Woups…

… Så blev klockan 22.50!!! Hur gick det till???

Och ingen träning i kväll heller… Det är en himla tur att jag alltid prioriterar den där halvtimmen på morgonen.

Den här veckan har jag varit dålig på att debitera tid i ärenden. Det är så mycket administrativt som tar min tid. I kväll har jag ägnat mig åt att analysera budgetar för företagen. Att beräkna de framtida kostnaderna är inte helt lätt – inte heller att förstå flödena mellan bolagen för att kunna beräkna de fasta kostnaderna per jurist.

När jag fyllde i undersökningen om timkostnadsnormen insåg jag hur dålig min timlön är om jag skulle räkna all min arbetstid. Det är verkligen dags att jag börjar ta ut marknadsmässig lön! Som det är nu är min timlön betydligt lägre än sekreterarlönen…

Ibland undrar jag faktiskt själv varför jag lägger all denna tid på att förverkliga en vision. Livet skulle ju varit så mycket enklare om jag bara hade varit en vanlig advokat… Gjort som många advokater och ägnat sig åt brottmål, inte ha någon administrativ personal.

Många äldre advokater har varnat mig – sagt att det jag gör är omöjligt. Tyvärr måste jag ge dem delvis rätt. Att ha personal är väldigt tidskrävande – och för många skulle det vara omöjligt att ha så låg timlön. (Men nu sätter jag ju mycket av tiden på nöjeskontot… jobbet är ju så himla spännande…;) )

Samdigt – det är så oerhört mycket roligare med kollegor. Egentligen kan jag inte förstå hur jag kunde arbeta ensam så länge som jag gjorde.

För det mesta älskar jag det jag gör – men det är just vid de här analystillfällena som jag ifrågasätter mina val i livet. Kanske är just detta lite av företagarens dilemma!

Advokat och företagare

Bra artikel i Dagens juridik!

http://www.dagensjuridik.se/2011/09/klart-vi-var-radda-att-ga-i-konkurs

På advokatsamfundets kurser inför advokatexamen diskuterades frågan om att vara Advokat och företagare eller Företagare och Advokat. För egen del känns det ibland som om jag är mer företagare än advokat 🙁

Jag ser precis samma brister som juristen i artikeln. Det är därför vi håller på att bygga upp en entreprenörsutbildning för jurister. När de blir färdiga advokater skall de ha fått redskapen att driva sitt egna företag under Advokatbyrån.nu

Ett steg i taget så kommer vi nog dit. Idag intressanta samtal med Caroline om hur vi skulle kunna förbättra handledningen. Förhoppningsvis skall Psykologstudenterna kunna hjälpa mig ytterligare.

Timkostnadsnormen – blanketten ifylld!

Japp!!! Nu har jag fyllt i enkäten till SCB ang timkostnadsnormen. Den kostade mig en sen fredagkväll, Josefin några timmar för att ta fram uppgifter och mig ytterligare en halv timme att fylla i… Det är mycket spilltid som företagare. Förhoppningsvis leder mitt arbete till något gott.

 

Underlag för utvärdering av timkostnadsnormens beräkningsmodell

   
 
 
Timkostnadsnormen baserades ursprungligen på kostnaderna och debiterad tid vid de allmänna advokatbyråerna. Sedan byråerna lades ned har kostnaderna i normen skrivits upp varje år för att kompensera för pris- och löneutvecklingen.

För att bedöma om timkostnadsnormens nuvarande konstruktion och nivå är lämplig, krävs bl.a. uppgifter om kostnader och debiterad tid för den advokatverksamhet som bedrivs inom rättshjälpsområdet idag. Det finns inga sådana uppgifter i befintliga register och därför har Statskontoret bedömt att det är nödvändigt att samla in uppgifterna med hjälp av en enkätundersökning.

Undersökningens tyngdpunkt ligger på uppgifter om kostnader och tidsanvändning. Frågor om exempelvis antal anställda, organisationsform och geografisk belägenhet ställs dock också, i syfte att möjliggöra en allsidig analys av de insamlade uppgifterna. Frågorna har utarbetats i samarbete med Advokatsamfundet.

Enkäten är relativt omfattande och kan vara tidskrävande att fylla i. Är Du ägare eller delägare kräver vissa frågor tillgång till uppgifter från bokslut eller årsredovisning. Vi hoppas att Du trots detta tar Dig tid att besvara frågorna. Det är frivilligt att svara men det är av stor betydelse för tillförlitligheten i vår analys att det kommer in tillräckligt många svar och att frågorna besvaras så fullständigt som möjligt.

Diskussioner i lunchrummet

… lunchrum… egentligen är det ett kombinerat kök, bibliotek, föreläsningslokal… Ska försöka få upp en bild. Lokalen är helt underbar,…

Men nu var det inte det jag skulle skriva om… behöver den här stunden att landa – få ur mig alla tankar.

Samtalen vid lunchen handlade om jämställdhet. Caroline berättade att hon blivit uppringd av en rikskänd politiker. Eftersom vi har sekretess uttalar vi oss aldrig i klientärenden. Han hade då sagt “Lilla flicka, vet du vem jag är…”

Det finns två saker i detta uttalande som gör mig förbannad:

1) Det saknar fullständigt betydelse om så självaste Obama skulle ringa. Här gör vi inte skillnad på folk och folk!!! Vår sekretess gäller oavsett vem det är som vill veta något.

2) “Lilla flicka!!!!” Hur ofta har vi fått höra det? Skulle någon komma på att säga “Lilla pojke” till en 25 årig jurist??? Mitt första arbete efter tingstjänstgöringen var på Sparbanken Syds familjerättsavdelning. Mina kollegor var inte jurister. Jag var egentligen överkvalificerad för tjänsten då jag hade hyfsade universitetsbetyg och notariebetyg. Att hitta arbete på Österlen var stört omöjligt 1994. Jag blev inkallad till min kollega för att bevittna ett testamente till en äldre man. Den äldre mannen frågade om jag fick göra sådant? (För att vara testamentsvittne måste man ha fyllt 15 år… och jag tror inte att jag såg ut som en 14 åring.) Fortfarande är jag övertygad om att han inte skulle sagt så till en jämngammal kille.

Just nu upprör de här frågorna mig. Kanske för att jag som ambassadör för kvinnors företagande blir mer observant på hur män är de som får mest media utrymme. Men gårdagens diskussioner på mentorsprogrammet Ruben gör givetvis också att jag för tillfället är mer lyhörd.

Hm… tankarna utrensade… nu åter en djupdykning i akterna!!! Just nu är det två dödsbon som ligger överst på skrivbordet.

Soluppgång

image

Himlen är alldeles röd när jag äntligen snörat på kängorna. Ångrar att jag inte tog cykeln till havet. Här skymmer alla hus det fantastiska skådespelet.

Casperfestivalen

image

Stora tårar rinner ner för mina kinder. Min morgonvana trogen surfar jag från mobilen halvvaken runt i tidningsappar och på Facebook. Hamnar som så ofta förr på Caspers minnessida. (fixar en länk senare… )

I januari 2010 trillade han ner för en trappa och bröt nacken. Han skulle ha fyllt 20 den sommaren.

Casper var en av de varmaste, goaste och klokaste tonåringar jag träffat. Hans sida på Facebook fylldes med kommentarer. Det var en märklig känsla. Som om han inte var borta.

En minnessida startades som snabbt 2000 gillade.

Fortfarande går jag in här. Det är som om Casper blivit odödlig, som om han behövs. Som om bara tanken på honom gör världen lite varmare.

Älskar att läsa om hur hans vänner berättar om vad som händer i deras liv.

På Caspers 20 årsdag hölls en fest med massor av musik. I somras följdes det upp med den första Casperfestivalen. Massor av band spelade på Garaget i Hammenhög. Unga och gamla i en skön blandning.

Jag tror Casper skulle ha gillat det.

Vi kommer aldrig att få veta var han är… Men jag mår bättre av att tänka att han är en ängel som finns överallt och kan krama om alla som behöver en kram – precis så som bara Casper kunde.

Mentorsprogram

image

Yes – Ystadståget avgår enligt tabell!

Reflektion över kvällens samtal på mentorsprogrammet Ruben. Det är härligt att höra om deltagarnas målsättningar och vägar dit.

Jag tror att det gör skillnad att avsätta tid för dessa samtal. För egen del har det fått mig att fundera mycket över balans i livet. Det är intressant att höra de andras syn.

En annan funderingar – varför är sittytan på de nya bänkarna inte vågrät? Är det någon ny ergonomisk forskning?

Var blir tiden av?

image

Unnade mig en lugn förmiddag med arbete hemifrån. Inläsning av förundersökningar. Telefonsamtal med klienter.

Lunch med väninna på Per Hälsas soliga innergård.

Brottmålsförhandling i tingsrätten. Samtal med klienten. Gillar verkligen utmaningen. Du kan aldrig lita på att vittnena kommer att säga samma sak som i förundersökningen. Det gäller att ha koll och snabbt strukturera upp vad du ska säga i pläderingen. Statisiskt sett är det ytterst få gånger tingsrätten ogillar åtalet. Ändå har det hänt mig flera gånger. Domen kommer om en vecka.

Nu sitter jag på tåget på väg till Malmö. Jag deltar i advokatsamfundets gruppmentorsprogram. Frågeställningarna och diskussionerna har utvecklat mig mycket. Idag funderingar kring målbilder.

Ledarskap

Jag springer som jag lever – precis i vattenbrynet. Kämpar mig upp genom lössanden för att komma över bryggor och fort. Väjer undan för vågorna för det mesta, men lyckas inte alltid. Skon blir våt men det hindrar mig inte att springa vidare.

Utmaningen triggar även i företagandet. Kämpar mig igenom nya projekt, går på mina nitar – men inget som hindrar mig att fortsätta. På asfalten ökar jag farten – biter ihop i uppförsbackarna – fokuserar på målet.

Morgonens ljus är bäst. 2002 gick jag i väggen  och lärde mig allt för att inte göra det igen. Just att tanka morgonljus och rörelse är de viktigaste må-bra-faktorerna för mig.

På löparrundan blir tankarna så klara. Kravspecifikationer för ny personal formuleras, vackra meningar som jag vill skriva i bloggform, tankar kring ledarskap och lösningar i ärenden. Rundan blir längre än jag tänkt mig.

En vithårig man gör armhävningar på en bänk medan han blickar ut över havet. Arbetare monterar ner brygga 3.

Känner tacksamhet över det vi lyckats bygga upp. Reflekterar. Solens strålar bryter igenom molnen. Fiskmåsar lyfter mot himlen. Kämpar mig igenom lössanden för att ta vägen genom skogen. Så förändras ljuset. Vågorna skiftar i rött. Vänder tillbaka till vattenbrynet.

Beslutet är blixtsnabbt – utan eftertanke. Känslan styr mig och det är så jag vill leva. Närvarande i nuet – göra det som känns rätt. Därför är det ibland svårt för omgivningen att hänga med. I fredags var en sådan dag.

Känner återigen tacksamhet för alla som finns runt mig. Samtalet med Sophia igår värmer fortfarande. Hon har varit sjukskriven i många år för värk och migrän. Hon är en av mina allra bästa väninnor och jag har aldrig kunnat acceptera att hon skulle vara sjukskriven eftersom hon är en av de starkaste och godaste människor jag vet.

Sedan i våras har hon arbetstränat hos oss. Vi har försökt forma en tillvaro som passar hennes förutsättningar. I min värld kan arbetsuppgifterna anpassas efter invidividen. Min coach har försökt förklara att det inte är så det fungerar. Man ska utgå från var företaget behöver och sedan leta efter en person. Nu kombinerar jag det hela. Det finns människor jag vill jag hjälpa och jag ger mig tid och tänka efter vad företaget behöver – går det att kombinera detta?

Vi tror vi hittat Sophias arbetsuppgifter nu – och det var en annan Sophia jag mötte. En stark profesionell kvinna! En kvinna som åter har tilltro till sin förmåga att leverera något som företaget behöver. “Snart behöver jag inte gå bakom dig – snart kan jag gå bredvid dig” sa hon. Glädjen jag kände var obeskrivlig. Jag vill inte att någon ska gå bakom mig. Tänk om vi kunde skapa en arbetsplats som lyfte individen – gav var och en möjlighet att bli det bästa av sig själv – inte någon kopia av någon annan!

Utanför Saltsjöbaden möter jag Anders Nilsson – den bästa chef jag någonsin haft! Han är idag VD på Saltsjöbaden i Ystad. 2006 bjöd jag honom på lunch för att fråga honom om råd hur man blir en bra ledare. Med glädje kunde jag berätta att personalen idag berömmer mitt ledarskap. Vill verkligen ha tid att prata mer – men jag är medveten om att min kalender är väldigt fullbokad fram till mitten av oktober…

 

 

Sovmorgon

image

Klockan blev mycket innan jag kom i säng igår. Skrivande och fotograferande kan uppsluka mig totalt. Först var det bloggsvaret. Sedan skrev Carina Månsson en kommentar på Facebook som inspirerade mig till att skriva oktober månads krönika till Lev Livet.

Egentligen hade jag planerat att träna på det nya gymmet i Hammenhög i går kväll efter jobbet. Men först var det nödvändigt att jobba en timme extra..sedan behövde jag hasta till Ystad för att några brev skulle med posten. I Hammenhög töms brevlådan redan kl 17. Ytterligare en svårighet med att vara landsbygdsföretagare.

I våras gick vi över till extern server. Det gör det möjligt att själv välja arbetsplats eftersom vi har tillgång till alla handlingar genom datorn. Eftersom jag planerar lunch med en väninna i Ystad innan jag träffar min klient 11.30 bestämde jag mig för att jobba hemifrån i förmiddag. Dessutom sparar det ju miljön.

En av dagens brottmplsförhandlingar ställdes in i går eftersom ett vittne blivit sjuk. Inställda förhandlingar är tyvärr vanligt och kostar samhället stora summor varje år.

Det ljusnar sakta utanför fönstret. Tittar på bilderna från i söndags och kan känna lugnet som då fanns i min kropp. Kan säga att det tyvärr inte bor samma känsla i mig efter en intensiv dag på kontoret… Nu ska joggingskorna på och jag kan unna mig en lång runda när jag sparar en timmes körtid i förmiddag. Bra för mitt välbefinnande och bra för miljön.