Trädgården i Söder

Söder om logen skapas en skyddad plats av det gamla tunnelväxthuset. För några år sedan föll ett vildplommon i stormen. Istället för att kämpa mot vildskotten tvinnas de till en portal.

Efter cyklingen vilade vi i solen.

De avsågade grenarna från syrenen grävdes ner, knöts ihop och blev stöd åt ros och fjärilsbuske. Några överblivna pallar bildar uteplats för solsängarna när sommaren kommer.

Ogräsrensandet får vänta. Istället skrev jag klart blogginlägget från när vi var i Skeppshult.

I söder får akleja och förgätmigej sprida sig. Gräset rensar jag med maskrosjärn. (6 maj 2018)

Och surfade omkring på instagram medan jag funderade över vad jag vill med livet. Jag gillar verkligen att skriva – men …

Och jag älskar att filma när vi cyklar och sedan återuppleva cyklingen genom filmerna Cissela klipper. Men kan det verkligen bli något av det? Är det någon mening?

En gång hade jag en välbesökt blogg, men då var ämnena andra. Entreprenörskap, juridik. Och nu?

Bloggen är min terapi. Det har gått fyra år sedan jag blev sjukskriven på heltid. Först nu är jag redo att börja bearbeta den jobbigaste perioden i mitt liv. Sakta förändras drömmarna. Människor från det förgångna dyker upp igen. I vaket tillstånd är jag evigt tacksam för relationerna jag byggt upp med barnen.

En blå matta under fruktträden. Tyvärr har någon ätit upp tulpanknopparna. Det rosa saknas mig. (6 maj 2018)