Adeln och drottning Kristina

Ur Trosspojken med snurretoppen – Berättelser om 1500- och 1600-taletn

av Tomas Blom, Gudrun Wssnert och Sara Lundberg.

Rabén & Sjögren Bokförlag, Italien 2004

”1600-talet var adelns glansfulla århundrade. Aldrig förr har landet haft så många adelsmän och adelsdamer. Många blev adlade för sina insatser i såväl krig som fred. Samtidigt fanns de gamla adelsfamiljerna kvar. Mest frikostig var drottning Kristna. Hon gav gärna bort slott till sina gunstlingar.

Adeln hade nu rätt att ta upp skatt från sextio procent av landets alla gårdar. De blev mycket rika och började bygga som aldrig förr. Mellan åren 1633 och 1680 uppfördes omkring etthundra privatpalats, många i Mälarlandskapen. ”

”Under Gustav Adolfs och Kristinas tid omvandlades Stockholm till stormaktens moderna huvudstad. Efter branden 1625 gjordes den första gaturegleringen. Gatorna byggdes hädanefter raka och bebyggelsen på Norrmalm och Södermalm planerades i ett rutmönster. På Skeppsbron uppfördes stora och sköna hus. Men det fanns en annan verklighet bakom de ståtliga fasaderna. Pesten härjade i flera omgångar. Det var mycket smutsigt, både på gatorna och i vattnet. Riddarfjärden kallades för Lortfjärden. De rika lät sig bäras i bärstol.”

”Magnus Gabriel De la Gardie drabbades hårt av Karl XI:s stora reduktion. Reduktionen innebar att staten tog tillbaka alla gods, gårdar och slott som adelsmännen fått av tidigare regenter. Magnus och hustrun, Maria Eufrosyne, hade ägt många och vackra slott. När Magnus dog 1686 hade han bara ett enda kvar; Venngarn.”

”Kalasrätter på 1600-talet var stekt anka med äppelsås, plommonkaka, stekt kalkon, russinpudding, körsbärsmos, sillsallat, lax med kräftor, gäddkorv, stekt ål med salvia, färsk lax med russin och mandel, smultronkaka och sockertårta, Axel Oxenstiernas favoriträtt lär ha varit soltorkad lax med sås av ättika, olja och peppar.”

”Kristina var en drottning i barockens storstilade anda. Inför hennes kröning 1650 byggde man om hela Uppsala eftersom det var meningen att kröningen skulle ske där. Spikraka gator drogs fram som slutade vid kyrkan och slottet. Men kröningen flyttades till Stockholm.

Vid kröningen var det viktigt med rekvisitan. Folket måste förstå att kungen eller drottningen var värdig sin krona. I huvudstaden uppfördes därför till Kristinas kröning en gigantisk triumfbåge, ritad av arkitekten på modet Jean de la Vallée. Det såg ut som om bågen var byggd av sten men det var en synvilla. Bågen var konstruerad av trä och målat tyg.

Kristina var mycket intelligent och bildad. hon förde ett glansfullt hovliv och bjöd in vetenskapsmän, konstnärer, författare och musiker från andra länder. Den berömde filosofen och matematikern René Descartes kom hit. Men han frös i Slottets kalla korridorer, drog på sig lunginflammation och dog. Teater-, opera- och balettförestälningar uppfördes vid Kristinas hov. Hennes konstsamling var magnifik med målningar av Rubens och Tizian och hennes privata bibliotek var ett av Europas största. Mycket av detta var krigsrov.

”Livet rymmer bara en kärlek. Det är för kort för att man skulle kunna uppleva två”, skrev drottningen i sina maximer (filosofiska visdomsord). Drottningen behärskade fem språk.

Silvertronen var en gåva till Kristina från hennes gunstling Magnus Gabriel De la Gardie – som kallades Europas snyggaste karl.

Mångsysslaren Georg Stiernhielm ville skriva dikter med svenska och nordiska ord istället för utländska som hade varit på modet. Han blev den svenska skaldekonstens fader.

Magnus Gabriel De la Gardie var en tid festarrangör vid hovet där han ordnade med upptåg, maskerader, djurhetsningar och baletter som var på modet.

Magnus Gabriel De la Gardie påstod att det var efter hans ambassadörstid i Frankrike 1646 som lyxen kom till Sverige. De manliga dräkterna översållades med band och rosetter och byxorna såg ut som kjolar. Skorna fick skorosor. Lyx för borgare var kläder av fint kamgarnstyg, fönsterglas och dricksglas, speglar, halsband och puderfjädrar.

Vid Kristinas hov öppnades de första utländska ambassaderna och den första slussen i Stockholm byggdes under hennes tid.

Krigen krävde fartyg och kanoner. På det kungliga skeppsvarvet i Stockholm byggdes örlogsfartyg i den nya kravelltekninken. I Karlskrona, grundad 1686, byggdes landets första örlogshamn och varv för floran. Fattigdomen var stor, särskilt i huvudstaden. Många ungdomar sökte sig dit i hopp om att få arbete. Tiggare och föräldralösa barn drog omkring på gatorna. År 1624 inrättades det första barn- och tukthuset i Stockholm. Där fick de intagna tillverka kläde (ylletyg) till soldaterna i armén.

Matsedeln för Barnhuset i Stockholm år 1677 talar för sig själv. Mat serverades tre gånger om dagen, utom på söndagar då frukosten var indragen. Ärter och fläsk, strömming, gröt och ölsupa hörde till fattigmanskosten.

Även i andra städer öppnades barnhus och fattighus. I Vadstena låg Krigmanshuset. Där fick de intagna familjerna, även män, knyppla spetsar. Spetsar, som var på modet för både män och kvinnor, prydde kragar, ärmlinningar och byxor.

Vid Kristinas hov fortsatte man att festa. Hovmannen Johan Ekeblad skriver om drottningens födelsedag den 7 december 1650: Under taket i den sal, där måltiden ägde rum, hade man flätat granris, och där hängde fullt med citroner, pomeranser, granater, äpplen och päron. Det tyckte man mycket om. Åtta rätter serverades vid Hennes Majestäts bord. Där bjöds också på allehanda musik, och Hans Kungliga Höghet (Karl X Gustav) lät en springbrunn med vin spela från klockan sex, då festen började, till klockan åtta den andra dagen. Vid midnatt gick man ut för att titta på fyrverkeri som varade i tre timmar. Därefter dansade en bladet som kallades Den stekta oxen.

Men Kristina trivdes inte som drottning i det lutherska Sverige. Hovlivet kostade och hon hade inget sinne för ekonomi. Hon drogs också mot katolicismen, den trosinriktning som hennes far så ivrigt bekämpat. År 1654 abdikerade Kristina, blev katolik och bosatte sig i Rom. Hon dog svårt skuldsatt men fick sin grav bland påvarna i Sankt Peterskyrkan.