Drottning Kristinas kröning

Ur Trosspojken med snurretoppen.

“Drottning Kristinas kröning i mitten av oktober var den grannaste och mest påkostade tillställning man någonsin sett. Men den var bara början på en lång rad fester och upptåg som höll på ända fram till jul. Alla de rika adelsmännen ville ställa sig in hos drottningen och de tävlade om vem som kunde ställa till med det största och slösaktigaste festandet. Det var parader och processioner, baletter och ryttarspel dag efter dag, och folket i Stockholm hade aldrig haft så mycket att titta på. Men alla var överens om att upptåget som hette “Lycksalighetens äreprakt” var det som man skulle minnas längst.

Stina stod inklämd i folkhopen tillsammans med far, mor och Mara. De hade fått bra platser, alldeles invid den väldiga triumfbågen som nyss hade blivit färdigbyggd. Far förklarade för Stina att en triumfbåge, det måste vara världens mest onyttiga byggnad. Det var de gamla romarna som hade hittat på att bygga sådana från början. En triumfbåge byggde man för att en människa, som skulle hyllas för någonting, skulle få åka igenom den i vagn och sedan – var det färdigt! Sedan stod det väldiga bygget bara där, för folk att titta på så att de skulle minnas grannlåten och högtidligheterna…

Först i tåget kom två ståtliga krigare i förgyllda rustningar, sedan tre kvinnor som dansade fram i skira slöjor. Det såg kallt ut i höstkvällen, men de lyckades ändå le, där de hoppade runt i gatumodden. Så kom tre ryttare, också de i granna rustningar. Far ruskade på huvudet.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Captcha Captcha Reload