Ekonomiska villkor

Källa: Älvdalens sockens historia av Severin Solders del 1

1571

Åsen: 11 bönder

Loka: 4 bönder

Östermyckeläng: 22 bönder

För Älvsborgs lösen skulle varje hushåll betala en “hjälpskatt” om en tiondel av värdet på sin lösegendom. Därför upptecknades varje innehav av guld, silver, koppar, präglat mynt och husdjur. Dock upptogs inte hästarna till beskattning.

Ladugårdsbesättning i medeltal: 6 nötkreatur (ettårskvigorna medräknade), 9 småboskap (getter och får).

Älvdalens rikaste man, Länsmannen (skriven både i Kåtilla och Östermyckeläng) hade 11,5 lod silver, 3 lispund koppar, 30 mark i mynt, 14 nötkreatur, 27 får och 12 getter.(Värde 267 mark.)

Svin förekom hos några av de rikaste bönderna i Mora.

I Åsen hade Sven Larsson 11 nötkreatur och Olof Persson 10 nöt.

Minst en ko finns i varje gård, utom hos den fattigaste, Långe Peder. Han har bara två getter och två mark koppar. Hela hans lösbo värderas till 3 mark och 2 öre, medan de övriga mindre bemedlade äga för 17, 13 eller 11 mark. De allra flesta gårdarnas egendom är värderad till mellan 25 och 100 mark.

Tämligen allmän välmåga.

1627

186 bönder

1631 visitation av biskop Johannes Rudbeckius

“med räkenskapen, kyrkan, prästgården etc. stod allt väl och vackert till.”

217 hushåll.

1633

“Största delen ibland oss lida en sådan hunger, att de uti sina ansikten äro likars en död människa än som liv och anda haver”

1690-talet

“T o m prästen måste taga sitt bröd från barktallen.” Folket nödgas hoptals gå ifrån socken och söka sitt uppehälle på andra orter. Människor lågo här och där döda på marken av hunger med hötappen i munnen.