Present till en 23-åring (testar att vlogga – del 4)

Utsikt i slutet av korridoren

Vad köper man i 23 års present? Ännu en pinal som ska ta plats i skåpen? Jag tog fram smyckeskrinet och packade in guldhjärtat jag fått av min farmor o farfar i doppresent. Kanske går mitt miljöengagemang till överdrift, men jag tar tillvara omslagspapper och återanvänder. Dottern konstaterade att jag nog råkat använda ett julpapper.

Havets närvaro

Det viktiga är inte tingen vi ger utan tiden vi delar. Två hela dagar tillbringade vi tillsammans, njöt av vällagad mat och vackra vyer (mer kommer du kunna se i vloggen).

Det bästa var ändå Torekovs Warmbadhus. Vilken byggnad!

Ett hus med anor där linoljefärg är ett krav.

Vi fick veta att huset byggts av virke som flutit iland från förlista skepp. Här har det erbjudits SPA-behandlingar sedan 1876 (fast då hette det warmbad).

På ovanvåningen sjönk vi ner i vilstolarna medan badvattnet förbereddes.

Warma bad i anrika behandlingsrum

I Dotterns behandling ingick skrubbning.

SPA-behandling på naturligt vis.

Djupare och djupare sjönk jag in i avslappning medan lavendel och citrondoften fyllde rummet. Hit återvänder vi gärna, både för de anrika lokalerna, atmosfären och behandlingarna.

“Tången är rik på på mineraler, spårämnen, vitaminer och alginater, en polysackarid som finns hos brunalger, som tillsammans med det varma badvattnet öppnar hudens porer och mjukgör och återfuktar huden.
Tångbad anses också ha goda effekter som tex att lindra värk och öka blodcirkulationen.”

Citat från Torekov Warmbadhus hemsida

Utsikt från behandlingsrummet.

Inlägget har gjorts i samarbete med Torekov Warmbadhus.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern. Sedan är det bara att klicka “Nästa”.

Soluppgång vid Hovs hallar (testa att vlogga – del 2)

“Promenad – skulle snarare säga klättring”.

Det var en märklig känsla att ha Dottern som lärare. Men när hon föreslog att jag skulle videoblogga fick hon ju också arrangera två dagars work-shop för mig.

Fotografera och filma splittrar mitt fokus.
Bild: Cissela Larsson

Efter att ha kollat första dagens filmer behövde jag träna på att hålla tyst när jag filmar. Vad passade bättre än en morgonpromenad ner till havet. Promenad och promenad. Dottern menade att det snarare var klättring.

Har alltid beundrat hennes bilder. Hon har ett medfött estetiskt sinne som hon fortsatt utveckla.

Fortfarande är det mycket i min hjärna som inte funkar. Jag var så upptagen att leta efter stigen att jag tappade orienteringen.

“Men kan vi inte bara gå upp här”, försökte Dottern gång på gång.

“Nej, jag vet att det är här någonstans sa jag och stövlade på.” När jag så småningom vände mig om var hon borta. Hjälp! Jag ropade, men det enda som hördes var fiskmåsarna. Längs stigarna sprang jag tillbaka. hade det hänt något. Svetten rann längs ryggen. Då ringde telefonen. På displayen såg jag att det var Hon.

“Var är du?”

“Vid restaurangen …”

När tystnaden bryts av flyende fiskmås.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern (sedan är det bara att trycka “Nästa”.)

Cykla på Bjäre (testar vlogga del 1)

Fördelen med en mittmotor är att du får mer fart om du trampar hårdare, dvs mer cykelkänsla. Om du har svaga knä kan det vara en nackdel.

Med vindruta prickig av dimma bestämde Dottern och jag att cyklarna fick vänta. Istället stannade vi till på Troendtorps toffelfabrik. Bilburen är det lättare att handla – och det blev vars ett par flip-flop.

Skeppshults elcyklar slår du till bak på batteriet.

Det småregnade fortfarande när vi parkerade bilen utanför Salomon krog för att testa deras lunchbuffé. Rostad blomkål, rimmad lax, rödbetorna, broccolin – allt utom dessertbuffén var som på söndagarna. Salomon krog fortsätter vara min favoritrestaurang.

Med pil upp och pil ner reglerar du hur mycket motorhjälp du vill ha. Med knappen ovanför “pil upp” manövrerar du panelen så att du kan se hur långt du kört, max hastighet etc.

Vi filmade och filmade med min mobil så jag glömde alldeles bort att fotografera. Förhoppningsvis har vi istället material för vlogg nummer två.

När vi kom fram till Hovs Hallar tittade solen fram. Vi checkade in och lastade ur el-cyklarna. Dottern är inte så cykelvan och fick testa en Batavus Stratos medan jag cyklade Skeppshult Cyk-el med mittmotor. Vi rullade ner till Kattvik, letade mysiga café i Båstad och var tacksamma för elen när vi cyklade uppför Sinarpsdalen och vidare till kyrkan i Hov.

Det blev ingen badtunna i kväll – däremot långa samtal i restaurangen över en trerättersmeny medan solen gick ner. Än en gång levererar Hovs hallar i topp-klass, god mat, oslagbar miljö, sköna sängar, gratis bastu och badtunna. (Här hittar du en länk till listan över hotell som finns med i vloggen.)I morgon ska jag försöka både fotografera och filma :).

Dagens cykling

3,3 mils cykling – Hovs hallar – Kattvik – Båstad – Sinarpsdalen – Salomon krog – Västra Karup – kyrkan i Hov – Hovs hallar.

Länkar

Mer om elcyklar

Inlägget har gjorts i samarbete med Jönssons cykelaffär och Hovs hallars hotell och konferens.

Kungsvägen till Markaryd 8,2 mil

Även om SMHI inte alltid har rätt så försöker vi följa väderprognoserna när vi lägger upp cykelturerna. 18 grader i Örkelljunga och 8 i Ystad enligt SMHI. Då är valet lätt.

Efter flera frusna helger ville vi ha maximal vårvärme och valde att ta bilen till Örkelljunga.

Vi tog bilen de 3,5 milen till Örkelljunga för att få möjlighet att pröva nya vägar. Vid Pinnån stannade vi och läste om det gamla järnbruket.

Även om SMHI lovade 18 grader hade vi svårt att föreställa oss hur varmt det var. Först åkte mössorna av, sedan jackorna. Vantarna jag valt var alldeles för varma.

Redan innan vi lämnat Örkelljunga öppnade jag dragkedjorna på byxbenen och knäppte av ärmarna på cykeljackan. Lika varmt som på Teneriffa i januari.

Det var min älskade som tagit fram målet (Gränsbygdens köpcentrum utanför Markaryd), men det var jag som valde bland småvägarna. Och vilka fantastiska vägar vi hittade!

Här gick riksgränsen mellan Sverige och Danmark fram till 1658.

När Kungsvägen kom till vet man inte. De första människorna följde djurens stigar. Djuren följde vattendragen. Så småningom blev det en väg som slingrade naturligt mellan stenar och höjder. Fram till slutet av 1700-talet var Kungsvägen huvudförbindelse mellan Stockholm och Hamburg (enligt Vägverkets program från sidan 5 och följande där jag hämtat samtliga citat).

“Det är en månghövdad och brokig skara människor som dragit fram på den gamla vägen under tidernas lopp. Utom väldiga transportkolonner och de talrika svenska och danska krigshärarna på upp- och nerväg skymtar ett myller av alla slags resande: bönder på väg till eller ifrån köpstäderna i Skåne och Halland, kronans kurirer och postryttare, utländska affärsmän och sändebud, järn-, timmer- och kalkkörare, jägare med skinnpackar på ryggen, hojtande oxfösare med långa kavalkader av kreatur, skolpiltar och studenter med stora matknyten i kärrorna, gesäller och vaganter, hederligt folk och suspekta individer. Här såg man ej sällan kungar och prinsessor i tunga karosser med sexspann”.

Ur ”Askenäs säteri i Sunnerbo” av P.G. Vejde

Vägen längs Vita sjö, Svarta sjö, Fedingesjön och Köphultasjö var helt fantastisk.

Det är svårt att föreställa sig hur arméer marscherat här genom dessa trakter.

“Den 14 februari 1644 bryter den svenske härföraren Gustaf Horn i spetsen för 8000 man fotfolk och 3000 ryttare in över gränsen mot Skåne. Folket i Fagerhult och Örkelljunga söker hejda framfarten genom att spärra vägen med bråtar och förhuggningar, men svenskarna forcerar hindren och intar Helsingborg tre dagar senare.”

Kungsvägens historia är spännande“Den 23 oktober 1676 drar Karl XI fram längs samma uråldriga väg. Kungen anför c:a 12000 soldater på marsch mot återerövringen av de sydliga landskapen som blivit svenska efter freden i Roskilde 1658. Den samtida prästen i Kågeröd, Sthen Jacobsen, skildrar hur de utsvultna svenskarna roffar åt sig alla kreatur från Fagerhultsbönderna, som sätter sig till motvärn och börjar skjuta på soldaterna. ‘Så började snapphaneriet först i Fagerhults socken’.”

Två gigantiska träd omslingrade som ett förälskat par – en bok och en ek

“Ända in på medeltiden red eller vandrade de resande på vägar som inte var röjda i någon större omfattning. Först på 1500-talet började vägarna förbättras. Det var viktigt för statsmakten att vägarna var så utbyggda att härarna kunde medföra tross och artilleri. Byggande och underhåll av vägar och broar ålåg häradet, som fördelade skyldigheten på häradets bönder efter gårdarnas storlek. För broar gavs tillstånd att avverka ek, som annars tillhörde kronan. I mitten av 1600-talet reglerades gästgiveriväsendet. Fri skjuts avskaffades, men kronoskjutsen som innebar att bönderna måste svara för trupptransporter mm och den fria kungsskjutsen som gällde hela hovet fanns kvar. Utmed de större vägarna skulle finnas gästgivargårdar ungefär varannan mil. Gästgivaren skulle i första hand använda egna hästar men också de närboende bönderna var skyldiga att mot fastställd ersättning ställa hästar till förfogande för de resandes färd till nästa gästgivargård.”

Vilken sommarvärme. Årets varmaste dag!

1620 inrättades ett postkontor i Markaryd – det var Sveriges andra (det första fanns i Stockholm). Markaryd var den sista svenska utposten innan Danmark.

“Här ägde det enda kurirbytet rum på den ordinarie postrutten Hamburg-Stockholm. Postkurirerna red åtta mil per dag, vilket innebär en veckas befordringsgång från Stockholm till Markaryd, enligt ordinarie tidtabell.”

Ännu en vacker vy vid sjön väster om Markaryd.

“Gästgiveriet i Markaryd är belagt sedan 1590. Det bedrevs på olika gårdar i byn. I dag finns ingen byggnad kvar som kan anknytas till det gamla gästgiveriet, men det tycks ha varit ett av de bästa värdshusen på vägen från Helsinborg till Stockholm. Bland de 30-talet reseskildringar från 1500-talet och t o m 1800-talet lovordas Markaryds gästgivargård allra mest av den danske historikern Christian Molbech i samband med hans resa på Lagasti- gen 1812.

Han skriver:”Jag fann här ett gott och ordentligt värdshus, artigt folk, snygga och renliga rum med kakel- ugn, god uppassning och goda sängar. Dessutom smakade middagen förträffligt och allt detta för mycket gott- pris.”

Tyvärr har Gästgiverierna ersatts av pizzerior och gatukök, men i Gränsbygdens köpcentrum köpte vi tomater och prinskorv. Dessutom hade vi ju vår nödproviant.

Det enda som saknades var söndagsöppna restauranger.

“Så länge riksvägen endast nyttjades av hästdragna fordon ansågs den lagstadgade bredden av 10 alnar (c:a 6 meter) vara tillräcklig.” 

En perfekt bredd för cykling 🙂

 

Kungsvägen hamnade överst på vår topp-lista över bra cykelvägar.

Dagens cykling

Vi började i Örkelljunga och följde Fjärilsleden till Åsljunga. Efter kyrkan svängde vi vänster mot Vemmentorp. Bra underlag och nästan inga bilar.

Från Vemmentorp följde vi skyltar mot Skånes Fagerhult, genom Höjaholm förbi Vita sjö och Svarta sjö.

I Skånes-Fagerhult följde vi Fedingesjön mot Healt, förbi Köphultasjö, Hannabadsjön upp till Markaryd. Den gamla Kungsvägen är verkligen värd att cykla. Bra underlag, fina vyer, härligt slingrande.

Vi cyklade bredvid järnvägen upp till kyrkan utanför Markaryd. Där följde vi vägen till Örnafälla. Även den en väldigt vacker väg som går längs med Lagan. I Råstorp gjorde vi en paus och besökte Gränsbygdens köpcentrum och intog nödproviant innan vi vände söderut (skyltat Hishult). Vägen var bred, rak och väldigt tråkig. I Tormansbygd tog vi vägen till vänster och följde härligt slingrande skogsvägar genom Månstorp, Örnalt och Trottatorp. I Trulsabygget svängde vi vänster och kom tillbaka till Fedingesjön där vi återigen följde Kungsvägen (samma väg som vi åkt norrut tidigare).

I Vemmentorp höll vi till höger, väster om Vemmentorpasjön genom Svinstorp, Bjärabygget och rullade ner till Örkelljunga.

8,2 mil

Vi mötte 26 cyklister och såg nio citronfjärilar.

vlogg

Dottern föreslog att vi skulle börja videoblogga. Sagt och gjort – här är första filmen.

Påskcykling 2018

Hovs kyrka

Hemma igen efter fyra dagars cykling – totalt 24,2 mil. Nu ska jag renskriva mina dagboksanteckningar och länka till ställen vi besökt.

Porlande vårbäckar

Skriv gärna en rad om hur dagboksanteckningarna från cyklingen kan förbättras.

Klarblå himmel och spegelblank sjö

Bjärehalvön är min favoritdestination för cykling i Sverige. Många små vägar med bra underlag och massor av anledningar att göra stopp för att besöka butiker eller matställen.

Rössjön är mindre än Västersjön men lika vacker.

Här hittar du det första inlägget från påskcyklingen. Sedan är det bara att klicka dig vidare genom att trycka “Nästa” överst till höger på sidan.

Förslöv – Margretetorp – Hjärnarp – Västersjön – Munka Ljungby – Åstorp – 6,9 mil

Prisvärt boende på landet

På Airbnb ingår inte frukost. Nödprovianten gör cyklingen flexibel, den här gången kom den väl till pass som frukost.

Det händer att löst knutna skosnören fastnar i cykeln.

Redan klockan nio satt vi på sadlarna. Inte ett moln på himlen och vi rullande ner mot Förslöv och sedan vidare till Margretetorp.

Vilken utsikt ut över Skälderviken.

SMHI:s vindriktningsprognos stämde och vi hade vinden i ryggen.

På cykelkartan är kyrkor utsatta – de hjälper oss att hitta rätt väg.

Klockan 9.45 stannade vi utanför Margretetorps gästgiveri och hann med en rejäl frukost innan vi fortsatte mot Hjärnarp och Arons ICA-affär där vi provianterade fler clementiner.

På Margretetorp Gästgiveri åt vi hotellfrukost

Vi följde skylten mot Västersjön och sedan konstmarkeringen fram till Bertil Englerts paradis nere vid sjön.

Tankeväckande konst hos Bertil Englert

Via tidningsartiklar och urklipp fick vi del av Bertil Englerts djupa engagemang för miljö och fred. Daggmasken är ett återkommande motiv som symbol för kretsloppet.

Skulptur vid Västersjön

Även utomhus fanns det flera skulpturer.

Asfalten övergick till grusväg. Trots den tidvis blöta vägen var cyklingen helt fantastisk. Alla dessa vårbäckar!

Grusvägar invid Västersjön

Det är sällan man kan cykla så nära vattenkanten.

På sina ställen var underlaget sugande och blött.

Invid den porlande bäcken njöt vi av solen och clementinerna.

Varmt te med vantarna som sitt-underlägg på en stubbe.

Halv fyra kom vi fram till Santanas kök. Alltid lika bra service och god mat.

Santanas kök i Åstorp fick avsluta vår Påskcykling

Dagens cykling

6,9 mil i strålande solsken med solen i ryggen. Kan det bli bättre?

Vi mötte 17 cyklister och såg 7 cyklar parkerade utanför butiker vi besökte.

Laholm – Salomon krog – Segeltorpsvägen – 5,3 mil

Laholms stadshotells fasad imponerade

Grå himmel och vind från nordost. (Här hittar du mer info om Stadshotellet i Laholm.)

När man cyklar långt kan man unna sig att äta vad man vill.

På torget i Laholm stannade vi och gick in på Conditori Cecilia. Vilka väggmålningar! De ledde till många skratt.

Vackraste toaletten?

Verken hade utförts av Kirke, som tydligen hade utfört bilder lite här och var i Laholm.

Laholm

Väggmålning på Conditori Cecilia i Laholm

Genom Laholm slingrar Lagan och längs den går leden Hallands inland som är skyltad.

Kraftverken längs Lagan byggdes på 30-talet.

Det är en av våra favoritleder. (Här hittar du ett inlägg från förra gången vi cyklade längs Lagan.)

Här tar du av om du följer leden Hallands inland

Här kan du läsa mer om Karseforsens en gång så vilda vattenfall. 

En magisk plats – det är svårt att tänka sig hur det såg ut innan kraftverket.

Den här gången lämnade vi cykelleden efter Karsefors och cyklade mot Ysby och Ränneslöv. Vägarna hade en perfekt sträckning så att vi slapp de kalla vindarna i ansiktet.

Vintertid har vi en termos varmt te med oss. Skönt med värme inne ifrån. Busshållplatser har ofta bänk och välkommet vindskydd. 

Tänk om det hade funnits en nationell skyltning av cykelvägar så att man slapp cykla i den värsta biltrafiken. Ofta finns det småvägar genom villakvarter som är betydligt trevligare. (Nästa gång vi är i Östra Karup ska vi försöka hitta en väg genom villa-kvarteren istället för att ta den väg bredvid den hårt trafikerade bilvägen. Billjudet tröttar.)

Utsikten från Lya ochut över Laholmsbukten var hänförande. Tänk då hur det är när himlen är blå.

Vi valde småvägar upp till Lya, vackert slingrande och nästan bilfria. Efter Lya bar det av neråt – vackra vyer, porlande bäckar och inte en enda bil. Här kommer vi cykla igen.

När vi kom ut på vägen mot Grevie hade jag tänkt att vi skulle svänga höger för att cykla genom Sinarpsdalen upp till Salomon hög, men min livskamrat trodde på bilvägen upp över Hallandsåsen och sedan vägen till Grevie. Kattegattledens branta backe upp till Salomon krog är nu omdöpt till “Ilskans väg”. Och den ilskan behövde jag för att ta mig upp dit i motvind. Nästa gång kommer jag köra mina egna vägar så får vi ses vid målet. 🙂 (Som tur är går min ilska över lika fort som den kommer.)

Bästa buffén hittar du på Salomon krog. Lagat från grunden med bra råvaror – och vansinnigt gott!

Än en gång imponerades vi av buffén på Salomon krog. Ingen buffé jag ätit slår denna. Sju sorters sill, två sorters lax, skaldjurstårta som slår det mesta. Många sorters sallader, rostbiff, skinka. Fastän jag inte tog om av en enda rätt och inte ens provade alla rätter var jag proppmätt redan innan dessertbuffén.

Ingenstans får man desserter som de här. Priset är oslagbart (195 kr/person).

Återigen berömde vi den ansvariga kokerskan.

“Jo, vi använder bra råvaror och så tycker jag att det är så roligt att laga mat.”

Det märks! Redan längtar jag till nästa besök.

Även på Salomon krog finns det möjlighet att bo. Här från en av deras Logder som kan passa om man cyklar ett helt gäng.

Det började bli dags att boka ett boende för natten. Vi lärde oss att inte lita på booking.com. Istället letade vi på airbnb och hamnade på Segeltorpsvägen för 500 kr/natt för egen lägenhet med pentry.

Nerförsbacke hela vägen ner till Segeltorpsvägen.

Dagens cykling

5,3 mil – och vi mötte bara fyra cyklister.

Cykelleden Hallands inland fram till Karseforsen. (Bra underlag och nästan ingen trafik.)

Småvägar från Ysby via Ränneslöv ner till Hasslöv. (Bra underlag och begränsat med trafik.)

Väg 115 – delvis cykelbana invid vägen. Vi cyklade upp bland husen när cykelbanan plötsligt upphörde.

Efter att ha kört under motorvägen kämpade vi oss upp för Hallandsåsen till avtagsvägen mot Lya. Supertråkig väg med motorvägens trafik vinande i öronen. (Nästa gång ska vi leta småvägar i villakvarteren.)

Vi följde Baramossa-Lyarundan förbi Johannessons kläder.

Hovshallar – Laholm – 4,1 mil

Utsikt från fiskbutiken vid Hovshallar

Det blåste kalla vindar från nordöst och första stoppet gjorde vi redan efter några hundra meter i fiskbutiken där vi provianterade rökt sill och lax.

Litet och genuint med massor av lokala kunder.

Från Hovshallar räknat tog vi den andra vägen till vänster, höger i en fyrvägskorsning och sedan första till vänster. Bra underlag och väldigt lite trafik. Vi gav vägen full pott för det fina underlaget och de vackra omgivningarna.

Bäckagårdens Café frestade med enorm kakbuff’é

Älskar att vandra runt i växthusen på Bäckagården eller att beundra blomsterarrangemangen i Orangeriet.

Sedan kom vi ut på väg 115. Det var ett misstag – massor av bilar. Är det något som förstör cykelupplevelsen så är det biltrafik. Vi tog första vägen till vänster och hamnade i en trevlig outletbutik för tofflor. Aldrig har jag sett så många färger och modeller. Plats på cykeln fanns det inte för tofflor – men jag var tvungen att pröva.

Aldrig sett så många olika toffelmodeller som här.

Troentorpsclogs på Bjäre är Sveriges största outletbutik för tofflor med priser långt under nätpriserna. Försäljning sker till hela världen med flera unika modeller för varje land. Just nu fanns det en toffel i butiken som annars bara säljs på den japanska marknaden berättade den trevliga säljaren. Vi stannade en bra stund inne i värmen och diskuterade allt från hur svårt det är att hitta folk som vill jobba till toffelmodeller.)

Praliner och glass såldes bredvid.

I samma byggnad låg även Bjäreglass där vi var tvungna att köpa praliner som färdkost.

Vi följde vägen och hamnade i Kattvik efter en riktigt härlig nedförsbacke. Att följa vägen längs havet till Båstad är alltid en upplevelse.

Matpaus i Båstad

I Båstad cyklade vi ut på bryggan till Kallbadhuset och åt vår proviant i lä medan vi diskuterade den fortsatta resan.

Receptionisten på Hovshallar hade rekommenderat Stadshotellet i Laholm, så vi ringde dit. Först svarade de att det var fullbokat, men när vi berättade att det enligt booking.com fanns lediga rum lovade hon att kontrollera ytterligare en gång och återkomma.

Jo, det visade sig finnas lediga rum. (Hur många bokningar missar hotellet pga dåliga bokningsrutiner?)

Dagens cykling

4,1 mil – 14 cyklister

Småvägar från Hovshallar, upp till väg 115 och tillbaka småvägar ner till Kattvik. Underbar cykling!

Cykelvägen (delvis grus) från Kattvik längs havet till Båstad. Härlig cykling även om det var tungcyklat på grusvägen.

Kattegattleden från Båstad upp till Mellbystrand – nästan bilfri cykling i sommarstugeområden.

Cykelspåret Hallandsinland från Mellbystrand till Laholm (ca 8 km). Dagens tråkigaste cykling då cykelbanan går intill en kraftigt trafikerad väg.

Hovshallar

Himlen var går och stenarna glödde i rött och rosa när vi gav oss ut på morgonpromenad.

Jag var hänförd över alla stenformationer.

Att en enda plats kan innehålla så olika stenar.

Den ena vyn vackrare än den andra …

… och det här är långt ifrån alla bilder jag tog.

Som en stor konstinstallation hade människor byggt travar tillsammans

Sten på sten över en gigantisk yta

Den ena stenen större än den andra.

Det ständigt närvarande havet

Jag har alltid gillat utmaningar

Att klättra upp på klippor är ett måste.

På klipphyllor hade folk placerat små stenar.

Lättare att klättra upp än att ta sig ner…

Isformationer

Träd som lyckas klänga sig kvar bergssprickor

Sjöfåglar och ännu mer sten

Snön låg kvar på sina ställen

Så tittade äntligen solen fram

När vi kom tillbaka brann elden. Frukostbuffén var dukad med massor av färsk frukt och färska grönsaker – det mesta kravmärkt.

Solen tittade fram och vi hann njuta ytterligare en runda i badtunna och bastu.

Hit återkommer vi garanterat!