Maktens män

Maktens män 

Landshövding Gustaf Duwall

I 1634 års regeringsform indelades landet i landshövdingedömen och generalguvernement. Landshövdingen skulle bevaka kronans ekonomiska intressen, kontrollera utskrivningen av krigsfolk och verkställa domar. All statlig förvaltning på länsplanet lydde under “Konungens befallningshavande”, som termen löd, det vill säga landshövdingen.

Gustaf Duvall utsågs till länshövding över Stora Kopparbergs län 1662 och var det fram till sin död 1692. Uppdraget innebar att han var den högste representanten för Dalarna. Han var även ordförande i Trolldomskommissionen. Inledningsvis förespråkade han bestämda ingripanden med stränga och avskräckande straff. Efter hand ändrades hans inställning och i slutet förordade han religiös undervisning och bön. I slutet sa han att det blev ”allt svårare att skilja den skyldige från den oskyldige”.

Gustav Duvall föddes 1630 i Stralsund där hans far rekryterade legosoldater till Gustav II Adolfs armé. Hans mor avlider några år senare och 1634 blir hans far, Jacob Mac Dougall, dödsskjuten i slaget vid Gross-Glogau. Tillsammans med sina två äldre syskon återvänder Gustav Duvall till Sverige där han får studera vid Uppsala universitet.

1652 inleds Gustav Duvall karriär då han bli kammarherre, först hos drottning Kristina, och 1654 hos Karl X Gustav. Samma år gifter han sig med Helena Yxkull. Tillsammans får de 16 barn. (Mer om Gustav Duvall hittar du på andebark.se)

Fogden Johan Arvidsson

Under medeltiden inrättades förvaltningsdistrikt med fogdar. Fogden tog upp skatter och redovisade i efterhand dessa till kungen.

Johan Arvidsson, som tidigare varit häradsskrivare, och var fogde över Österdalarna 1648-1671. Fogdens viktigaste uppgift var skatteuppbörden. Vid en granskning i början av 1668 konstaterades att hans fogderäkenskaper och landböcker inte hade förts oklanderligt. Samma sommar klagade allmogen på att han krävt dem på för mycket utlagor, utan att detta kom kronan till godo. De klagade även på att han fört ut spannmål från fattiga socknar, eventuellt för egen vinning.

Johan Arvidsson deltog aktivt i förhör, gripanden och påtryckningar mot misstänkta under rannsakningen. Av bevarade källor framgår det att han var övertygad om häxornas existens och onda makt. Han efterlyste strängare straff.

Fjärdringsman Hans Hansson

Under medeltiden var härader och hundare indelade i fjäridingar (ett fjärdedels härad). Att vara fjärdingsman var ett förtroendeuppdrag utan ekonomisk ersättning. Uppdraget att vara fjärdingsman gick runt bland skattebönderna eftersom de från 1600-talet var skyldiga att utse fjärdingsmän för viss tid. Fjärdingsmannens uppgift var, förutom att bistå med skatte- och bötesuppbörden, att gå runt och delge stämningar och underrätta fogden om grövre brott.

På 1600-talet fungerade fjärdingsmännen som biträden åt kronofogde och länsman. 1654 ersattes benämningen fjärdingsman med titeln poliskonstapel.

Hans Hansson var fjärdingsman i Åsen och far till vittnet Hans Hansson (född 1647).

Länsman Lars Olofsson

(1625-

Brottmål förbereddes noga av länsmannen, som sedan inför tinget var den som refererade vad som framkommit vid de förberedande förhören och rannsakningarna.

Häradsskrivare

Fram till 1908 skulle alltid häradsskrivaren närvara som fogdens kontrollant vid uppbördsstämma. De hade administrativa uppgifter som att föra jordebok och skattelängder. Kanske var de också närvarande vid tinget som protokollförare? Det vore märkligt om fogden skulle kunna föra protokoll samtidigt som han förhörde vittnen och misstänkta.

Vem som var häradsskrivare vid extratinget 1668 lär vi aldrig få veta.