Hedvig Eleonoras hemgift

Den 29 september, Mickelmässodagen, 1654 undertecknades äktenskapskontraktet. “I hemgift skulle prinsessan förutom de så kallade paraphernalierna – smycken, kläder, bäddtextilier, silverserviser, med mera – erhålla 20 000 riksdaler, och från svenskt håll tillförsäkrades hon en morgongåva om 32 000 riksdaler och ett livgeding som omfattade Gripsholm, Eskilstuna och Strömholms län, vilket beräknades inbringa minst 34 000 riksdaler om året.”

“Inventariet över Hedvig Eleonoras medhavda utstyrsel upptar fjorton tättskrivna folioark. Den långa förteckningen på föremål inleds med prinsessans smycken. Sju fyllda etuier med juveler och klenoder beskrivs. Etuiernas innehåll var sorterat efter de olika ädelstenssorterna och diamenter, rubiner, smaragder och safirer omnämns. Det förefaller som om merparten av smyckena utgjordes av garnityr. Sådana enhetliga smyckeuppsättningar innehöll olika beståndsdelar under olika tider. I Hedvig Eleonoras ingick långa och korta kedjor – några formade av diamantbesatta guldlänkar, en annan enbart av rubiner sammansatta i rosenform. Vid den här tiden bars kedjorna inte längre utanpå dräkten som under renässansen. Det nya modet med djupa festurringningar medförde att halsbanden vilade direkt mot huden. Ett par bröstsmycken – eller klenoder – med prinsessans föräldrars porträtt nämns bland diamantgarnityren. Klenoderna hörde till de dyrbaraste och mest arbetade 1600-talssmyckena. De bars oftast i en bandrosett mitt fram på dräkten. Svart och vit emalj var populärt i 1600-talets smyckekonst och omnämns i beskrivningen av Hedvig Eleonoras örhängen och dräktspännen. Flera pararmband beskrivs i förteckningen. Med 1600-talets halvlånga klänningsarmar följde lusten att pryda de synliga handlederna. Armbanden bars liksom örhängena alltid i par och det modet höll i sig till 1800-talets mitt. Många olika hårprydnader ingick också i garnityren, till exempel hårband av gul med emaljerad dekor, besatta med diamanter, röda rubiner, gröna smaragder eller blå safirer. Vidare finns ett flertal hättor med ädelstenar och pärlor uppräknade, liksom hårnät prydda av emalj och diamanter… Pärlor i halsband och som stora droppar i örhängena var 1600-talets absoluta favoritjuvel och ingick som en självklar del i prinsessans hemgift.”

“Efter smyckena beskrivs kläderna och främst bland klänningarna nämns den som måste ha varit brudklänningen – av vit, blommönstrad sidendamast, med dekor av sex rader silverspetsar mitt fram och tre rader utmed klänningens nederkant. På Jürgen Ovens målning av bröllopet utgör drottningen i sin vita klänning en lysande mittpunkt. Modellen är den för tiden moderna med ett djupt dekolletage, korsetterat liv och halvlånga ärmar. De övriga tjugotvå klänningarna i garderoben var av siden och sammet och skimrade i allehanda färger som citrongult, ljusrött, blekblått, isabellfärgat och svart. Tretton underkjolar i varierande kulörer kunde kombineras på olika sätt med klänningarnas kjolar som i de flesta fall var öppna framtill. Därtill fanns bland annat också en svart sammetsnattrock fodrad med hemelinsskinn och en lång resrock av svart plysch.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Captcha Captcha Reload