genom skrivandet. Känslor som smärtar, som när människor pratat skit, kan jag bearbeta genom Marit. Om henne påstods det att hon varit i Blåkulla. De mörka ögonen som förföljer mig i mardrömmarna placerar jag på Pastor Elvius. I en annan värld klarar jag av att möta dem.

“Det är fruktbart att kunna bottna i den känslan du beskriver.”

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Den mesta tiden tillbringar jag i trädgården. Tankarna på Marit får landa, jag bearbetar mitt förflutna. Men ibland händer det att jag faller handlöst ner i gropen. Det är så svårt för omgivningen att förstå min sjukdom – ja, även för mig själv. Läkare och psykologer har förklarat att jag är så tömd på energi att jag inte har de reserver som behövs för att klara jobbiga situationer. Jag överreagerar, och tömmer mig på den lilla energi jag har. Då är Älvdalen min tillflykt. Det är där jag hämtar kraft, flyr in i 1600-talet, lever genom Marit. Den 7 juni åker jag. Den här gången ska jag bo i Britas koja.

“Att slutföra ett projekt kräver jättemycket.”

Det är bara att acceptera – jag är inte där. Jag är inte heller redo för några långa skrivutbildningar. Susannas råd att gå kurser på Folkhögskolor har jag följt. I snart ett år har jag längtat tillbaka till Capellagårdens magiska stämning. Den 25 juni är det dags.

IMG_1165 2