Bröllop i Älvdalen

Bild från Pell-Lovisas bröllop i Evertsberg (se bok om Bröllop)

Bild från Pell-Lovisas bröllop i Evertsberg (samtliga bilder hämtade ur Pell Birgitta Anderssons och Pell Lena Norins bok om bröllopstraditioner)

Bröllopsförberedelser

1762 fick kyrkoherden sockenstämman att besluta att ingen fick ta ut lysning förrän han odlat upp ett stycke om ett tjägland (ungefär 12 700 kvm). Att bryta upp mark kunde göras med spett och spade. Detta kallades att gräva giftasåker gråvå dipptes-åkern.

När fösta skörden var bärgad sökte de trolovade om lysning hos prästen. Med sig hade de två vittnen (gärna en nämndeman eller fjärdringsman) som kunde intyga att fästmannen grävt en giftasåker. Paret skulle även förhöras i kristendom. På vägen hem gömde sig byns pojkar och sköt för de trolovade (björnarna). Björnarna bjöd hem ”jägarna” på brännvin och kalas. Där dansades ”björndansen” (som var en gammal vals).

Lillbrud

Söndagen före bröllopet besökte bruden gudtjänsten som lissl-braud och hade sin setå med sig.

Bröllopsförberedelser

Flera av gårdarna i byn var involverade i bröllopsförberedelerna.

Bruden eller brudgummens hem användes som festlokal. Väggar och tak pyntades med färggranna täcken, schalar och halsdukar som lånats ihop i granngårdarna.

"Pell Anders, Lovisas far, hade gått i gårdarna och lånat ihop bonader och schalar. Han ville att Lovisa skulle ha ett gammaldags bröllop." Ur Pell-systrarnas bok om bröllopstraditioner.

“Pell Anders, Lovisas far, hade gått i gårdarna och lånat ihop bonader och schalar. Han ville att Lovisa skulle ha ett gammaldags bröllop.” Ur Pell-systrarnas bok om bröllopstraditioner.

Brudparet bjöd endast gästerna vid honnörsbordet på mat, men alla i byn blev bjudna på bröllopet. De som inte skulle sitta vid honnörsbordet uppmanades att lämna mat till bröllopsgården senast på lördagen. Dit sändes rågkakor, rågbullar och tunnbröd, en smörklimp, messmör, ost och kött. Dricka och brännvin bjöd brudparet på alla gäster.

I någon granngård ordnades dansstuga och en tredje fick tjänstgöra som kokstuga

Bild ur boken "Bröllop - björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor. Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen" av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin.

Bild ur boken “Bröllop – björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor. Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen” av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin.

Bröllop

Brau-skarin gav sig iväg till prästgården tidigt på söndagsmorgonen i följande vagnsordning

  1. Brudgummen
  2. Bruden
  3. Sätan
  4. Sätans gubbe

5-8. De flickor och pojkar som skulle hålla upp pellen

Därefter följde övriga släktingar och grannar.

"Det är en konst att fläta de små guldmetallpapperen som en korg runt brudens hvud." säger Märta Hinders i Pell-systrarnas bok om bröllopstraditioner. Den som klär bruden kallas bradsättå.

“Det är en konst att fläta de små guldmetallpapperen som en korg runt brudens hvud.” säger Märta Hinders i Pell-systrarnas bok om bröllopstraditioner. Den som klär bruden kallas bradsättå.

Bruden kläddes av sätan och prästfrun medan de övriga i brau-skarin besökte kyrkbyn. Strax före klockan 10 ställde processionen upp sig utanför prästgården i följande ordning;

  1. Spö-gubbin med penis bovis för att bana väg
  2. Präst och brudgum i bredd
  3. Brasskkullor två och två, de minsta först och de största sist
  4. Bruden och sätan i bredd

Därefter övrig släkt och vänner

"Brudbänkar har förekommit långt tillbaka i tiden. De har använts när vigseln varit i anslutning till söndagens gudstjänst. Brudparet har suttit vända mot altaret till de växlat ringar. Sen var de vända mot församlingen. Älvdalskyrkans brudbänk, från 1645, har ett ryggstöd som man kan vika över så man behöver inte vända hela bänken." Ur Bröllop, björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor. Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen", av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin, 2015.

“Brudbänkar har förekommit långt tillbaka i tiden. De har använts när vigseln varit i anslutning till söndagens gudstjänst. Brudparet har suttit vända mot altaret till de växlat ringar. Sen var de vända mot församlingen. Älvdalskyrkans brudbänk, från 1645, har ett ryggstöd som man kan vika över så man behöver inte vända hela bänken.” Ur Bröllop, björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor. Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen”, av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin, 2015.

Brau-stoln var ställd framme vid altaret och överbredd med pellen som hölls av två pojkar på den ena sidan och två flickor på den andra sidan.

"Älvdalens kyrkas brudpäll användes 1982", ur Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin

“Älvdalens kyrkas brudpäll användes 1982”, ur Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin

När brudgummen kom fram till brudstolen väntade han på bruden och bugade sig  och hon neg. Liggande på knä vid altarringen lyssnade brudparet på hur prästen läste fader vår. Då vände klockaren brudstolen med ryggen åt altaret så att brudparet under predikan satt vända utåt kyrkan. Efter att prästen sagt amen föll de åter på knä och klockaren vände brudstolen mot altaret igen. Efter gudstjänsten började brau-messa. När den var avslutad gick brau-skarin tillbaka till prästgården i samma ordning som de kommit. Sedan åkte de hem, med den skillnaden att prästen nu satt i första vagnen och att även en spelman följde med.

Vid bröllopsgården bjöd källarsvenner alla på brännvin från  brännvinskitteln och en kvinna bjöd på digebull. Därefter for alla hem och ställde in hästen.

När prästen kom in i bröllopsgården föll alla på knä och prästen läste en bön. Prästen satt bredvid brudgummen, setå bredvid bruden, närmast på båda sidor satt fjärdringsman och de närmaste släktingarna, så de pojkar som hållit upp pellen, spelman osv.

Ditskickad mat var framställd på borden och gästerna satte sig vid sin mat. Under hela måltiden gick källarsvennerna runt och fyllde i glas och kannor. Måltiden avslutades med att prästen höll brau-taled.

I dansstugan inledde prästen dansen med bruden och sedan fick alla de andra karlarna dansa med henne. Därefter pågick dansen så länge gästerna orkade. Prästen for hem på kvällen.

Måndag morgon gick brud och brudgum runt i gårdarna tillsammans med spelmannen och brännvinsflaskan i gårdarna för att pigga upp gubbarna. Pojkar och kullor i gårdarna följde med på en lång rad. I bröllopsgården bjöds det på frukost. Spelmannen spilå inn stietje (steken) med en marsch. Braskkullorna bar in en helstekt gumse som ställdes framför brudparet. Källarsvenner och braskkullor passade upp under måltiden, precis som dagen förut. Efter att ungdomarna ätit skulle källarsvenner, braskkullor och brudfolkets föräldrar äta.

Mitt under festen skulle brudparet springa och gömma sig. Gästerna letade upp dem och bar in dem i dansstugan för att ”bära” brud och brudgum.

(Texten bygger på Lars Levanders “Livet i en älvdasby före 1870-talet”, nytryck 1979 i Älvdalen)