Förlängd sjukskrivning

Slånbär

“Har du inte gått i terapi innan?”, hennes lugn känns oändligt – det är som om vi har all tid i världen.

“Jo”, snyftar jag. “Antagligen hade jag min första utmattningsdepression redan när jag satt ting 1994. 1999 gick jag “Våga växa” för Ulla Sturesson och jobbade med min självkänsla. 2002 var jag sjukskriven för utmattningsdepression. Därefter har jag även gått i gestaltterapi för Ulrika Franke.”

Det är som om tårarna aldrig vill ta slut. Två geggiga maskar letar sig ner mot min överläpp och jag reser mig upp för att ta papper och snyta mig i. Det är skönt att sträcka på mig. Det är som om någon opererat in ett kvastskaft i ryggen på mig.

“Men – egentligen mår jag så mycket bättre nu, det är bara det att jag skäms så för allt. Jag skäms för att jag blev sjuk och var tvungen att lägga ner företaget. Det fanns så många som litade på mig. Men allra störst är skulden över skilsmässan. Det var jag som ville skiljas. Jag tycker så synd om barnen som växt upp med alla dessa konflikter”.

Det är alldeles tyst i rummet när jag reser mig för att ännu en gång hämta papper att snyta mig i. Lena Oeske, min läkare, väntar ut mig, ger mig tid. Hon får mig att känna det som om hon har all tid i världen för mig.

“Ja, och så jobbade jag ju med konflikter. Jag har kommit på att jag nog är högsensitibel – eller vad det heter – ja, högkänslig. Hittade en sida på Facebook. Såg att man är extra känslig då. Det är som om andras känslor går rakt in. Ja, och jag har ju jobbat mycket med konflikter. Det är som om alla mina klienters konflikter lämnat spår i mig. Ja, jag vet inte.”

Tystnaden är inte längre jobbig. Hennes ögon är snälla och förstående. Hennes händer vilar tryggt i hennes knä.

“Jag försöker verkligen bli frisk – men nu har jag accepterat att det tar tid. Jag kämpar inte längre. Jag har blivit mycket bättre – men fortfarande händer det att jag rasar – och fortfarande rasar jag väldigt djupt.”

“Har du fortfarande självmordstankar?”

“Nej, inte när jag är hos min älskade. Han tar hand om mig. Där är jag trygg – ingen känner igen mig där. Jag känner inte någon skam och skuld. Och i Älvdalen var det helt fantastiskt. Där klarade jag läsa i böcker. Det är som om de andra på skrivretreaten blivit vänner. För dem behöver jag inte skämmas. Annars har jag bara kontakt med två av mina gamla vänner. Jag känner så mycket ångest över att allt gick fel – jag skäms – känner mig värdelös. På Tre Björnar i Älvdalen har jag hittat hem. Men jag behöver att någon ser till att jag äter – annars glömmer jag bort det. Jag är inte så bra på att ta hand om mig själv.”

Mina händer vilar utsträckta över knäna. Jag blundar. Andningen är så där ytlig och jag får anstränga mig för att luften ska komma långt ner i lungorna. Blundar.

“Men här i Ystad är jag rädd för mig själv. Jag är rädd för att rasa. Jag vill inte dö – men nu vet jag att depressionen skulle kunna få mig att ta mitt liv. När jag är här ägnar jag mycket tid åt yoga, går på avslappning och massage hos Milda makter, träffar min psykolog – och i förra veckan var jag på en fantastisk hälsoanalys hos Nina på Ystads hudklinik.”

Hon nickar och hennes ögon får mig att tänka på Lady i Kalle Ankas julafton.

“Det viktigaste nu är att ta hand om dig själv. Jag sjukskriver dig januari ut. Tyvärr har vi inte fått nya tider för nästa år. Kan du ringa och boka en ny tid till i mitten av januari.”

När hon räcker mig sjukintyget skulle jag bara vilja krama om henne. Men jag sträcker bara fram min hand i avsked. Halvtimmen hos läkaren väckte nya frågor. Jag googlar och hittar sidor som jag hoppas ska kunna hjälpa andra. Vem vet – kanske kommer det en dag där mina erfarenheter inte var förgäves.

Rekrytering – ambassadör (26)

Samarbetspartner Redigera inlägg     

När jag började som företagare hade jag mycket liten erfarenhet av ledarskap. För att träna engagerade jag mig ideellt. Först var startade jag Qlaramässan 2005 och 2006 där jag fick 40 st kvinnliga företagare att sträva mot samma mål och att samarbeta. Därefter var det Ja till Österlen – Nej till skifferbrytning där vi fick 10 000 personer att skriva på namnlistor mot skifferbrytning på Österlen, arrangera bymöten och ett stort informationsmöte den 11 juli 2007. Till informationsmötet kom 600 personer.

Alla arrangemangen har gjorts helt ideellt – utan en enda krona i budget.

När det gäller anställda har jag också prövat en del. I början anställde jag personal som var som jag – högt tempo och drivande. Nu har jag insett att det inte fungerar med mer än en som är som jag. Istället behöver jag lugna, stabila, analytiska personer. Människor med ett lägre tempo. Förr kände jag frustration när jag arbetade tillsammans med människor med lägre tempo. Nu inser jag att de behövs för att jag inte ska speeda upp mig för mycket.

Istället försöker jag hitta externa samarbetspartners med mitt tempo. Människor som kommer in i företaget tillfälligt och tillför energi. Människor som jag bara älskar att jobba tillsammans med. Som ökar min kreativitet.

När det gäller marknadsföring har jag arbetat med Frida sedan jag startade företaget. www.fridasgrafiska.se. En ung entreprenör som jag beundrar. Profilgrejor beställer jag via www.anderzon.se. Företaget drivs av en kille som gick i min klass på gymnasiet.

På it-sidan växlade jag för några år sedan upp från en kompis som hjälpte mig ideellt till Olof Jolom, www.jolom.se. Också en ung entreprenör. Jag gillar att stötta yngre kreativa krafter!

Ända sedan jag köpte fastigheten har www.keller-glenn.se ställt upp och fixat med hög kvalitet och servicegrad. Nu när jag ska bygga om anlitar jag www.edstrands.se. Båda företagsledarna är födda 1969 – som jag.

Alla ritningar inför ombyggnader av huset har gjorts av Anna Steumer, www.husberg-arkab.se. Anna är yngre än jag och hon har arkitektkontor i Hammenhög. Kan jag handla lokalt gör jag det!

När det gäller hemsidan har jag inte haft samma tur. Jag är en krävande uppdragsgivare som ställer krav på hög kvalitet och att man håller överenskommelser. Nu på fjärde försöket tror jag att jag hittat rätt. Det kändes i vart fall väldigt rätt i onsdags när jag träffade företrädare för www.presis.se. Redan när jag var inne på deras hemsida tilltalades jag av att de delade mina värderingar vad gäller miljö och att värna personalen.

Funderar på vad det är som får mig att välja en samarbetspartner. Vad skiljer mina bevekelsegrunder från mina klienters sätt att välja advokat?

Själv väljer jag utifrån

1. Känslan – det skall kännas kul att samarbeta, jag måste känna tillit och gilla personen

2. Kvalitet – jag ska få den kvalitet jag betalar för.

3. Värderingar (men kanske kommer de in redan under 1. Det är ganska subtilt egentligen)

4. Priset. Hittills har jag bara valt tryckeri utifrån lägsta priset. Jag brukar förvisso begära in offert – men i slutändan är det människorna som avgör vem som får uppdraget.

Hur tänker du?

En sund kärleksrelation

 Rensar i inboxarna i mailen. Det finns ju en massa kloka ord som sparats genom åren genom att bara flytta ner mailet i mappen “Guldkorn”. Där hittade jag detta citat där tyvärr inte någon källa angetts. Väljer ändå att lägga upp det här på bloggen trots att orden inte är mina egna. Känner du igen dem är jag tacksam om du meddelar mig så att jag kan ange källan korrekt.

En sund kärleksrelation

De grundläggande barndomsbehoven är exakt de behov vi har i en kärleksrelation:

Säkerhet                                                                          Acceptans

Stabil bas                                                                        Uppskattning

Förutsägbarhet                                                                 Empati

Kärlek                                                                             Guidning

Omsorg                                                                           Beskydd

Uppmärksamhet                                                              Bekräftelse av känslor och behov

1.  En sund kärleksrelation ska bygga på balans mellan parterna. Båda ska känna och kunna ge trygghet, båda ska få uttrycka sina tankar och känslor. Naturligtvis kan vi alla bete oss dumt emellanåt, men man får inte kränka den andra.

2.  I en sund relation håller man inte på och försöker förändra den andra parten, utan accepterar varandra som man är i stora drag. Om man gör det till ett livsprojekt att förändra den andra, är det de egna behoven som går ut över den andra.

3.  I en bra kärleksrelation är man nöjd med varandra. Man behöver inte förändra varandra och förväntar sig inte att den andra ska ändra mitt liv. Kommunikation, omtanke och engagemang är honnörsord i en sund relation.

4.  Det krävs att varje person har insikt om sig själv, sina styrkor och svagheter. Det krävs också förmåga att kunna dela känslor med andra, att visa empati eller sympati med sin partner.

 Grundstenar i en sund kärleksrelation

1.   Säkerhet och en stabil bas.  Du ska känna dig osårbar, lugn och avslappnad. Du ska ha en god känsla som medför trygga och lugna tankar om framtiden. (Motsatsen är oro och ångest med tryck över bröst och hals eller ont i huvudet).

2.   Förutsägbarhet och gemensamma värderingar.  Sunda värderingar i en kärleksrelation kan vara: respekt för varandra, öppenhet, vilja att behandla varandra väl, att inte skada varandra.

3.   Öppen och rak kommunikation.  I en bra kommunikation kan vi visa empati för varandra och vi undviker att kränka eller såra den andra. Det handlar om att försöka förstå varandra, inte vinna över den andra.

Vanliga reaktioner vid diskussioner är att den ena parten (ofta omedvetet) intar ett försvarsbeteende där han/hon antingen:

¤                    tillskriver den andra parten problemet

¤                    beter sig överlägset mot den andra

Daglig övning i att säga vad man tänker, känner och vill på ett öppet och rakt sätt utan att kränka, är en bra start för att få en sund relation!

4.   Ömsesidigt ansvar för relationen  För att få kärlek, omsorg och uppmärksamhet krävs det att båda tar ansvar för att relationen utvecklas på ett bra sätt. I en sund kärleksrelation sätt man sig inte i ”baksätet” och låter den andra bestämma vart man ska åka.

5.  Bådas behov respekteras.  I en sund relation ska du kunna uttrycka din egen vilja, dina behov. Ibland kan du få dina behov tillgodosedda helt, ibland får du kompromissa. I en sund relation kan båda parter ge och ta i en konflikt. Man ska kunna lita på varandra och ha respekt för den andra partens önskemål. Man lyssnar på sin partner och funderar på hur man kan möta den andras behov. Att fritt kunna säga ”jag vill” eller ”jag vill inte” är grundläggande i en sund kärleksrelation.

6.  Sex skall vara en ömsesidig njutning.  Sex är en handling och en njutning som två människor gör tillsammans och ingen ska utsättas för oönskade angrepp.

En sund  kärleksrelation skal tillgodose både behovet av sex och passion likväl som behovet av en trygg bas.

7.  Acceptans och uppskattning.  Du och din partner ska kunna lyssna på varandra, acceptera och respektera varandra. Båda två, inte bara den ena  parten, ska vara flexibla och kunna anpassa sig till den andra, samtidigt som man inte ger upp sig själv och sina behov.

8.  Frihet och egen utveckling.  Tvåsamhet innebär inte att du ständigt ska bli kontrollerad, att den andra exakt skal veta var du befinner dig, vad du gör eller med vem du är. I en sund relation ska du kunna ha ett socialt liv både med och utan din partner.

Man kan lita på att den andra håller överenskommelser utan att man behöver skriva ned och underteckna dem.

9.  Riktig vänskap.  I en sund relation skall du inte behöva bli nedvärderad, förödmjukad eller kränkt av din partner.  En sund relation ska omfatta vänskap. I en vänskap uppskattar man varandra för det man är, inte för det man utåt sett representerar.

I en sjuk relation ser man ofta att den finns en ”vinnare” och det medför att det finns en förlorare också.

En relation är ingen tävlan mellan två partner. Syftet med att vi människor vill leva med en annan person är ju dels att vi vill fortplanta oss, dels att vi är sociala varelser som inte är skapade att leva ensamma.

Checklista för en sund kärleksrelation

Här följer en checklista för hur en bra relation bör se ut, vilka krav du har rätt att ställa. När du inleder en ny relation kan du använda den här listan för att se om ditt  nya förhållande kan ge dig detta.

¤                    Jag har rätt att få känna mig trygg, lugn och säker i en relation.

¤                    Jag rätt att förvänta mig en god framtid.

¤                    Jag har rätt att få veta vilka värderingar min partner har.   

¤                    Jag har rätt att få uttrycka mina egna behov, min tankar och känslor utan att bli bestraffad för det.

¤                    Jag har rätt att ta del av sådant min partner gör och som rör oss och vår relation.

¤                    Jag tar eget ansvar för hur min relation kan bli. Jag säger ifrån om något inte motsvarar mina behov eller förväntningar.

¤                    Jag har rätt att säga nej till sex, om jag inte just då vill eller orkar.

¤                    Jag accepterar inte fysisk, sexuell eller psykisk misshandel.

¤                    Jag har rätt att kräva att min partner visa mig respekt och acceptans.

¤                    Jag har rätt att ha ett socialt liv vid sidan om vår relation, där jag kan lära och växa.

¤                    Jag har rätt att avsluta min relation om den inte motsvarar mina behov.

¤                    Jag anser att samma ”rättigheter” ska gälla även för min partner.

¤                    Jag är en person som har rätt att välja vem jag vill leva med, inte bli vald.

Undvik störda män  …. 

Det bästa sättet att skapa en sund kärleksrelation är naturligtvis att undvika män med psykopatiska/narcissistiska drag. Det drar så oerhört mycket energi från dig att leva i en relation med en störd man. Er relation blir ett slagfält, en dragkamp – istället för en hängmatta där ni tillsammans skulle kunna vila ut och hämta ny, frisk energi hos varandra.

Det allra bästa du kan göra när du möter en person som du blir förälskad i är att ta reda på så mycket som möjligt om den personen. Det kan låta oromantiskt, men kan faktiskt löna sig i längden.

Pröva att backa ett tag, att fundera på om mannens beteende verkligen är ”sunt”!!!

Kom ihåg att om saker och ting verkar vara för bra för att vara sanna, så kanske de inte är sanna ….

Ibland är konflikter bara den enes fel

På senare tid har många av mina tankar handlat om varför det blir allt vanligare med djupa, långdragna vårdnadskonflikter.

Åse Persson är medlare på Skånsk terapicentrum. Tänk om alla föräldrar hade haft förmånen att träffa en medlar som henne!!!

Hon berättar att det är inte skilsmässan i sig som är skadlig för barnen – utan föräldrarnas sätt att hantera sina konflikter – oavsett om de lever tillsammans eller är skilda. Genom att berätta om anknytningsteorin får hon föräldrarna att förstå hur viktigt det är att de sätter barnets bästa först.

Enligt anknytningsteorin har vi – liksom alla andra däggdjur – behov av att omedelbart från födseln knyta an till någon annan för att överleva. Ofta är det mamman vi knyter an till – men båda föräldrarna blir vanligtvis viktiga anknytningspersoner.

Om anknytningen är trygg får barnet en organiserad anknytning (vilket ca 50 % har). Om barnet behöver anpassa sig efter föräldrarna för att få uppmärksamhet kan de antingen utveckla en ambivalent anknytning (blir stökig för att få uppmärksamhet) eller utveckla en undvikande anknytning (anpassar sig för att tillfredsställa föräldrarna).

Barn iakttar föräldrarna. Hur trygga de känner sig tar de med sig som en inre arbetsmodell som de har med sig när de går ut i llivet.

De organiserade, ambivalenta och undvikande ankntyningsmönstren är alla normala. Men det finns även ett onormalt anknytningsmönster som kallas desorganiserat.

Barn som inte kan förstå sina föräldrars reaktioner får desorganiserad anknytning. Detta ser man ofta hos barn till missbrukare eller barn som blivit misshandlade. Men även långvariga – för barnen oförståeliga – konflikter mellan föräldrarna leder till att barnen får en desorganiserad anknytning.

Åse Persson förklarar att du aldrig kan förändra den andre föräldern. Båda föräldrarna måste anpassa sig och hitta ett mittfält som fungerar. Medlare, socialsekreterare och advokater kan tillsammans hjälpa föräldrarna att skapa spelregler i mittfältet genom avtal.

Vid växelvis boende är det viktigt att föräldrarna delar med sig om information om barnen. Mobiltelefoner gör det enkelt att “slänga i väg” ett sms eller mail. Det är lätt att dessa meddelanden uppfattas som provocerande av den andre föräldern.

Åse Persson föreslår att rapporteringen sker i samband med skiftet, är kortfattad och bara innehåller följande information:

1) barnens hälsotillstånd (har de skadat sig, har de feber etc)

2) information om barnens skola

3) information om barnens kompisar

4) information om det kommer ske några förändringar under den närmaste tiden

Varför då denna rubrik? – Ibland är konflikter bara den enes fel. Rubriken är hämtad från en artikel av Michael Rangne som jag hittade på dagens juridik.

Vi är många advokater och domare som konstaterar att antalet vårdnadskonflikter ökar och att de dessutom är mer svårlösta och långvariga. Varför?

Svårlösta konflikter hos föräldrarna leder till otrygga barn som tar med sig sina föräldrars sätt att hantera konflikter in i sina egna relationer. Är det ett växande samhällsproblem?

Att arbeta med familjerätt är spännande – om än väldigt påfrestande. I mötet med parterna i konflikter blir deras beteenden ibland så tydliga. Som advokat kan du vara ett stöd på många olika plan.

På senare tid har jag vid ett flertal tillfällen skickat länkar till mina klienter. Därför skriver jag nu det här inlägget för att kunna hänvisa hit istället. Förhoppningsvis skall det kunna hjälpa mer än mina klienter!

Fysisk misshandel är lätt att se. Psykisk misshandel är svårt att sätta ord på och tar tid att upptäcka. På sidan “Det osynliga våldet” kan du läsa mer.

Santo Domingo, lördagen den 19 januari omkring kl 12 (Bavaro)

Nu väntar jag på en taxi. Katedralen lär vara ”el primero en la America” och så tror jag det ska finnas ett monument över Christopher Columbus.

Trafiken skiljer sig från Romana och Higuey. Mopederna är färre, taxibilarna mer slitna än i Punta Cana och tutan används flitigt. Huruvida de tutar på mig eller trafiken kan jag inte avgöra.

Troligtvis får vi åka hem på måndag. Ännu finns det en möjlighet att jag ska kunna hålla föredraget på Region Skånes konferens om ett dynamiskt näringsliv.

I Bavaro var de flesta taxibilarna lika och kördes av män i rosa pikettröjor. Här tycks ibilarna ha högst varierande kvalitet – alltifrån bubbliga rosthögar där kofångarna hålls på plats med en kedja till välputsade stadsjeepar.

Tiden är en annan än hemma. Det är nog tur att jag saknar klocka.

Han fick inte lämna sjukhuset än.

”No a tourist – solo patient” sa Ivory bestämt.

Förvirringen kvarstår. Läkaren i Sverige har ännu inte lyckats få tag i specialistläkaren här. Hans egna läkarkontakter i Sverige påstår att medicineringen är helt obehövlig. Ilskan mot läkaren i Bavaro är stor. Hur kan en doktor vara så genomelak?

Placeringen av min älskade på intensiven fick oss att känna oss helt maktlösa. Jag grät en hel dag. Allt har handlat om pengar. Skräckbilderna läkaren målade upp om hur farligt det var med en två timmars ambulanstransport till sjukhuset i Santo Domingo var en ren bluff.

Bavaro, tillbakablick fredagen den 18 januari

Kvällens färd var osannolik. Chauffören och sjukvårdaren var två roliga män som endast förstod mycket lite engelska. Trots hastighetsbegränsningar på 80 km/timme gick färden oftast i 120 km/timme. Genom Romanas mopedfyllda gator körde ambulansen slalom mellan fordonen med fullt påslagna sirener. Föraren älskade verkligen sitt jobb. Ansiktet sken upp när han fick demonstrera bilens minst tre olika ljud och oräkneliga ljudstyrkor.

De uppskattade min spanska och berättade för mig om Romana, San Pedro och Santo Domingo.

Utanför öppnade vägen upp sig till sex filer. Upp ur grönskan växte skyskrapor. Rödljus var inte något hinder. Flyttade sig inte bilarna använde föraren stolt tutan.

Han var skicklig, läste trafiken och parerade medtrafikanternas oväntade manövrar. Inte en gång under den två timmar långa färden var jag orolig.

På sjukhuset fanns all den trygghet jag saknat de senaste dagarna.

Bavaro, tillbakablick: Fredagen den 18 januari på morgonen

Fredagsmorgonen var helt absurd; sjuksköterskornas påklistrade leenden. Uppgifterna från läkarna att medicineringen måste höjas eftersom blodproven visade sämre värden. Påstående att de kunde ta blodprov när de bytte droppen. Men vi visste att något blodprov inte tagits för vi hade frågade sköterskorna varför de inte tog de dagliga blodprovet. Motsägelsefulla budskap om hur benet skulle lindas där sköterskorna var tvärsäkra på att självaste dr Romero gett fel instruktioner. Löftet från SOS International om en ny ambulanstransport kl 11 som inte kom fram förrän klockan 19 efter stor förvirring i receptionen.

Santo Domingo, lördagen den 19 januari kl 12.10 (Bavaro)

Bänkens gröna yta är som glödande järn mot baksidan av mitt nakna lår. Himlen är klarblå och luften fylld av avgaser från bilar på den fyrfiliga  vägen. Jag sitter i refugen under träd, fyllda av bruna ärtskidor. Sakta släpper paniken taget om mig. Dagarna på sjukhuset i Bavaro var helt onödiga. Vi hade kunnat åkt hem i torsdags. Hans lidande på intensivvårdsavdelningen hade kunnat undvikas. Dessa dagar är som hämtade ur en Roman – och jag bara vet att den ska skrivas. Tänk så många bokidéer jag har. Det är dags att jag kommer igång.

Torsdagens totala ignorans från sjukhuspersonalen tills det stod klart att vi var på väg att lämna sjukhuset. Samtalet med dr Romero och Jaquline där vi berättade varför vi ville lämna sjukhuset. Dr Romero som lovade att ärendet skulle prioriteras och den avbeställda ambulanstransporten. Dr Romero som stannade kvar för att visa sjuksköterskan hur svullnaden skulle smörjas och lindas.

Santo Domingo, lördagen den 19 januari kl 11.40 (Bavaro)

Sjukhuset är betydligt större än i Bavaro. 5:e våningen är ”Premium Patient”. Personalen är fantastisk och kompetensen imponerande. Iveny Ortega är vår engelska tolk. I en låda har hon mobiltelefonladdare för många olika modeller. Äntligen är vårt största orosmoment löst. Eftersom vi inte lyckades hitta adapter som fungerade på sjukhuset var vi rädda att bli helt avskärmade från omvärlden.

Dr Ramón Alberto Pérce Baquero med titeln Cirujano Vascular y Endovascular Angiologista – Cirujano General kommer in på rond iklädd jeans och rutig skjorta. Trots att han inte har läkarrock utstrålar hans lugn en kompetens som fyller hela rummet.

Bavaro – Santo Domingo, lördagen den 19 januari kl 10.15

Santo Domingo är en grön stad. I alla fall ser det ut så från sjukhusfönstret. På gatan nedanför skjuter en haitian en trehjulig cykel framför sig. På hustaket mitt emot hänger en kvinna upp tvätt. Genom de gulfärgade fönsterrutorna får allt en gulaktig färg. Bakom träden och husen ser jag havet i söder. I alla andra riktningar reser sig höga hus ovan träden.

 

Sjukhusets inredning är samma här som i Bavaro. Båda tillhör sjukhuskedjan Hospiten. Gröna lister, dörrar och fönsterkarmar. Svar, gulfärgad natursten på golvet. Vita väggar, vita gardiner med en blommönsrad fönsterkappa – samma blomgirlanger som kommer tillbaka på sängöverkastet, som även används som täcke. Det är som om blomslingorna fått bestämma alla rummets färger.

Blommorna är rosa och röda i samma nyans som bäddsoffan och fåtöljen. Stjälkarna har samma brungula färg som marmorgolvets mönstring. De gröna snickerierna, personalens kläder och marmordiskarna har fått samma gröna nyans som bladen. Dessutom finns det några små blå blommor som har samma ton som de blå plastlådorna som vi får maten i morgon, middag, eftermiddag och kväll.

Till det yttre är allt lika – ändå är det här en helt annan värld än i Bavaro!

Vi skulle ha åkt hit redan i torsdags – men läkaren kom in på vårt rum och avrådde oss å det bestämdaste. Han påstod att en ambulanstransport skulle kunna vara direkt livshotande. Han lovade bot och bättring, att vården i Bavaro skulle förbättras.

Oron för vad som skulle kunna hända under transporten, ovissheten om vad som väntade oss i Santo Domingo och löften om förbättrad vård hade fått oss att stanna i Bavaro.