Kyrkans män

Källa: Ankarloo sid 314 ff

Sockenprästerna skulle informera sig om brottsligheten på orten både vad gällde moral och sedlighet och för att kunna avstänga brottslingar från de kyrkliga sakramenten i väntan på världslig dom eller kyrkoplikt. För att klara detta krävdes att de samarbetade med fogdar, befallningsmän och lagläsare.

Kyrkan förde en kamp för beivrande av brott där målsäganden saknades eller inte sökte laglig rätt och mot förseelser av religiös och sedlig karaktär (gudsförsmädare, sabbatsbrytare, horkarlar och signerskor).

1665 års kungliga stadga mot eder och sabbatsbrott

På initiativ från kyrkan behandlade denna även trolldom och vidskepelse.

Det är inte anmärkningsvärt att det första förhöret i Älvdalen hölls av kyrkoherde Elfvius assisterad av länsmannen.

Kyrkan var vid sidan om tingen den viktigaste kanalen för information och kontakt mellan överhet och befolkning.

Då trolldomsbrottet var riktat direkt mot Gud var det naturligt att teologisk expertis medverkade vid rannsakningarna. Kyrkans män fick i uppdrag av myndigheterna att undersöka och upprätta listor över misstänkta. Prästerna fick därför ett betydande inflytande över vem som kom att ställas inför rätta.

Prästerna intar en dubbel roll; både som vittnen och medarbetare vid förhören. Det förekommer även kunskapsprov inför sittande rätt.

Genom sina kunskaper från tidigare förhör (utanför rätten) kan de regissera föreställningen, skicka fram barn och comlices med identiska versioner, men hålla tillbaka de som avviker eller nekar. De påverkade även vittnesmålen.

Prästerna umgicks flitigt med de anklagade i fängelset.

Kyrkans män med ansvar för församlingen

Biskop Olof Laurelius

(Biskop 1647-1670)
Olof Laurelius bekämpade energiskt det han ansåg vara oegentligheter, avvikelser och oseder (katolska inslag, prålig klädsel, sabbatsbot, vanrespekt för prästerskapet och släpphänthet gentemot syndare).
Mål: stärka kontrollen. Utgångspunkt: skräcken för Guds straff som skulle drabba landet om folk fortsatte synda. ”Häxornas bortförande av barn och över huvud taget Djävulens raseri uti Österdalarna såg han som ett exempel på hur Gud straffade människorna.” MLLO sid 88. Trolldom: realesuppfatning=ansåg att berättelserna om Blåkulla hade sin bakgrund i verkliga händelser Behandling av trolldomsanklagelser: skydd av de förda barnen och stränga straff mot ”häxorna”.(jmf illusiones-synen=Blåkullaskildringar ansågs som grundade inbillningar ofta orsakade av Djävulen)

Prosten ? i Mora

Anders Nohr Moraeus

Pastor Lars Elvius i Älvdalen

Kaplanen Gustavus Gustavi Trullerus