Häxjakt

Ur ”Bränn häxan” av Börje Isaksson

”De flesta svenska häxprocesser hölls under andra hälften av 1600-talet. Då var Sverige ett fattigt bondeland med lite mer än två miljoner invånare. Bara 60 000-70 000 personer bodde i städer – de flesta i Stockholm som hade ca 45 000 invånare – resten fanns på landsbygden.

Sverige var inblandat i en rad krig. Trettioåriga kriget pågick till 1648. Efter det förde Sverige krig mot Polen, Ryssland och Danmark. Krigen tvingade mängder av män att lämna sina gårdar och bli soldater. Många av dem kom aldrig tillbaka. Kriget kostade också landet enorma summor pengar.

Klimatet under 1600-talet var kallt och regnigt. Följden blev många år med missväxt, svält och sjukdomar. 1649 drabbades Sverige av den värsta missväxten på 50 år. I dess spår följde hunger och svält. Många dog av svälten, man tvingades blanda bark i mjölet och försökte koka blad och kvistar att äta. I städerna växte antalet tiggare.

Krigen och svälten fick många att tro att djävulens onda makt växte. Eländet spred sig. Många skyllde missväxten och svälten på häxorna.

I Sydtyskland och Schweiz pågick häxprocesserna till långt in på 1700-talet.

Dödsstraff för trolldom togs bort ur den svenska lagen 1734.”