Efter Linda Ojas genomgång av protokollstext

Gulichs Anna Olsd[otter] i Loka
Framhades Gulichs Anna Olsdotter i Loka, en piga om sina 16 år, på det 17de så mycket som sedan mitt uti aprilis månad nästlidna, och såsom hon sades vara en blödig och enfaldig piga, ty handlades med henne i saktmodighet, och förmantes det hon skulle väl betänka sig, befalla sina tankar Gudi och bekänna allt det hon visste om detta trolldomsväsendet, vilket hon ock lovade göra. Frågades alltså först, om hon och Gertrud Svensdotter hava samsat sig till att båda hava ett tal?
R. Nekade alldeles.
Q. Om hon är viss därpå att hon haver varit med i detta sällskapet till Blåkulla?
R. Ja, säger sig intet hava drömt detta, utan sannfärdeligen varit med kroppen åstad, både om nätterna och dagarna, dock mest likväl om nätterna.
Q. När hon först begynte att fara denna färden, och vem henne hade till vägs?
R. Hennes farmoder Gyris Marit benämnd.
Q. Om hon minns vad tid eller huru länge sedan det är?
Anno 1662 efter pastoris uträkning.
R. Att hon då kunde vara vid pass sina 8 år, om våren, eller för midsommaren.
Berättade att Gyris Marit om en natt har kommit in, tagit upp henne ur sängen, klätt på henne, burit ut henne och satt henne på kalven, då haver hon först vaknat. Marit satt sig sedan på, bedit henne hålla uti, och därmed bar det till vägs sedan hon (Marit) talte något, det Anna då intet visste vad det var, rumpan (bona venia) föråt och huvudet efter, haver ock då sett en stor skara av slikt pack i vägen.
Q. Om hon icke undrade vart hennes farmoder ville taga vägen med henne?
R. Sade sig icke kunna tänka något, ej heller har hennes farmoder något sagt därom.

Berättar ock att hon då har farit över en kyrka, och över ett stort vatten eller sjö, där hon sade sig sånär hava fallit av, men hennes farmoder höll uti henne. Säger att hon far över ett stort fjäll, och kom till en stor gran moor varest de hava farit neder, där ock stora byggningar hava varit. Satan varit ute mot dem och burit dem in, de följt honom sedan de hade släppt kalven deras i den gräskittan som tillförende omrört är. Satan haver skurit henne i vänster lillfingret och med blodet skrivit hennes namn i sin bok, den hon sade [fol. 18v] hava varit svart inne och utan, namnet som hennes farmoder nämnt för Satan. Gjorde densamma berättelse om deras upptåg i Blåkulla såsom Gertrud, både om ljus, ljusstakar, mat, dricka, dansande etc. allenast lade detta till, att så ofta de nämnde fanen skulle de niga. Om stugan de voro uti berättar hon den vara så stor att man intet kunde se den till ände, säger att en hav. gått på golvet och tjänt. Den första gången hon var där säger hon att hennes farmoder intet var ljusstake, utan satt då vid bordet, men sedan blev hon ljusstake.
Om sin hemresa berättar hon lika såsom Gertrud. Själva resan beskriver hon med en sådan hastighet tillgå, att så snart det bär åstad vet en intet av förrän hon är där hon ärnar sig.
Säger sig hava velat tala om denna sin resa för sin fader och moder, andra dagen, men hon kunde intet, det var för henne lika såsom hon skulle strypas.
Då hon således är åstadtagen haver hon varit på Åsen, där hennes föräldrar också hava ägor, och undertiden vistas.

Något därefter haver Ris Anna ibm, Gyris Marits sonhustru, vilken haver tagit henne emot sin moders vilja med sig till sina fäbodar, Bredvadsbodarna b.de (en halv mil därifrån belägna) efter en flaska mjölk som Annas fader hade begärt av Ris Annas moder och efter de blevo där kvar i fäbodarna över natten, haver Ris Anna tagit henne med sig till Blåkulla samma natt, som var emellan en lördag och söndagen, berättar om resan såsom tillförende, och att hennes dotter Marit Matsdotter hade varit med i sällskapet. Säger att Satan haver stundom gått med en stor eldgaffel uti en kammar[e] att laga harpan, den hon berättade hava låtit mycket fageligen [sic], men nu sedan hon hade bekänt sig och vart emot sin vilja ditförder, haver hon hört i samma kammar[e] en ynklig låt, varit ett djupt hål och allestädes svart och mörkt, varit svart vatten uti den djupa gropen, och allenast en liten plats där Satan stod uppå, stoppandes med gaffeln där neder uti vattnet, men hon ingen sett.
Sedan hon hemkom haver hon varit över hela söndagen i fäbodarna och om måndagsmorgon gick hon dädan, då Ris Anna haver förmant henne att hon icke skulle säga av varest hon hade varit, ej heller bäller [sic] du hade Ris Anna sagt till henne. Säger sig fuller gärna hava velat talt om detta då hon hemkom, men hon kunde intet. Icke långt därefter, som var efter pastoris berättelse natten efter Olofsmässodagen, då hon var i pastoris fäbodar med sin morfader Gulichs Anders Larsson i Loka [fol. 19r] den där skulle resa till sina fäbodar norr om pastoris belägna till att bärga av ängar (vilken pastor tillika med dotterdottern Anna hade tagit in med sig över natten) hav[er] Marit Matsdotter på Åsen kommit till henne om natten medan hon låg hos sin morfader, väckt på henne och sagt hon skulle stå upp och följa, hade ut henne på täkten och klädde på henne, satte henne på en sadlad ko och sig framför, näst rumpan, foro sedan åstad, efter vanligheten och alla dessa tre gångerna haver hon intet fått gå ifrån dörren i Blåkulla, men Satan likväl givit henne mat och dricka, drickat haver alla dessa 3 gånger icke smakat väl. Gör ock samma berättelse som Gertrud om deras dansande, schimpande med kokspilar, såstänger och annat, säger sig ock hava hårdragits där med de andra barnen.
Medan hon än var i samma sin morfaders fäbodar, haver en gråklädder karl, som sade sig vara en präst, om en natt kommit till henne och tagit henne med sig, då haver hon tillika med honom ridit på sin morfaders fähund. När de kommo fram haver den gråklädde mannen bundit hunden i gräskittan, tagit sadeln av och burit in honom i stugan, då ock han haver lett henne ifrån dörren framom stabben, givit henne mat, men en käring (den hon mente skola vara hemma här i Älvdalen) givit henne dricka, det hon tyckte vara något bättre än det hon tillförende fick. Berättar att Satan hade satt en liten under den vänstra hennes arm emellan hull och skinn, påseendes såsom folk, vilken skulle ligga i hennes rum, och vara i hennes ställe hemma, då hon vore i Blåkulla. Säger att Satan själv hade var gång tagit ut honom och satt honom in igen. Denna gången hade ovanför.de käring fört henne hem igen på samma hund, som henne gav dricka.
Något länge därefter haver Bälter Matses hustru på Åsen, hennes farsyster Marit Nilsdotter be.d, om en natt kommit farandes ifrån sina fäbodar, gått in till denna Anna väckt upp henne och haft henne ut med sig, de följts åt bort till ett vägskäl icke långt från gården, springandes och hoppandes med kläderna upp över huvudet, bannandes och svoro, och Anna burit sig så åt som den andra efter hon så befallde henne att göra, manandes Satan föra dem åstad, på samma sätt sprungit hem igen, där då Satan hade stått hos kalven som Bälter Matses hustru hade dit med sig, havandes några säckar fulla av de saker som hennes bäror hade dragit ihop åt honom. Satan farit föråt med säckarna och de efter. Den resan haver allt gått såsom tillförende.
[fol. 19v] Om vintern därefter haver Ris Anna kommit om en natt till henne och tagit upp henne, haft henne in på sin gård där korsväg var på gården, varest de hava begynt springa omkring mot solen med upptagna kläder och medan de sprungo lärde Ris Anna henne säga att hon skulle giva sig fanen i våld både till liv och själ, sedan hava de sprungit upp åt fähuset, där Satan stod för dem med en kalv, på vilken Ris Anna först satte sig, vändandes sig efter deras vanliga sätt och Anna bakom närmare åt huvudet på kalven, Satan farit föråt upp över flögstugan [sic, tror jag] med en drög [sic, såvitt jag kan se] därpå låg några säckar fulla av de saker Ris Annas bäror hade ihopdragit, och de andra efter, dock haver Satan farit högre upp över stugan än Ris Anna. Om denna resan haver Anna intet annat att berätta än tillförende är förmält förutan det att förr än de foro åstad, satte Satan än ett litet småfolk under armen på henne där de andra satt, som han tog och lade i hennes rum förrän Ris Anna tog henne upp.
Berättar ock Anna att om så hände det något i hennes frånvaro skulle beställas, vad sysslor det då vara kunde, så beställdes sådant av det småfolk som i hennes rum läggas medan hon är borta, vilka småfolk bliva uti allt lika den person i vilkens ställe de bliva lagda. Säger ock att de talte med folk lika den person de representera.
En vecka eller 2 därefter haver Anna om en natt vaknat och tänkte sig åter åstad igen, efter hon då hade varit länge dädan, såsom hon tyckte, då haver Satan kommit in till henne, vilken hon bad hjälpa sig till vägs; strax haver han gått ut i fähuset och haft in en kalv, smort honom med vänstra aviga handen, spikat fast sadeln på honom, hon satt sig på, han farit föråt upp genom skorstenen och hon efter, sedan hon hade brukat vanliga formalier att mana honom föra sig till vägs. Berättade sig alltid hava sett hela vägen stora hopen, somliga fara dit, somliga dädan, och de som foro dädan hava mest farit högre upp i vädret än de andra, med händerna i sidan. Säger ock om någon vill smörja med högra handen, skall det intet taga lag. Då hon nu framkom, släppte hon kalven i gräskkittan och gick in med Satan, han hade henne till bords, där hon en stund satt, åt och drack, dock icke så gott som de andra fingo, men varade icke länge förrän Satan befallde henne stiga upp igen, det hon ock gjorde, stod på golvet till dess de andra hade ändat måltiden och stodo upp att dansa, då hava de intet slagits såsom tillförende.
Näst därefter haver Satan om en natt kommit till henne och väckt henne, bedit henne stå upp, det hon ock gjorde, klädde på sig och följdes åt upp i fähuset, han löst en kalv, med vilken de foro ut genom fönstret Satan [fol. 20r] föråt och hon efter med kalven den hon höll i rumpan, när de kommo till stugan foro de in genom ett navarshål på väggen som igenstoppat var med mossa, hon med kalven allt följt efter. Satan fått henne ett smörjehorn, utur vilket hon smorde kalven, hon lagt sadeln på och spikat fast honom, men förr än de foro åstad for Satan ut genom samma navarshål, Anna efter, och gingo bort till ett härbärge, där Satan tog ut en stock av väggen näst ovanför där hornet låg inne uti låren, havandes Satan ett trä, en säck och två skovlar med sig, båda hållit upp säcken, båda öst utur och när säcken var full haver Satan satt in stocken i väggen igen, sedan hava de åter farit in genom navarshål. Anna satt sig på kalven, åkallat Satan, och så foro de till vägs, upp genom skorstenen Satan föråt, Anna efter, och när de kommo utom skorstenen hade han där en drög [sic!], på vilken han lade säcken, farandes därmed fort.

Berättar också Anna sig båda dessa gånger hava märkt huru löddrig kalven haver varit, men de andra där i gården kunde intet annat se än att han var något däven och lika såsom av mycken värme i fähuset.
Därnäst haver Anna själv om en natt vaknat, stigit upp, klätt på sig, kallat på Satan, vilken haver framkommit, bedit henne taga slipkräckian att rida på gick alltså hon ut efter henne, bar henne in och Satan gav henne smörjehornet (det hon ock sedan behöll) hulpes bägge på var sin sida åt att smörja, och när det var beställt, förvarade hon hornet vid sin säng, satts sig på slipkräckian, bad Satan föra sig åstad och så bar det till vägs.
Q. Om hon icke var rädd att någon skulle taga bort hornet för henne medan hon var borta?
R. Att ingen kunde se det. När hon kom hem, gömde hon det uti en skäppa, den hon satte i fähuset upp på kluven (id est åsen). Sedan hon nu kom dit, hade varit till bords och efter måltid dansat, haver Satan tagit henne med sig uti kammaren.
Och på det man icke skulle hindra henne uti sin relation med nogare efterfrågan vad i kammaren beställdes, därav hon har kunnat bliva altererad, besparades därmed till allra sista, och lät man henne vidare uti annat continuera.
[fol. 20v] Sedan hon kom hem igen ifrån Blåkulla haver Satan lärt henne göra bäror, han tagit fram en bytta, låtit däri något mjölk, Anna öst därtill något vatten, han burit byttan i en korsväg strax vid gården, där de bägge hava begynt att röra i byttan med var sin målad kräkla, båda två bannas och svurit, han spottat däri men hon intet, så hava där omsider sprungit 4 st. bäror ut så stora som hundar större och mindre, sedan hava de gått hem igen, hon därnäst och bäror därefter. När de kommo in hava de genast sökt efter mat och varit upp i mjölkkärlen. Satan befallt henne visa dem bort till pastorem (den han kallade storljugaren) efter korn, det hon ock gjort hade de farit åstad, tagit där något rågbland, och sedan efter någon stund kommit igen med säckarna fulla, det hon haver emottagit, ropat efter Satan att han skulle komma och avhämta det som han ock gjorde.
Berättade att de sedan gömde sig under sängen, när de blevo hungriga hava de gått åstad till fäbodarna.
Under resan haver hon vist dem till länsmans fäbodar, där de skulle vara till dess Satan skulle komma till henne, vilket icke skedde på 8 dagar, där hava de mjölkat 4 kor, och när de kommo tillbaka hava de (reverenter dictum) spytt ur sig mjölken uti en skäppa, och då Satan kom om natten haver han allt detta tagit emot uti en påse och farit sin väg med.
Näst därefter haver hon ridit på en kalv till Blåkulla, allt brukat samma sätt som tillförende, haver om denna resan intet annat att säga än att hon då blev av Satan befalld till att taga pastoris kalv därnäst att rida på.
Samma kalv haver hon därnäst brukat, då han om en natt kom in och väckte upp henne, havandes kalven in med sig, allt sadlat och tillagat, befallt henne skynda sig, folket voro allt färdigt ute.
Sedan haver hon haft Gunnar Mats Larses kalv på Åsen att rida på, då haver hon farit ut genom dörren och så upp i vädret sin kos, och när hon kom tillbaka, stigit av vid fähuset.
Därnäst haver Satan åter kommit och väckt henne, hastandes på henne, det voro allt i beredskap, och sällskapet voro alltredan sin kos; den gången haver hon farit ut med kalven genom navarshålet på väggen. Och då hon kom tillbaka från Blåkulla igen, stannat utanför dörren, hon stigit av, men han ridit sin kos med kalven öster i byn.

Denna gången säger hon sig hava sett att många hava varit inne [fol. 21r] i kammaren hos Satan två och två i sänder, när de 2 gingo in att dansa, hava åter 2 andra gått in i kammaren igen.
Ibland dessa haver hon inga flera känt igen än Marit Matsdotter. Brita Andersdotter i Karlsarvet (en piga av hennes ålder) haver hon ock sett i kammaren, men icke denna gången. Denna pigans moder säger Anna också hava ridit till Blåkulla på Kettis Kerstins kalv.
Anna berättar sig också hava sett en halt kulla Anna Olsdotter på Klitten i be.de kammar. Skall vara vid Annas ålder. Säger sig ock som oftast hava sett Gertrud Svensdotter därinne i kammaren, dock icke mer än en gång som hon var länge inne.
Brita Andersdotter på Näset skall hon ock hava sett i Blåkulla, berättar att Satan har givit be.de Brita en svart bok både innan och utan, så stor som Biblia in octavo.
Resan därnäst haver Satan skaffat henne en kviga att rida på och då farit ut genom navarshålet, bekänner sig då andra resan hava varit i kammaren med Satan.
En annan gång haver hon farit till vägs på deras egen kalv, utan sadel efter kalven var liten och kunde intet bära upp någon sadel, utan brukat i det stället ett hyende [sic].
Än en resa brukat samma kalv, också med hyende.
Tredje resan också haft b.de kalv, utan sadel, dock med hyende. Därefter haver Satan kommit till henne väckt upp henne och haft med sig Kettis Hans Jönssons hund på Åsen, hjälptes åt att smörja och sadla, och så farit åstad. Hunden är satt inne i stugan vid gåten [sic, tror jag] då han kom dit, är given dricka eller ock slikt djävulskap. Satan haver sagt henne att Kitt Anders Larssons ko skulle kalva, samma kalv skulle hon därnäst rida på.
Dagen efter sedan hon kom hem, haver samma ko kalvat och natten därefter haver Anna gått i b.de Kitt Anderses fähus med sitt horn tagit b.de kalv, smort honom, mant Satan till sig, men han intet kommit utan hon sett ett hyende sig tillstädes, vilket hon haver lagt på kalven, åter mant Satan att föra sig, då bar det till vägs ut genom ett navarshål på fähusdörren, uti vilket satt en plugg inslagen, men då hon for därigenom gick pluggen ut. När hon kom till Blåkulla hav. Satan [fol. 21v] kommit ut, lett åt henne, haft henne in, och hon haft kalven med sig, vilken blev bunden vid mellangåten. Satan åter lett åt henne, tyckandes väl vara att hon hade en så liten kalv att rida på, vilken Satan haver givit dricka. Detta är hänt i fjol.
Därefter kom Satan till henne i fäbodarna, väckte upp henne, hade henne ut på gården, där en stor björn stod, han gått i fähuset efter Annas horn, smort björnen så att intet vart kvar i hornet, lade sadeln på, spikandes honom fast, och bad Anna sätta sig på, men emedan Anna var räddare för björnen än för fanen och fördenskull icke villa rida honom, tog Satan uti henne över skon, slängde henne åstad och kastade henne upp på björnen, befallandes henne hålla uti, men Anna sade kort nej, hon ville icke rida björnen, varöver Satan sticknade, sprang åt henne och slog henne i ryggen med handen, sägandes, vill du intet hålla uti? Han haver ock varit mycket vred på henne för det hon icke ville mana honom om hjälp till vägs, dock haver han omsider farit åstad och hon efter. När de kommo fram haver hon släppt björnen in i gräskittan, där de andras kalvar och kor etc. gingo, men tog icke betslet av honom, och då hon kom in fick hon intet gå längre fram i stugan än till stabben, ej heller vankade[s] då den gången för henne någon mat eller dricka, då hon nu skulle dädan igen och Satan, (sedan han hade levererat henne sitt horn igen, fullt av smörja, det han förde dit med sig) skulle taga upp björnen åt henne, ville björnen icke gärna till denna skjutsfärden mer, utan reste sig ända, begynte slå emot med ramarna, så att Satan måste giva sig undan, vilket apespel haver varat en stund, undertiden björnen lupit undan för Satan, och stundom Satan för björnen, till dess Satan omsider haver tagit till att svärja och bannas, då han på sistone fick fast björnen, ledde ut honom, fattade uti Anna, kastade henne på, och måste själv bruka Satans åkallan om hjälp till resan, efter Anna icke ville, därmed foro de sin väg.
När hon kom hem och Satan hade tagit sadeln och betslet av björnen, bar det till skogs för björnen, så att torvarna flögo omkring honom.
Q. Frågades Anna om hon någonsin hade sett en björn?
R. Ja, hon hade ofta sett björnar då hon gick vall.
Något därefter haver Anna då varande i fäbodarna, stått upp och tagit den kalven, som hon tillförende red med hyende på, ledde honom in i stugan, smorde honom, mante Satan fram med sadeln, vilken genast kom och sadlade åt henne, bad honom föra sig åstad, därmed bar det upp genom skorstenen. Berättar sig då hava varit och skavt klockor, men visste intet varest, hon med tänderna och han med kniven, hon hållit handen under, och sedan lagt [fol. 22r] det i Satans horn. Därsammastädes hava ock många andra varit, och samma syssla haft för händer, ibland andra Ris Anna och hennes dotter Marit Matsdotter etc. Sedan hava de farit in i kyrkan, genom en söndrig ruta, lämnandes deras kalvar ute, gått in i sakristian, varest en flenskallot [sic] man med stor näsa hade gått neder i källaren och tappat vin i en liten kopp, slagit en åt vardera uti deras huvudkläden, dem Satan tillförende hade översmort, skavt altarduken där vin var spillt på, for sedan samma väg ut, satte sig på deras kalvar, och foro deras väg.
En annan gång haver hon farit åstad på en annan kalv deras egen, då hon ock haver väckt sig själv, denna resan haver hon först varit inne här i kyrkan, skavt de små beläten på predikstolen, Sankte Mårtens beläte i koret, och där som vin var spillt på altaret, bekände sig hava farit in genom en söndrig ruta på fönstret utmed predikstolen, och där ut igen.
Hennes berättelse om resan till sjöss kom ock överens med Gertruds, förutan den orten där bara mörker var, det visste sig Anna icke påminna.
Berättar ock Anna med många andra varit i pastoris härbärge och där tagit korn, såsom hon säger till 9 tunnor. Satan öppnat dörren för dem och låst igen.
Anna haver ock samma berättelse om Marit Matsdotter som Gertrud näml. att hon hade ridit till Blåkulla på hennes moder. Item att Bälter Matses hustru hade ridit till Blåkulla på hennes fader Olof Nilsson. Vet ock att säga om den trollskap som de hava där hällt uti dem, varefter de hava varit mycket illa sjuka.
På tillfrågan om ho någon gång haver haft barn med sig till Blåkulla säger hon sig hava haft sina tvenne syskon, Karin om sina 7 år och Olof om sina 3 år, och att Satan hade skurit dem i fingren såsom de andra etc. Samma gång haver Marit Matsdotter varit med.
[fol. 22v] Bekänner att Satan hade befallt henne att taga dessa sina syskon med sig.
Säger att i våras när sjön gick av hade hon dem första gången åstad, och sedan några resor farit dit med dem, men efter den tiden hon bekände sig, haver hon intet haft dem dit med sig.

Om Satans sjukdom, läkedom, koppande, död och hans gästers sörjande däröver, item huru Marit Matsdotter följde efter då han bars ut, och huru Satan kom inspringandes utur kammaren och dansade med Marit, därom gjorde hon samma berättelse som Gertrud.
Item om barnsängen, om grötarna som dit bars och huru Satan åt i sängen att han blev stinn, som en häst.
Säger sig hava varit med här i sockenstugan, då de många trollpack mjölkade kaplanen Herr Gustaf och kommer däruti överens med Gertruds berättelse.
Anna bekänner ock att Satan ofta har förmant henne och de andra med dessa orden: hem och läs och sjung om Kristo, och hav ingen håg där hos, lär dig läsa i bok, så komma de intet under väder [sic, tror jag] med sig att du tjänar mig.
Sedan som hon hade bekänt sig hos kyrkoherden, säger hon att Satan gruvligen hade bannat henne, och sagt det hon skulle nu intet lära läsa i bok.
I somras sedan hon vart ryktbar haver Lok Anna kommit till henne och med gevald tagit henne med sig, satt sig båda på en kokspila, och ridit därpå till pastoris fäbodar, varest hon Lok Anna var inne och tog pastoris oxe, ledde ut honom, smorde honom och efter andra vanliga ceremonier foro båda åstad till Blåkulla. När de kommo dit, haver Satan gått ut och givit oxen dricka.
Denna oxe ser mycket ynkligen ut, kan nu som nogast gå, där han faller omkull kan han intet rätta upp sig, och är på honom intet mera igen än huvudet (som icke långt ifrån är så stort som kroppen) hud och ben.
Sista gången som Anna var dit är för 3 veckor sedan, då Lok Anna om en natt kom in i stallet där hon låg, tog henne och förde henne upp på härbärgstaket där hon hade en oxe påsadlad, satte sig och henne på, foro därmed till vägs, När de kommo till Blåkulla haver Lok Anna begynt förtälja huru hon tog Anna i håret, släpade henne utur stallet, där hon låg i hörummet, förde henne över krubban och ut genom dörren där hästarna [fol. 23r] gå genom, och sedan upp på härbärgstaket, togo båda (Satan och Lok Anna) till att banna henne för det hon hade bekänt och uppenbarat sig, och givit sig ifrån Satan, sade att hon skulle först komma på brasan därför, och om hon flera uppenbarade, hotandes henne därmed att det skulle föras lögn emot henne och Gertrud beskyllas hava gjort det de intet voro skyldiga till, och när de icke skulle vilja sådant bekänna, skulle de därför bliva bannade och fara illa.
Berättar ock Anna att Satan hade ofta förmant henne och de andra det de skulle bekänna både på skyldiga och oskyldiga om någon rannsakning skulle över deras väsende komma, på det att det skulle intet bita på dem. Och att Marit Matsdotter skall i vintras hava förbjudit henne att uppenbara detta trolldomsväsende. Tillstått sig hava varit med i somras då Gertrud och den stora skaran voro här i kyrkan.
Anna refererar sig hava sett en hustru som hade haft tvenne barn med sig i resan till Blåkulla, vilket det ena som hon hade i förklädet, föll neder i marken och hon åter tog det upp igen. Barnet haver varit dött, men om det vart dött av fallet eller var tillförende dött, vet hon intet.
(Tillägg på lapp) Ibland andra bekänner sig Anna hava i Blåkulla sett sin faders hästekarl (förståendes den som hennes fader plägar köpa hästar av) vilken sades vara länsmannen i [Lill]Härdal Halvard Svensson, den hon berättar sig några resor hava blivit varse att ingå uti kammaren med Satans dotter.
Säger ock Anna att så länge hon uti denna Satans tjänst varit har hon intet hört något ord i kyrkan antingen av sång eller predikan, förutan då rike mannen och Lasarus nämndes, utan sådant hade varit i hennes öron såsom ett dumt ljud. Och allt det hon las, tillägnade hon Satan, sägandes sig utav ingen annan Gud hava vetat, utbrast bitterligen till att gråta både över sin galenskap, såsom ock i glädje att hon hade kommit till den sanne Gudens kunskap igen, bedjandes pastorem än ytterligare lära sig. Om hennes rätta omvändelse sade sig pastor intet kunna tvivla emedan hon den med sin idkesamma gråt och andra sådana tecken nogsamt skall hava contesterat, vilket ock hennes ögon betygade.
Berättade ock Anna vad predikningar Satan hade haft för dem näml. att han aldrig är eller bliver styggare än de sågo honom ej heller hos honom annorledes tillstå än de själva kunde se och att det allt lögn är det prästerna säga och lära.
Sedan tog pastor henne med sig avsides och privatim förhörde henne om hon icke hade varit i säng med Satan? Då haver hon bekänt att Satan hade alla de tre gånger haft sitt boleri med henne uti sin sängkammar, på vilka hon nu under förhöret och vid påstående hennes relation bekände sig hava varit därinne med honom, men alldeles förnekat det hon har känt sig därav varit havande.

Nr 1 – med Gyris-Marit (svart finns inte i protokollet utan är mitt tillägg)
Gjorde densamma berättelse om deras upptåg i Blåkulla såsom Gertrud, både om ljus, ljusstakar, mat, dricka, dansande etc.

allenast lade detta till, att så ofta de nämnde fanen skulle de niga. Om stugan de voro uti berättar hon den vara så stor att man intet kunde se den till ände, säger att en hav. gått på golvet och tjänt.

Den första gången hon var där säger hon att hennes farmoder intet var ljusstake, utan satt då vid bordet, men sedan blev hon ljusstake.
Om sin hemresa berättar hon lika såsom Gertrud. Själva resan beskriver hon med en sådan hastighet tillgå, att så snart det bär åstad vet en intet av förrän hon är där hon ärnar sig.

Säger sig hava velat tala om denna sin resa för sin fader och moder, andra dagen, men hon kunde intet, det var för henne lika såsom hon skulle strypas.
Då hon således är åstadtagen haver hon varit på Åsen, där hennes föräldrar också hava ägor, och undertiden vistas.
Nr 2 med Ris-Anna
Något därefter haver Ris Anna ibm, Gyris Marits sonhustru, vilken haver tagit henne emot sin moders vilja med sig till sina fäbodar, Bredvadsbodarna b.de (en halv mil därifrån belägna) efter en flaska mjölk som Annas fader hade begärt av Ris Annas moder och efter de blevo där kvar i fäbodarna över natten, haver Ris Anna tagit henne med sig till Blåkulla samma natt, som var emellan en lördag och söndagen, berättar om resan såsom tillförende, och att hennes dotter Marit Matsdotter hade varit med i sällskapet. Säger att Satan haver stundom gått med en stor eldgaffel uti en kammar[e] att laga harpan, den hon berättade hava låtit mycket fageligen [sic], men nu sedan hon hade bekänt sig och vart emot sin vilja ditförder, haver hon hört i samma kammar[e] en ynklig låt, varit ett djupt hål och allestädes svart och mörkt, varit svart vatten uti den djupa gropen, och allenast en liten plats där Satan stod uppå, stoppandes med gaffeln där neder uti vattnet, men hon ingen sett.
Sedan hon hemkom haver hon varit över hela söndagen i fäbodarna och om måndagsmorgon gick hon dädan, då Ris Anna haver förmant henne att hon icke skulle säga av varest hon hade varit, ej heller bäller [sic] du hade Ris Anna sagt till henne. Säger sig fuller gärna hava velat talt om detta då hon hemkom, men hon kunde intet.

Nr 3 med Marit Matsdotter – 29 juli 1666????

Icke långt därefter, som var efter pastoris berättelse natten efter Olofsmässodagen= 29 juli, då hon var i pastoris fäbodar med sin morfader Gulichs Anders Larsson i Loka [fol. 19r] den där skulle resa till sina fäbodar norr om pastoris belägna till att bärga av ängar (vilken pastor tillika med dotterdottern Anna hade tagit in med sig över natten) hav[er] Marit Matsdotter på Åsen kommit till henne om natten medan hon låg hos sin morfader, väckt på henne och sagt hon skulle stå upp och följa, hade ut henne på täkten och klädde på henne, satte henne på en sadlad ko och sig framför, näst rumpan, foro sedan åstad, efter vanligheten och alla dessa tre gångerna haver hon intet fått gå ifrån dörren i Blåkulla, men Satan likväl givit henne mat och dricka, drickat haver alla dessa 3 gånger icke smakat väl. Gör ock samma berättelse som Gertrud om deras dansande, schimpande med kokspilar, såstänger och annat, säger sig ock hava hårdragits där med de andra barnen.

En gråklädd karl dyker upp i fäbodarna (nr 4)
Medan hon än var i samma sin morfaders fäbodar, haver en gråklädder karl, som sade sig vara en präst, om en natt kommit till henne och tagit henne med sig, då haver hon tillika med honom ridit på sin morfaders fähund. När de kommo fram haver den gråklädde mannen bundit hunden i gräskittan, tagit sadeln av och burit in honom i stugan, då ock han haver lett henne ifrån dörren framom stabben, givit henne mat, men en käring (den hon mente skola vara hemma här i Älvdalen) givit henne dricka, det hon tyckte vara något bättre än det hon tillförende fick. Berättar att Satan hade satt en liten under den vänstra hennes arm emellan hull och skinn, påseendes såsom folk, vilken skulle ligga i hennes rum, och vara i hennes ställe hemma, då hon vore i Blåkulla. Säger att Satan själv hade var gång tagit ut honom och satt honom in igen. Denna gången hade ovanför.de käring fört henne hem igen på samma hund, som henne gav dricka.

Nr 5 – Marit i Bältergården
Något länge därefter haver Bälter Matses hustru på Åsen, hennes farsyster Marit Nilsdotter be.d, om en natt kommit farandes ifrån sina fäbodar, gått in till denna Anna väckt upp henne och haft henne ut med sig, de följts åt bort till ett vägskäl icke långt från gården, springandes och hoppandes med kläderna upp över huvudet, bannandes och svoro, och Anna burit sig så åt som den andra efter hon så befallde henne att göra, manandes Satan föra dem åstad, på samma sätt sprungit hem igen, där då Satan hade stått hos kalven som Bälter Matses hustru hade dit med sig, havandes några säckar fulla av de saker som hennes bäror hade dragit ihop åt honom. Satan farit föråt med säckarna och de efter. Den resan haver allt gått såsom tillförende.

Nr 6 – Ris-Anna – vintern 1667
[fol. 19v] Om vintern därefter haver Ris Anna kommit om en natt till henne och tagit upp henne, haft henne in på sin gård där korsväg var på gården, varest de hava begynt springa omkring mot solen med upptagna kläder och medan de sprungo lärde Ris Anna henne säga att hon skulle giva sig fanen i våld både till liv och själ, sedan hava de sprungit upp åt fähuset, där Satan stod för dem med en kalv, på vilken Ris Anna först satte sig, vändandes sig efter deras vanliga sätt och Anna bakom närmare åt huvudet på kalven, Satan farit föråt upp över flögstugan [sic, tror jag] med en drög [sic, såvitt jag kan se] därpå låg några säckar fulla av de saker Ris Annas bäror hade ihopdragit, och de andra efter, dock haver Satan farit högre upp över stugan än Ris Anna. Om denna resan haver Anna intet annat att berätta än tillförende är förmält förutan det att förr än de foro åstad, satte Satan än ett litet småfolk under armen på henne där de andra satt, som han tog och lade i hennes rum förrän Ris Anna tog henne upp.
Berättar ock Anna att om så hände det något i hennes frånvaro skulle beställas, vad sysslor det då vara kunde, så beställdes sådant av det småfolk som i hennes rum läggas medan hon är borta, vilka småfolk bliva uti allt lika den person i vilkens ställe de bliva lagda. Säger ock att de talte med folk lika den person de representera.

Nr 7 – första färden själv
En vecka eller 2 därefter haver Anna om en natt vaknat och tänkte sig åter åstad igen, efter hon då hade varit länge dädan, såsom hon tyckte, då haver Satan kommit in till henne, vilken hon bad hjälpa sig till vägs; strax haver han gått ut i fähuset och haft in en kalv, smort honom med vänstra aviga handen, spikat fast sadeln på honom, hon satt sig på, han farit föråt upp genom skorstenen och hon efter, sedan hon hade brukat vanliga formalier att mana honom föra sig till vägs. Berättade sig alltid hava sett hela vägen stora hopen, somliga fara dit, somliga dädan, och de som foro dädan hava mest farit högre upp i vädret än de andra, med händerna i sidan. Säger ock om någon vill smörja med högra handen, skall det intet taga lag. Då hon nu framkom, släppte hon kalven i gräskkittan och gick in med Satan, han hade henne till bords, där hon en stund satt, åt och drack, dock icke så gott som de andra fingo, men varade icke länge förrän Satan befallde henne stiga upp igen, det hon ock gjorde, stod på golvet till dess de andra hade ändat måltiden och stodo upp att dansa, då hava de intet slagits såsom tillförende.

Nr 8
Näst därefter haver Satan om en natt kommit till henne och väckt henne, bedit henne stå upp, det hon ock gjorde, klädde på sig och följdes åt upp i fähuset, han löst en kalv, med vilken de foro ut genom fönstret Satan [fol. 20r] föråt och hon efter med kalven den hon höll i rumpan, när de kommo till stugan foro de in genom ett navarshål på väggen som igenstoppat var med mossa, hon med kalven allt följt efter. Satan fått henne ett smörjehorn, utur vilket hon smorde kalven, hon lagt sadeln på och spikat fast honom, men förr än de foro åstad for Satan ut genom samma navarshål, Anna efter, och gingo bort till ett härbärge, där Satan tog ut en stock av väggen näst ovanför där hornet låg inne uti låren, havandes Satan ett trä, en säck och två skovlar med sig, båda hållit upp säcken, båda öst utur och när säcken var full haver Satan satt in stocken i väggen igen, sedan hava de åter farit in genom navarshål. Anna satt sig på kalven, åkallat Satan, och så foro de till vägs, upp genom skorstenen Satan föråt, Anna efter, och när de kommo utom skorstenen hade han där en drög [sic!], på vilken han lade säcken, farandes därmed fort.
Berättar också Anna sig båda dessa gånger hava märkt huru löddrig kalven haver varit, men de andra där i gården kunde intet annat se än att han var något däven och lika såsom av mycken värme i fähuset.

Nr 9
Därnäst haver Anna själv om en natt vaknat, stigit upp, klätt på sig, kallat på Satan, vilken haver framkommit, bedit henne taga slipkräckian att rida på gick alltså hon ut efter henne, bar henne in och Satan gav henne smörjehornet (det hon ock sedan behöll) hulpes bägge på var sin sida åt att smörja, och när det var beställt, förvarade hon hornet vid sin säng, satts sig på slipkräckian, bad Satan föra sig åstad och så bar det till vägs.
Q. Om hon icke var rädd att någon skulle taga bort hornet för henne medan hon var borta?
R. Att ingen kunde se det. När hon kom hem, gömde hon det uti en skäppa, den hon satte i fähuset upp på kluven (id est åsen). Sedan hon nu kom dit, hade varit till bords och efter måltid dansat, haver Satan tagit henne med sig uti kammaren.
Och på det man icke skulle hindra henne uti sin relation med nogare efterfrågan vad i kammaren beställdes, därav hon har kunnat bliva altererad, besparades därmed till allra sista, och lät man henne vidare uti annat continuera.
[fol. 20v] Sedan hon kom hem igen ifrån Blåkulla haver Satan lärt henne göra bäror, han tagit fram en bytta, låtit däri något mjölk, Anna öst därtill något vatten, han burit byttan i en korsväg strax vid gården, där de bägge hava begynt att röra i byttan med var sin målad kräkla, båda två bannas och svurit, han spottat däri men hon intet, så hava där omsider sprungit 4 st. bäror ut så stora som hundar större och mindre, sedan hava de gått hem igen, hon därnäst och bäror därefter. När de kommo in hava de genast sökt efter mat och varit upp i mjölkkärlen. Satan befallt henne visa dem bort till pastorem (den han kallade storljugaren) efter korn, det hon ock gjort hade de farit åstad, tagit där något rågbland, och sedan efter någon stund kommit igen med säckarna fulla, det hon haver emottagit, ropat efter Satan att han skulle komma och avhämta det som han ock gjorde.
Berättade att de sedan gömde sig under sängen, när de blevo hungriga hava de gått åstad till fäbodarna.
Under resan haver hon vist dem till länsmans fäbodar, där de skulle vara till dess Satan skulle komma till henne, vilket icke skedde på 8 dagar, där hava de mjölkat 4 kor, och när de kommo tillbaka hava de (reverenter dictum) spytt ur sig mjölken uti en skäppa, och då Satan kom om natten haver han allt detta tagit emot uti en påse och farit sin väg med.

Nr 10
Näst därefter haver hon ridit på en kalv till Blåkulla, allt brukat samma sätt som tillförende, haver om denna resan intet annat att säga än att hon då blev av Satan befalld till att taga pastoris kalv därnäst att rida på.

Nr 11
Samma kalv haver hon därnäst brukat, då han om en natt kom in och väckte upp henne, havandes kalven in med sig, allt sadlat och tillagat, befallt henne skynda sig, folket voro allt färdigt ute.

Nr 12
Sedan haver hon haft Gunnar Mats Larses kalv på Åsen att rida på, då haver hon farit ut genom dörren och så upp i vädret sin kos, och när hon kom tillbaka, stigit av vid fähuset.

Nr 13
Därnäst haver Satan åter kommit och väckt henne, hastandes på henne, det voro allt i beredskap, och sällskapet voro alltredan sin kos; den gången haver hon farit ut med kalven genom navarshålet på väggen. Och då hon kom tillbaka från Blåkulla igen, stannat utanför dörren, hon stigit av, men han ridit sin kos med kalven öster i byn.

Nr 14
Resan därnäst haver Satan skaffat henne en kviga att rida på och då farit ut genom navarshålet, bekänner sig då andra resan hava varit i kammaren med Satan.

Nr 15
En annan gång haver hon farit till vägs på deras egen kalv, utan sadel efter kalven var liten och kunde intet bära upp någon sadel, utan brukat i det stället ett hyende [sic].

Nr 16
Än en resa brukat samma kalv, också med hyende.

Nr 17
Tredje resan också haft b.de kalv, utan sadel, dock med hyende. Därefter haver Satan kommit till henne väckt upp henne och haft med sig Kettis Hans Jönssons hund på Åsen, hjälptes åt att smörja och sadla, och så farit åstad. Hunden är satt inne i stugan vid gåten [sic, tror jag] då han kom dit, är given dricka eller ock slikt djävulskap. Satan haver sagt henne att Kitt Anders Larssons ko skulle kalva, samma kalv skulle hon därnäst rida på.

Nr 18
Dagen efter sedan hon kom hem, haver samma ko kalvat och natten därefter haver Anna gått i b.de Kitt Anderses fähus med sitt horn tagit b.de kalv, smort honom, mant Satan till sig, men han intet kommit utan hon sett ett hyende sig tillstädes, vilket hon haver lagt på kalven, åter mant Satan att föra sig, då bar det till vägs ut genom ett navarshål på fähusdörren, uti vilket satt en plugg inslagen, men då hon for därigenom gick pluggen ut. När hon kom till Blåkulla hav. Satan [fol. 21v] kommit ut, lett åt henne, haft henne in, och hon haft kalven med sig, vilken blev bunden vid mellangåten. Satan åter lett åt henne, tyckandes väl vara att hon hade en så liten kalv att rida på, vilken Satan haver givit dricka. Detta är hänt i fjol. 1667

Nr 19
Därefter kom Satan till henne i fäbodarna, väckte upp henne, hade henne ut på gården, där en stor björn stod, han gått i fähuset efter Annas horn, smort björnen så att intet vart kvar i hornet, lade sadeln på, spikandes honom fast, och bad Anna sätta sig på, men emedan Anna var räddare för björnen än för fanen och fördenskull icke villa rida honom, tog Satan uti henne över skon, slängde henne åstad och kastade henne upp på björnen, befallandes henne hålla uti, men Anna sade kort nej, hon ville icke rida björnen, varöver Satan sticknade, sprang åt henne och slog henne i ryggen med handen, sägandes, vill du intet hålla uti? Han haver ock varit mycket vred på henne för det hon icke ville mana honom om hjälp till vägs, dock haver han omsider farit åstad och hon efter. När de kommo fram haver hon släppt björnen in i gräskittan, där de andras kalvar och kor etc. gingo, men tog icke betslet av honom, och då hon kom in fick hon intet gå längre fram i stugan än till stabben, ej heller vankade[s] då den gången för henne någon mat eller dricka, då hon nu skulle dädan igen och Satan, (sedan han hade levererat henne sitt horn igen, fullt av smörja, det han förde dit med sig) skulle taga upp björnen åt henne, ville björnen icke gärna till denna skjutsfärden mer, utan reste sig ända, begynte slå emot med ramarna, så att Satan måste giva sig undan, vilket apespel haver varat en stund, undertiden björnen lupit undan för Satan, och stundom Satan för björnen, till dess Satan omsider haver tagit till att svärja och bannas, då han på sistone fick fast björnen, ledde ut honom, fattade uti Anna, kastade henne på, och måste själv bruka Satans åkallan om hjälp till resan, efter Anna icke ville, därmed foro de sin väg.
När hon kom hem och Satan hade tagit sadeln och betslet av björnen, bar det till skogs för björnen, så att torvarna flögo omkring honom.
Q. Frågades Anna om hon någonsin hade sett en björn?
R. Ja, hon hade ofta sett björnar då hon gick vall.

Nr 20 skavde malm och var i sakristian
Något därefter haver Anna då varande i fäbodarna, stått upp och tagit den kalven, som hon tillförende red med hyende på, ledde honom in i stugan, smorde honom, mante Satan fram med sadeln, vilken genast kom och sadlade åt henne, bad honom föra sig åstad, därmed bar det upp genom skorstenen. Berättar sig då hava varit och skavt klockor, men visste intet varest, hon med tänderna och han med kniven, hon hållit handen under, och sedan lagt [fol. 22r] det i Satans horn. Därsammastädes hava ock många andra varit, och samma syssla haft för händer, ibland andra Ris Anna och hennes dotter Marit Matsdotter etc. Sedan hava de farit in i kyrkan, genom en söndrig ruta, lämnandes deras kalvar ute, gått in i sakristian, varest en flenskallot [sic] man med stor näsa hade gått neder i källaren och tappat vin i en liten kopp, slagit en åt vardera uti deras huvudkläden, dem Satan tillförende hade översmort, skavt altarduken där vin var spillt på, for sedan samma väg ut, satte sig på deras kalvar, och foro deras väg.

Nr 21
En annan gång haver hon farit åstad på en annan kalv deras egen, då hon ock haver väckt sig själv, denna resan haver hon först varit inne här i kyrkan, skavt de små beläten på predikstolen, Sankte Mårtens beläte i koret, och där som vin var spillt på altaret, bekände sig hava farit in genom en söndrig ruta på fönstret utmed predikstolen, och där ut igen.

Nr 22 till sjöss
Hennes berättelse om resan till sjöss kom ock överens med Gertruds, förutan den orten där bara mörker var, det visste sig Anna icke påminna.

Nr 23 – pastorns härbärge
Berättar ock Anna med många andra varit i pastoris härbärge och där tagit korn, såsom hon säger till 9 tunnor. Satan öppnat dörren för dem och låst igen.

Anna haver ock samma berättelse om Marit Matsdotter som Gertrud näml. att hon hade ridit till Blåkulla på hennes moder. Item att Bälter Matses hustru hade ridit till Blåkulla på hennes fader Olof Nilsson. Vet ock att säga om den trollskap som de hava där hällt uti dem, varefter de hava varit mycket illa sjuka.
På tillfrågan om ho någon gång haver haft barn med sig till Blåkulla säger hon sig hava haft sina tvenne syskon, Karin om sina 7 år och Olof om sina 3 år, och att Satan hade skurit dem i fingren såsom de andra etc. Samma gång haver Marit Matsdotter varit med.

[fol. 22v] Bekänner att Satan hade befallt henne att taga dessa sina syskon med sig.

Nr 24
Säger att i våras när sjön gick av hade hon dem första gången åstad, och sedan några resor farit dit med dem, men efter den tiden hon bekände sig, haver hon intet haft dem dit med sig.

Anna bekänner ock att Satan ofta har förmant henne och de andra med dessa orden: hem och läs och sjung om Kristo, och hav ingen håg där hos, lär dig läsa i bok, så komma de intet under väder [sic, tror jag] med sig att du tjänar mig.
Sedan som hon hade bekänt sig hos kyrkoherden, säger hon att Satan gruvligen hade bannat henne, och sagt det hon skulle nu intet lära läsa i bok.

Nr 25 Look Anna – 1668, dvs efter bröllopet – i samband med fjärdingstinget?

I somras sedan hon vart ryktbar haver Lok Anna kommit till henne och med gevald tagit henne med sig, satt sig båda på en kokspila, och ridit därpå till pastoris fäbodar, varest hon Lok Anna var inne och tog pastoris oxe, ledde ut honom, smorde honom och efter andra vanliga ceremonier foro båda åstad till Blåkulla. När de kommo dit, haver Satan gått ut och givit oxen dricka.
Denna oxe ser mycket ynkligen ut, kan nu som nogast gå, där han faller omkull kan han intet rätta upp sig, och är på honom intet mera igen än huvudet (som icke långt ifrån är så stort som kroppen) hud och ben.

Nr 26 Look Anna – augusti 1668
Sista gången som Anna var dit är för 3 veckor sedan, då Lok Anna om en natt kom in i stallet där hon låg, tog henne och förde henne upp på härbärgstaket där hon hade en oxe påsadlad, satte sig och henne på, foro därmed till vägs, När de kommo till Blåkulla haver Lok Anna begynt förtälja huru hon tog Anna i håret, släpade henne utur stallet, där hon låg i hörummet, förde henne över krubban och ut genom dörren där hästarna [fol. 23r] gå genom, och sedan upp på härbärgstaket, togo båda (Satan och Lok Anna) till att banna henne för det hon hade bekänt och uppenbarat sig, och givit sig ifrån Satan, sade att hon skulle först komma på brasan därför, och om hon flera uppenbarade, hotandes henne därmed att det skulle föras lögn emot henne och Gertrud beskyllas hava gjort det de intet voro skyldiga till, och när de icke skulle vilja sådant bekänna, skulle de därför bliva bannade och fara illa.

Berättar ock Anna att Satan hade ofta förmant henne och de andra det de skulle bekänna både på skyldiga och oskyldiga om någon rannsakning skulle över deras väsende komma, på det att det skulle intet bita på dem.

nov 1667-feb 1668 : Och att Marit Matsdotter skall i vintras hava förbjudit henne att uppenbara detta trolldomsväsende. Tillstått sig hava varit med i somras då Gertrud och den stora skaran voro här i kyrkan.
Anna refererar sig hava sett en hustru som hade haft tvenne barn med sig i resan till Blåkulla, vilket det ena som hon hade i förklädet, föll neder i marken och hon åter tog det upp igen. Barnet haver varit dött, men om det vart dött av fallet eller var tillförende dött, vet hon intet.

(Tillägg på lapp) Ibland andra bekänner sig Anna hava i Blåkulla sett sin faders hästekarl (förståendes den som hennes fader plägar köpa hästar av) vilken sades vara länsmannen i [Lill]Härdal Halvard Svensson, den hon berättar sig några resor hava blivit varse att ingå uti kammaren med Satans dotter.
Säger ock Anna att så länge hon uti denna Satans tjänst varit har hon intet hört något ord i kyrkan antingen av sång eller predikan, förutan då rike mannen och Lasarus nämndes, utan sådant hade varit i hennes öron såsom ett dumt ljud. Och allt det hon las, tillägnade hon Satan, sägandes sig utav ingen annan Gud hava vetat, utbrast bitterligen till att gråta både över sin galenskap, såsom ock i glädje att hon hade kommit till den sanne Gudens kunskap igen, bedjandes pastorem än ytterligare lära sig. Om hennes rätta omvändelse sade sig pastor intet kunna tvivla emedan hon den med sin idkesamma gråt och andra sådana tecken nogsamt skall hava contesterat, vilket ock hennes ögon betygade.
Berättade ock Anna vad predikningar Satan hade haft för dem näml. att han aldrig är eller bliver styggare än de sågo honom ej heller hos honom annorledes tillstå än de själva kunde se och att det allt lögn är det prästerna säga och lära.
Sedan tog pastor henne med sig avsides och privatim förhörde henne om hon icke hade varit i säng med Satan? Då haver hon bekänt att Satan hade alla de tre gånger haft sitt boleri med henne uti sin sängkammar, på vilka hon nu under förhöret och vid påstående hennes relation bekände sig hava varit därinne med honom, men alldeles förnekat det hon har känt sig därav varit havande.

Anna vittnar mot andra anklagade

8 september

Gyris Marit Eriksdotter på Åsen
Sedan togs Gyris Marit för händer, en gammal käring över sina 80 år, som hon själv bekände, den där länge på allehanda sätt förhördes, förmantes, hotades och lockades både av prästerskapet så väl som av rätten, men hon nekade allt framgent slåendes av med löje undertiden.
Gertrud Svensdotter, som tillika med Anna Olsdotter och de andra förhörda barnen hades hemligen uti en vrå i sockenstugan, befalldes gå fram till henne, vilken först frågade henne om hon kände sig? Därtill nekade Marit. Sedan begynte Gertrud allt mer och mer att minna henne på rum, ställe, åthävor och annat som i Blåkulla passerat var, bad henne i Jesu namn bekänna, hos visste väl att hon var skyldig. Förehöll henne huru hon stod stumpa på bordet för en ljusstake, då såg Marit neder och ropade hu.
Än framkallades Anna Olsdotter (den Marits sondotter och hon hade lärt) den där ock vittnade på henne att hon hade varit i Blåkulla, erinrade henne huru hon hade fört henne dit, sade henne rum och ställe, där hon tog henne, hurusom hon klädde på henne, hade henne ut, huru hon brukades för ljusstake i Blåkulla och stod på bordet huvudet neder och fötterna upp. Då ropade åter käringen hu.
Dessa och de andra barnen ställdes runt omkring henne, vilka var efter annan voro åt henne och bad henne i Jesu namn icke så neka, hon visste fuller själv det hon hade varit där, om hon ville vetat, och det som ynkligast var och man utan tårar ej kunde åhöra, erinrade henne Anna Olsdotter i Loka huru illa hon hade gjort emot henne, att hon så hade förfört henne och kommit på denna galna vägen, sade sig nu vara kommen till den store Guds nåden att hon hade bekänt sin missgärning, förmodandes hava en nådig Gud och misskundsam överhet, bad henne så tro- [fol. 31v] ligen, att hon icke längre skulle neka, utan i Jesu namn bekänna. Men evad dessa barnen (som länge voro i färd med henne) och flera arbetade med henne, kunde det intet verka hos henne. Den ena tröttade sig på henne efter den andra och alltid lågo barnen på henne, minnandes henne på då det ena då det andra, bådo henne i Jesu namn bekänna sig, du vest själv (sade Anna Olsdotter) om du vill vetat huru illa du haver gjort emot mig, då du tog mig allraförst med dig och förde mig den onda vägen, bekänn i Jesu namn så slipper du. Omsider efter långt och allvarsamt arbetande som herr Anders Nohrmoræus hade med henne, tillstod hon sig hava varit åstad, bekände sig hava varit gift, då hon detta först lärde av gamla Bälter Karin (som länge sedan död är) minns intet huru många barn hon då hade. Rummet där hon lärde var i Bredsvedsbo fäbodar, där de gingo vall och att hon senast var åstad i somras. Säger sig första resan hava ridit på sin egen kalv, den hon smort hade, men förrän hon kunde få det goda av sig, att bekänna vad hon hade på kalven, gick en god tid sin kos, och tandem kom fram därmed att hon hade sadel på. Sedan gick en rund klocktimme bort förrän hon sade vad sadeln var fästad med, och måste då jungfrun sättas på andra handen.
Marit bekände sig hava haft 2 st. bäror, själv gjort dem, med stort besvär kunde kommas att bekänna sättet huruledes de varit grå, stora som valpar, och haft dem under sängen. Tillstår sig hava mjölkat Erik Olssons på Åsen vita ko, sade fuller först att hon åt själv upp mjölken, men måste sedan bekänna att hon gav den åt Satan.
Säger sig hava sett i Blåkulla Mats Mickelsson på Åsen sitta i högsätet, och Per Hanssons Kerstin ibid.
Sedan gavs hon lös av järnet efter det var lidit på aftonen och förmantes att känna, bekänna och ångra sin brott, vända sig till Gud igen från vilken hon hade gjort avfall, och stadigt hålla sig till honom.

9 september

Den 9 septembris continuerade rannsakningen närvarande samma män och nämnd som tillförende.
Efter hållen bönestund, skred man åter till arbetes igen.

Gyris Marit
Företogs återigen Gyris Marit och föreställdes efterskrivna frågor. Landdomaren Magnus
Q.1 Om hon vet förvisso sig hava varit uti Blåkulla, så att hon icke har drömt eller i någon sömn sett detta.
R. Svarade ja, och nekade detta hava varit någon dröm.
Q.2 Ho henne hade dit första gången?
R. H[ustru] Bälter Karin
Q.3 Av vem hon haver lärt denna trolldom?
R. Av samma Bälter Karin först, men Barbro Kerstin därmed continuerat. Nämndeman Olof Matsson i Loka berättade det väl vara 40 år sedan denna Bälter Karin blev död och förmenas vara 60 år sedan Marit denna trollskap lärt hade.
Q.4 När hon senast var åstad? Därom haver hon åtskilliga berättelser dock stod hon mest därvid att det var i somras, och då var det på en kalv.
Q.5 Om hon hade gjort någon skada, eller avhänt någrom någrahanda?
R. Till det förra nekade hon, men icke till det andra, tillstår nu såsom i aftons att hon där haft 2 bäror. Varför hon förmedelst dessa bäror avhände sin nästa hans egendom, sade hon det vara skett efter Satans befallning, hon skulle taga där hon visste förråd vara och föra det till Blåkulla åt honom.
Berättade om de själva skola hava något utav det som bärorna hava hem, taga de det av förr än de fara åt Blåkulla.
Q.6 Vem hon har lärt med sig?
R. Säger sig hava lärt 3 st. sin dotter Bälter Mats hustru, än en annan sin dotter Håll Anders Larses hustru i Brunnsberg, Gyris Anna b.d, som förlidna år är död bliven, och Mats Matssons son på Åsen Lasse.
Q. Om icke detta är Per Hanses Kerstins broder? Aff sine dubio [sic, tror jag]
Att hon hade varit ljusstake i Blåkulla kunde man intet få henne till att bekänna förr än barnen blevo inkallade, då måste hon omsider tillstå det.
Sade sig hava sett i Blåkulla Justinas barn, Bälter Mats, Gunnar Matses dotter Brita och Knåpar Erik Jonsson.

Ris Anna Mats Nilssons hustru på Åsen

Inkallades Ris Anna med vilken man sin högsta flit gjorde på allehanda sätt att komma henne till sanningens bekännelse, men med henne syntes allt arbete vara förlorat, emedan hon icke allenast så alldeles förnekade sig veta utav någon trollskap, utan ock beropade sig på sin heliga oskyldighet.
Barnen Anna Olsdotter, Anna Eriksdotter, Gertrud Svensdotter och Lars Persson hades in, de där övertygade henne huru såsom de hava sett henne i Blåkulla, så ofta som de hava varit dit.
Gertrud med ynklig klagan tygade henne över huru såsom hon hade farit åstad med henne, huru hon vart under hennes omvårdnad antvardad utav Marit Jönsdotter i [Lill]Härdal och huru hon (Ris Anna) åter befallde henne ifrån sig uti sin dotters Marit Matsdotters vårdnad etc.
Anna Olsdotter beviste henne huru ock hon hade tagit henne åstad och huruledes hon ofta hade sett henne i Blåkulla.
Lars Persson tygade desslikest på henne det hon hade varit där, och att han hade sett henne där.
Berättades henne också vad hennes svärmoder Gyris Marit hade bekänt om henne, näml. att hon också hade sett henne där, [fol. 33r] men med henne var det fåfängt det som med henne företogs, både av prästerskapet och av tingsrätten, hon sade sig intet hava att bekänna, kunde icke säga på sig det som osant var, sägandes sig icke annat veta [av?] än sin Kristo Jesu.
Barnen invände emot henne att då hon nämner Jesu så tänker hon på sin husbonde fanen, då han ock är tillstädes och står hos henne, dock halp med henne alls intet, hon svarade dem att de skulle vända igen att skräka (id est ljuga) på henne.
Såsom det var förgäves allt det arbete som på henne lades, alltså kunde man intet denna gången vidare hantera henne, utan hades åter ut igen.

Marit Matsd[otter] Mats Nilssons dotter på Åsen

Därnäst infordrades hennes dotter Marit Matsdotter ungefär sina 18 eller 19 [år?], vilken högeligen förehölls vad dårskap som hon härtills haver haft för händer till äventyrs av oförstånd och ungdoms fel och i synnerhet uti sina barndomsår därtill förförder, hon skulle nu bättre besinna sig och åter låta föra sig på rätta vägen igen, bekänna sitt grova förseende och ångra det av hjärta[t], vända sig till sin skapare igen och taga nådens tid i akt etc. Men Marit nekade alltfort, sägandes sig intet kunna ljuga på sig själv, och hade det intet vad både pastor, så väl som herr Anders samt var och en i synnerhet sig med henne företog, hon sade sig ändå intet hava att bekänna. Dock utbrast hon omsider bitterligen till att gråta, men då hon åter skulle begynna att bekänna något, så var det dock intet, hon nekade lika stadigt sedan som förr.
När nu intet annat kunde hjälpa, kallades barnen in, Anna Eriksdotter sade henne i ögonen att hon hade sett henne där, Gertrud Svensdotter övertygade henne huru hon hade farit med henne åstad, frågade henne om hon icke påminde sig då hon i somras tog henne av håret ut genom Bertils Olofs stall på Åsen och förde henne upp på härbärgstaket där slipstenskreckian stod sadlad, och när hon hade satt henne uppå, for hon åter in igen, tog Bertils Olof och red till Blåkulla på honom; efter vilken färd han mycket hade klagat sig.
Marit nekade alltfort.
Anna Olsdotter i Loka (hennes syskonbarn) övertygade henne också att hon hade sett henne i Blåkulla, bad henne bekänna, men Marit nekade stadigt.
Lars Persson vittnade ock på henne att hon icke var fri denna djävulskap och förmante henne, att hon icke skulle neka därtill, Marit nekade lika framgent.
Gertrud drev på henne huru såsom hon i somras, sedan hon var till förhör hos pastorem och befallningsman, hade klagat på befallningsman för fanen i Blåkulla att han hade satt henne i handklovar, hängt henne upp på väggen, hotat och trugat henne. Därtill nekade Marit sammaledes.
[fol. 33v] Dessa barnen då de sågo huru förhärdad hon var, och varken goda eller onda ord kunde beveka henne till sanningen brusto omsider alla till att gråta och bådo henne för Guds skull och i Jesu namn bekänna sig, hon visste fuller att hon var skyldig, hade åtskilliga förmaningar till henne så att ock hon därutav bevektes till gråta, erinrade henne huru hjärtligen vackert hon nu var lärd, undervist och förmant att hon skulle övergiva Satan och vända sig till Gud igen, kommandes därmed hela rätten att fälla tårar men kunde dock intet mera uträtta, ehuru högt man sig uti 2 samfällda timmar därom bemödde. Måste alltså sätta jungfru på båda händerna, men var ändå förgäves, hon hade intet att bekänna med mindre hon skulle ljuga på sig själv.
Efter middagen for man fort med rannsakningen och tog åter Marit Matsdotter in, lärdes och förmantes först av den ena så den andra, alla gjorde sin högsta flit med henne, men allt förgäves, hon tog sin Gud och sitt samvet[e] till vittne sade att Gud skulle vittna med henne på domedag om sin oskyldighet.
Barnen voro allt omkring henne, bad henne bekänna sanningen, kastade henne före, huru hon dansade i Blåkulla, huru hon var i kammaren hos Satan, låg i sängen hos honom, tillståendes Gertrud själv sig hava varit därinne och legat hos honom och sedan hon gick dädan gick hon (Marit) in och vid det hon (Gertrud) skulle stänga igen dörren efter sig, såg hon henne i sängen hos Satan. Men Marit nekade allt lika stadigt.
Såsom Gertrud för middagen berättade att Marit skall en gång hava tagit henne utur Bertils Olofs stall etc. ty hades hon allena in och frågades vi hon icke talte om detta, när hon första och andra tingsdagen hades i förhör? Svarade att hon då icke kunde så komma ihåg det, beropandes sig på sin farfaders syster Kerstin Jonsdotter i Åsen för vilken hon sade sig genast hava detta sagt.
Då vistes hon ut och kallades in be.da Kerstin, den där efter tillfrågan, tillstod att Gertrud detta strax hade för henne bekänt med dessa formalier: jag får ingen frid för den där kullan (Marit Matsdotter) hon har åter haft mig åstad igen etc.

Ris Anna

Än inkallades Ris Anna och förmantes både med ondo och godo, både med lockande, undsägningar och torturer till att säga sanningen och bekänna sig, men hon sade sig intet hava att bekänna, det hjalp intet vad med henne tenterades, hon sade sig hava ett gott samvet[e] och kunde därpå leva och dö.
Barnen som sig bekänt hade fordrades in och tygade på henne det ena efter det andra, huru hon hade tagit Anna Olsdotter åstad, farit till Blåkulla med henne och omständligen upprepade huru allt tillgånget var. Gertrud sammaledes, huru hon hade farit till vägs med henne och sade av hela färden med alla sina omständigheter. Desslikest och Lasse Persson övertygade henne att han ock hade sett henne där, men hon nekade allt enständigt.
Länsman och en nämndeman Olof Matsson på Loka sändes till hennes svärmoder Gyris Marit att förnimma med besked om hon ock ville än tillstå det Ris Anna hade varit till Blåkulla kommo igen och berättade hennes svar, näml. att Ris Anna visserligen har varit där, så ofta att hon intet visste där något tal på. Och emedan hon ännu hårt nekade sig, ty sändes efter bemälda Gyris Marit, vilken inkommandes stod vid samma bekännelse i sin sonhustrus närvaro, men hon (Ris Anna) nekade allt stadigt och framgent.
Knåpar Elin blev ock inkallad den där ock uti Ris Annas närvaro tillstod sig hava sett henne i Blåkulla, och bad henne intet neka, dock hjalp det intet, Ris Anna nekade continuerligen.
Nämndemannen Olof Matsson i Loka, som hade varit borta hos Lok Anna och vidare erfarit hennes bekännelse om denna Ris Anna, kom tillbaka och berättade att hon tillstod det Ris Anna fullkomligen har varit med till Blåkulla, och hade därom ingen tvivelsmål.

Sedan såsom tingslov gavs efter hållen bönestund, gick Hr Anders Nohrmoræus bort till Bland Anna eller Lok Anna, och med Guds [fol. 34v] ord förmante henne att hon intet skulle bära falskt vittnesbörd emot sin nästa, frågandes henne därpå, om hon uti visso sanning kunde säga att Ris Anna haver varit i Blåkulla och hon sett henne där? Då herr Anders kom tillbaka berättade han detta hava varit hennes svar, att hon väl kunde betänka det vore en stor synd till att vittna orätt emot sin nästa, och sade sig det aldrig vilja göra, haver så bekänt att hon hade sett Ris Anna i Blåkulla alltsedan hon begynte fara dit, och att hon (Ris Anna) haver varit där tillförende, icke ens tvekandes därom, utan var rätt viss och säker därom. Visste merbe.de herr Anders Nohrmoræus att berätta det hon var rätt allvarsam och stadig och syntes med större gudlighet bekänna det hon förr bekänt hade, än så tillförende. Ris Annas dotter Marit Matsdotter hade hon fuller ock nämnt, men icke med så säker visshet.

Kerstin Persdotter, Mats Matssons hustru på Åsen alias Per Hans.s Kerstin

Därnäst kallades ovanb.da barns Peders och Annas moder Kerstin Persdotter in, Mats Matssons hustru på Åsen, sina 30 år vid pass och vad övergår, den där länge förmantes av prästerskapet till att bekänna sanningen, om hon hade varit i Blåkulla, men hon nekade stadigt och sade att hon kunde icke ljuga på sig, hon ville hellre lida döden.
Hennes son Per kallades fram, och i hennes egen närvaro begynte referera huru hon hade tagit med sig till Blåkulla icke allenast honom, utan ock de andra hans syskon, berättade allt såsom han tillförende sagt hade, men hon nekade alltfort.
Sedan kallades fram Pers syster ovanb.da Anna och spordes huru ofta hennes moder har tagit henne med sig.
R. Svarade 2 gånger.
Q. Vad hon har ridit på.
R. Första gången en kalv och andra gången på en slipho.
[fol. 36v] Q. Vem sedan tog henne med sig?
R. Bland Anna.
Q. Ho henne hade dit befallt?
R. Hennes moder.
Q. Var de då voro?
R. Inne i deras egen stuga.
Kerstin var allt vid samma tal, hon hade intet brukat någon trollskap ej heller varit i Blåkulla, hennes barn ljuga på henne. Sedan vistes barnen ut, och infordrades h. Kerstins broder Lars Persson, den där på tillfrågan sade ofta sig hava sett denna sin syster i Blåkulla, havandes med sig alla sina barn.
Kerstin svarade att förr än hon kunde falla ifrån Gud, förr skulle de få taga livet av henne.
Förehölls henne att den Guden hon sade sig icke kunna falla ifrån, icke var annat än Satan, dy såsom han är tvärt emot Gud och det Gudi tillhörer, så lärer han och alla sina tillhängare att fara med sådant bedrägeri, annat tala och annat mena, säga ja och mena nej, nämna vitt och mena svart, tala om Gud och mena fanen et vice versa etc., därtill hon nekade och sade sig icke veta av något som hon hade illa gjort.
Bland Annas vittnesbörd fördes ock på henne, dock var det fåfängt, hon var lika god.
Anna Olsdotter i Loka kallades in, den där ock vittnade mot henne, att hon ofta hade sett henne i Blåkulla, men Kerstin nekade.
Gertrud Svensdotter kallades fram, vilken tygade på henne att hon hade sett henne där både sitta till bords, så ock dansa, men i kammaren har hon icke sett henne, icke heller annorstädes dock höll allt Kerstin fort med sitt stadiga nekande.
Anna Eriksdotter kom ock in och övertygade henne att hon hade sett henne i Blåkulla sitta till bords, men Kerstin nekade stadigt.

Bälter Matses hustru Marit Nilsdotter

Efter middagen företogs Bälter Matses hustru Marit Gyris Marits dotter vid pass sina 40 år, den där efter trogna, allvarsamma och långa förmaningar tillhölls bekänna sanningen, emedan så många hade vittnat och bekänt henne också hava varit i Blåkulla, men hon nekade alldeles. Lars Persson på Åsen kallades in, vilken vittnade på henne att han hade sett henne i Blåkulla, sitta till bords och äta, samt dansa och slåss med hakespilor efter måltiden.
Justina Annas dotter, Anna Eriksdotter kom in och vittnade att hon ofta hade sett henne i Blåkulla, havandes med sig 2 sina barn Anna och Marit.
Men Marit nekade alldeles. Olof Matsson i Loka nämndeman berättade Lok Anna hava i aftons bekänt sig hava sett denna hustru Marit i Blåkulla.
[fol. 37r] Gulichs Anna Olsdotter blev inkallad vilken fullkomligen vittnade på henne allt det hon den 5 sept. inför rätten bekände, huru såsom hon hade kommit till henne en natt, haft upp henne, tagit henne med sig bort i vägskälet, brukat vanliga åthävor, mant Satan, han framkommit, följt dem hem och de sedan farit åstad på en kalv upp igenom skorstenen etc.
Huru hon då de kommo fram haver satt sig till bords, sedan dansat tillika med de andra etc. Berättar ock sig hava där sett hennes barn Anna och Marit.
Gertrud Svensdotter infordrades, den där ock tygade på henne att ock hon hade sett henne i Blåkulla, sittandes till bords och sedan dansat. Säger sig ock hava sett hennes 3 barn där, Anna och Marit samt sonen Anders.
Emot allt detta nekade Marit enständigt evad man sig med henne företog.

11 september

Skord Karin

[fol. 38r] Därnäst förekallades Per Anderssons hustru på Åsen Skord Karin benämnd något över 40 år på vilken brukades både goda och onda ord, förmaningar och undsägelser, men hon nekade alltfort.
Anna Olsdotter i Loka fordrades in vilken efter trogen förmaning att hon intet skulle säga osanningen, tillstod sig en gång förrän hon uppenbarade sig hava sett henne i Blåkulla, ståendes på golvet, och skulle då fara sin kos, men sedan hon hade bekänt sig haver hon sett henne sitta vid bordet. Karin nekade lika såsom tillförende.
Lasse Persson i Åsen kom in och bekände sig hava sett henne en gång uti Blåkulla förrän han uppenbarade sig, ståendes på golvet, men sedan några resor.
Gertrud Svensdotter inkommandes tillstod (sedan hon med stor flit var förmant att bliva vid sanningen) att hon hade en gång sett Skorde Karin i Blåkulla natten tillförende förrän hon i somras var hos kyrkoherden och bekände sig, och sedermera några gånger. Berättade också att då hon gick vall med Karins boskap, haver hon hos henne sett 3 st. bäror.
Likväl nekade denna Karin allt stadigt.
Nämndemännen Anders Larsson i Lissleby och Olof Matsson i Loka skickades till Lok Anna, att förnimma hennes yttermera bekännelse, om hon ock hade sett denna Skord Karin där. De kommo tillbaka och berättade hennes bekännelse hava varit att hon har ock sett Skord Karin där.
Anna Matsdotter, Mats Matssons dotter på Åsen vittnade också att hava sett Skord Karin förvisso i Blåkulla, och hade därom ingen tvivelsmål.

Lars Matsson Mats Matssons son i Åsen

Mats Matssons son på Åsen Lasse bd om sitt 16 år ungefär förehades, den länsman berättade de andra barnen hava i somras bekänt sig hava sett i Blåkulla, men denne gosse nekade stadigt.
Justina Annas flicka Anna Eriksdotter på Åsen kallades in, vilken bekände sig hava i somras 2 resor sett honom där, dock sedan hon hade bekänt sig där hava varit. Berättade ock att hon hade hört sägas av Satan det de höllo [fol. 42r] på att laga till bröllop åt denne Lasse och Satans dotterdotter (den hon ock namn gav) vilken hon sade vara större än Lasse.
Anna Olsdotter i Loka berättade sig några resor hava sett honom där, dock icke förrän sedan hon hade varit till förhör hos befallningsman i somras, och en gång sedan hon sig hade bekänt. Om bröllopet visste hon intet.
Gertrud Svensdotter inkommandes berättade sig hava sett Lasse där några resor, dock sedan det med henne blev uppenbarat. Har ock hört Satan säga att Lasse skulle bliva mågen där, och hava hans dotterdotter till hustru. Efter frågan sade hon henne vara något längre än han, och nämnde hennes namn.
Denne Lasse nekade allt framgent.

[fol. 43r] Anders Mickelsson i Kittan (sista förhöret innan överläggningen)

Efter Anders Mickelsson i Kittan igår berättade att hans svärfader Anders Larsson ibm truvade honom i somras att säga på sig det han hos kyrkoherden bekände, alltså hades Anders Larsson fram och frågades honom huru han bar sig åt med honom efter hans måg sådant säger uppå honom? Anders Larsson sade sig intet emot hava sagt åt honom än att han skulle bekänna det han visste, vad sanningen vore. Tillfället härtill är detta att Olof Nilssons dotter i Loka Anna Olsdotter hade där sagt det hon har sett b.de And[ers] Mickelsson i Blåkulla fördenskull både hon, hennes fader och hans svärfader And[ers] Larsson legat honom över att han skulle bekänna det han visste, en god stund på natten hållit honom detta före, då haver han omsider begynt att säga av allt tillända huru med honom varit haver och med ett sådant vällt [sic] tal och ren svenska över vanligheten, att de dels hava undrat därpå, dels ock intet förstått vad han sade, utan Anna Olsdotter tolkat för dem. Berättade ock detsamma som igår av länsmannen sades att han några gånger så bar sig åt lika såsom någon skulle vilja strypa honom.
Anders Mickelsson hade häremot föga att säga som något besked var med, sade att han då icke väl visste vad han talade.
Nämndemannen Olof Matsson i Loka vittnade, att denne Anders Mickelsson är en tölpaktig och enfaldig solius, vilken andra hans gelikar alltid och var de äro tillhopa eller följas åt hava för sig såsom en apa.
Om denne Anders har dessförutan intet sports att han med slik trollskap skall hava umgåtts.

Sedan öppnades dörren och folket blev inkallat till bönen, därmed ock denna dagen slöts.